Om Svenskt Frikyrkolexikon

Frikyrkorna utgör tillsammans en av de folkrörelser som spelat störst roll i framväxten av det moderna samhället. En samlad framställning av denna viktiga del av vårt gemensamma kulturarv har länge saknats. Inte tillsammans sedan Gunnar Westin var redaktör för det andra bandet i uppslagsverket Svenska Folkrörelser 1937 har det förekommit någon sådan sammanfattande beskrivning av lexikonkaraktär.

Vår mening är att det under de gångna nittio åren tillkommit dels en mängd betydelsefulla insatser och aktörer från frikyrkorna, dels nya forskningsrön, så att detta väl motiverar en sådan uppföljning. (För innebörden i begreppet frikyrka, se artikeln ‘frikyrka’ i detta lexikon.)

Vi är övertygade om att det finns ett behov av denna kunskap om frikyrkorna på skolor, universitet, tidningsredaktioner, i församlingar och kyrkor, samt hos en intresserad allmänhet. Även inom ramen för frikyrkorna själva, inte minst i den interna utbildningen av personal, finns det ett växande behov av orientering och fördjupning av kunskaperna om sin egen och andras bakgrund och nuvarande kontext. Den ekumeniska våg som just nu yttrar sig i sammanslagningar av såväl enskilda församlingar som hela samfund aktualiserar dessutom detta behov på ett särskilt sätt.

Svenskt Frikyrkolexikon som projekt initierades 2005 på ett sammanträde med Rektorskonventet för de fria teologiska högskolorna. Undertecknad fick då uppdraget att organisera en redaktionskommitté och leda arbetet fram mot ett lexikon i bokform samt eventuellt en framtida databas. Frikyrkosamråd utmanades att bli ‘förvaltare’ medan de traditionella frikyrkosamfunden uppmanades att vart och ett utse en ‘samfundsredaktör’ och eventuellt en egen lexikongrupp. De frikyrkosamfund eller organisationer som bejakade denna förfrågan var: Adventistsamfundet, EFS, Evangeliska Frikyrkan, Frälsningsarmén, Metodistkyrkan, Pingströrelsen, Svenska baptistsamfundet och Svenska missionskyrkan.

Var och en av dessa frikyrkor har låtit sig representeras av någon person som besitter gedigen historisk kunskap och med dokumenterad förmåga att uttrycka sig i skrift. De flesta av dessa har haft möjlighet att utföra en del av sitt uppdrag inom ramen för sin tjänst. En hel del av det konkreta skrivarbetet har dock utförts ideellt av olika personer med specialkunskaper inom specifika områden.

Dessa åtta representanter, förtecknade i särskild lista, har tillsammans med undertecknad utgjort verkets redaktionskommitté. Vi har mötts till sammanträde fyra till fem gånger per år, läst varandras bidrag och till oss knutit andra forskare och skribenter med specialkunskaper inom speciella områden. Även andra frikyrkor, som inte deltagit aktivt i redaktionsarbetet, har haft möjlighet att skriva om sin egen verksamhet eller att utse någon att göra det.

Detta har resulterat, tror vi, i en kreativ kombination av inifrån- och utifrånperspektiv, där författarna i de flesta fall har fått representera det förra och vi i redaktionskommittén fått stå för det senare. En annan etikett på innehållet i detta lexikon skulle kunna vara ‘definierad subjektivitet’, det vill säga att läsaren vet att den information som tillhandahålles i Svenskt Frikyrkolexikon överensstämmer med hur respektive frikyrka själv ser på sin verksamhet, men att den också noga granskats av initierade utomstående inom samma forskningsfält.

Grundarbetet sträckte sig över sju kalenderår och var en mera mödosam process än många av oss hade trott på förhand. Alla deltagare i redaktionskommittén har inte suttit hela tiden; en del av dem inte ens samtidigt. Dessutom har det ständigt öppnats nya fält där vi gemensamt beslutat att det finns behov att undersöka och dokumentera.

Den akademiska avgränsningen är givetvis alltid ett bekymmer. Det vore magstarkt att hävda att vi lyckades helt och fullt med den. Först och främst gäller detta frågan vad, eller vilka organisationer, som representerar en ‘frikyrka’. Här har vi valt att följa något slags konvention där alla rörelser som på något sätt avvikit från Svenska kyrkans huvudlinje, ofta kallade ‘väckelserörelser’, getts utrymme. En del av dessa har helt och hållet verkat inom Svenska kyrkan under sin verksamhetstid; andra har inlett sin verksamhet där och sedan lämnat; ytterligare andra har aldrig varit inkorporerade medan huvuddelen av medlemmarna, som i Pingströrelsen, samtidigt varit medlemmar i sin egen rörelse och i Svenska kyrkan.

Svenskt Frikyrkolexikon skall alltså inte på något sätt ses som en polemisk inlaga mot Svenska kyrkan, utan som ett komplement till den betydligt mera tillgängliga information som funnits om Svenska kyrkan i sin egenskap av Sveriges största kyrka och statlig myndighet.

Vår intention med lexikonet är att spegla följande kunskapsfält:

en översikt av respektive samfunds teologiska särdrag, historia och verksamhet i Sverige och utomlands;
något om respektive samfunds viktigaste personligheter;
artiklar om gemensamma eller parakyrkliga organisationer med nära koppling till frikyrkan; samt
insikter i den vokabulär som använts eller används i frikyrkliga sammanhang.

Bildsättningen är tänkt att komplettera denna redovisning med hjälp av såväl historiska som aktuella bilder.

Detta arbete hade inte kunnat göras utan stöd från respektive samfund, samt inför tryckningen av bokversionen 2014 rejäla anslag från Magnus Bergvalls Stiftelse, Åke Wibergs Stiftelse, Frikyrkliga forskningsrådet, Frikyrkosamråd, Kungliga Patriotiska Sällskapet och Stockholms Kristliga Ynglingaförening. Frikyrkosamråd administrerade finanserna medan Institutet för Pentekostala Studier, Uppsala, då fungerade som sekretariat.

Digitaliseringen av Svensk Frkyrkolexikon 2025 finansierades helt och hållet av Magnus Bergvalls Stiftelse.

Bilderna är med tillåtelse hämtade från respektive samfunds arkiv, om inte annat anges.

Uppsala 27 juni 2025
Jan-Åke Alvarsson, huvudredaktör