Ä

äldste, lekmän som avskiljts för att leda församlingen. Inom MK beteckning på pastor som fullgjort sina teologiska studier och ordinerats (ordination). I SB förekom tidigt ett system där endast pastorn var äldste. Vid sin sida kunde han ha en eller ett par s.k. medäldste. Till sin hjälp kunde dessa ha en eller flera diakoner. Detta system övertogs t.ex. av PR, men reformerades snart och en mera jämlik äldstekår, där alla var äldste, skapades. I vissa kyrkor utskildes ekonomiska och administrativa spörsmål och hänsköts till en styrelse, medan de andliga och strategiska frågorna behölls av äldstekåren. I andra kyrkor eller församlingar gjordes de två till identiska enheter. Äldstekåren blev då styrelse endast i juridisk mening. På senare tid har benämningarna varierat, församlingstjänare och församlingsledare används som synonyma begrepp i vissa fall. Under lång tid var ä. i stort sett enbart män, men allt fler kvinnor avskiljs numera som ä.

Ärnström, Daniel August (1839-1927) EFS, präst, lärare, rektor, redaktör. Gift 1869 med Elin Ehrenborg (1852-1922). Ä. studerade vid P.A. Ahlbergs kolportörsskola i Kristdala 1860-1861, tog sedan studentexamen, fortsatte med teologiska studier i Uppsala och prästvigdes 1868. Samma år blev han föreståndare för EFS kolportörsutbildning på Johannesberg. Denna tjänst innehade Ä. till 1876 då han fortsatte i samma befattning vid Johannelunds Missionsinstitut fram till 1880. Därefter var han sekreterare vid EFS expedition tills han 1886 utnämndes till kyrkoherde i Lommaryd. Åren 1878-1886 var Ä. även redaktör för Budbäraren.