H

Hagberg, Elsa (1885-1981) SDA, bibelarbetare, evangelist. Född i Jönköping. Emigrerade tidigt till USA. Döpt i Spokane, Washington, 1910. Utbildning vid det svenska teologiska seminariet i Broadview 1912-1915. Tjänstgjorde många år i Spokane och Providence, R.I. som bibelarbetare till bl.a. Johan Alfred Swenson. Till Sverige 1924, återvände på uppmaning till USA 1946 för att ta hand om den svenska församlingen i New York. Under åren i Sverige arbetade H. både med varierande pastorer i Mellansverige, men hade även egen predikoverksamhet i Gävletrakten, Västerås och Karlstad. Hon var en kraftfull och övertygande förkunnare.

Hagberg, Sven Emil (1840-1927) präst, ordförande i kommittén för Skandinaviska Alliansmissionens svenska avdelning, sedermera benämnd SAM, styrelseledamot i JMF 1898-1919, i SAM 1919-1921. Född i Burseryd, Jönköpings län. Efter studier i Lund och Uppsala prästvigd i Växjö 1879, kyrkoherde i Sandseryd samt i Rogberga, Växjö stift, båda församlingarna strax utanför Jönköping, 1894-1907 respektive 1907-1927. Vid sidan av Karl Palmberg den ledande "väckelseprästen" inom den nyevangeliska rörelsen i Jönköpings län under decennierna kring sekelskiftet 1900.

Hagen, Odd Arthur (1905-1970) MK, pastor, biskop för MK i Nordeuropa som då bestod av Sverige, Norge, Danmark och Finland 1953-1970. Gift med Ruth Larsen. Född i Trondheim, Norge där han också kom i kontakt med MK bl.a. genom söndagskolan och scouterna. H. utbildade sig till pastor vid Metodistkirkens Teologiska skole i Oslo och tjänstgjorde som pastor i Norge 1927-1935, lärare vid Metodistkyrkans Nordiska Teologiska Seminarium Överås i Göteborg 1935-1945. Efter ännu ett år i Norge blev han så rektor för Överås 1947-1953. H. tjänstgjorde som pastor i Kungsbacka och Vallda under 1940-talet. Han blev magister artium vid Oslo universitet 1938, fil. lic. vid Göteborgs universitet 1942 och hedersdoktor vid nio amerikanska universitet. President för MK:s världsråd 1966-1970, ledamot av Svenska Bibelsällskapets styrelse 1957-1970, Sveriges Frikyrkoråd 1961-1970. H. fick S:t Olavsmedaljen 1947.

Haglund, Maria Charlotta (1878-1957) SDA, bibelarbetare, lärarinna. Gift 1911 med Karl Mattsson. Född i Bjärtå, Ångermanland. Döpt i Rastälven vid Nyhyttan 31 december 1900 av Nils Andersson. Studerade vid Borgarskolans högre avdelning i Stockholm, samt i England 1908 och i Stockholm 1909. Nyhyttans Missionsskola, först som elev, sedan som lärare och föreståndarinna 1901-1905 och 1911-1917. Under somrarna arbetade H. som bibelarbetare eller studerade, framför allt engelska. År 1921 blev familjen kallad till USA, till det svenska seminariet i Broadview utanför Chicago, där hon fortsatte med att undervisa speciellt i svenska språket. H. var oerhört kunnig i att ge bibelstudier, fortsatte att undervisa också efter att hon gift sig och fått barn, vilket var ovanligt.

Haglund, Gottfrid Ruben (1905-2000) MK, pastor, distriktsföreståndare. Gift med Hilda Viktoria (Tora) Göransson. Född i Laxå, där familjen var aktiva medlemmar i metodistförsamlingen. H. utbildades på Överås 1924-1928. Tjänstgjorde sedan som pastor i Vänersborg, Kristinehamn, Stockholm Trefaldighet och S:t Peter, distriktsföreståndare för östra distriktet, predikant vid Betaniastiftelsens sjukhem i Stockholm 1944-1953. Föreståndare för MK:s expedition 1969-1971, direktor för Betaniastiftelsen 1969-1975, samt pastor i Bollmora Ekumeniska församling.

Hagner, Johan (1888-1963) (född Andersson) EFS, präst, missionsman, förkunnare, författare. Gift 1917 med Svea Hammar (1883-1953). Gift 1954 med Elsie Aldskogius (1910-1999). H. åkte efter utbildning vid Svenska Bibelinstitutet 1912 till Kunama i Eritrea som missionär. Hans missionärstid fick på grund av sjukdom avbrytas redan 1914. Efter hemkomsten till Sverige genomgick H. Johannelunds Missionsinstitut. Han prästvigdes 1917 för Luleå stift och var under åren 1922-1935 pastor i Betlehemskyrkan i Stockholm. Från 1935 fram till sin pensionering var H. sekreterare för EFS yttre mission. H. hade styrelseuppdrag i Svenska Mongolmissionen och flera andra organisationer inom och utom EFS. I sitt uppbyggliga författarskap visade H. inte minst intresse för eskatologiska frågor. Bror till Olle Hagner.

Hagner, Olle (Olof) Simon (1895-1978) (född Andersson) EFS, lärare, präst, missionär, författare. Gift 1926 med Greta (Margareta) Sjölin (1901-1986). Efter några års tjänst som lärare i Sverige var H. verksam som EFS missionär i Kunama i Eritrea i omgångar i närmare femtio år från 1923 och framåt. H. var språkman och skrev, översatte och utgav flera skrifter på kunamaspråket, bl.a. ansvarade han för översättningen av Bibeln till detta språk. Initiativtagare till Dövas Afrika Mission. Bror till Johan Hagner.

Hall, Herman (1837-1883) tidningsutgivare. Född i Hakarp, Jönköpings län. I lära hos boktryckare Johan Peter Lundström, Jönköping, eget tryckeri 1861, startade Halls förlag samma år samt Jönköpings-Posten 1865, därefter flera andra tidningar, bl.a. Göteborgs Weckoblad och Svenska Posten, utgivare av andlig litteratur, traktater, sånghäften och texter för söndagsskolan. Såväl Halls förlag som Jönköpings-Posten stod organisationerna JMF/SAM nära. På Halls förlag utgavs under ungefär hundra år Dagens lösen, den herrnhutiska Brödraförsamlingens årliga kalender med bibelord för varje dag.

Hall, Klara (1849-1901) FA, officer, missionär i Kina. En av de första officerarna i Sverige, öppnade ett flertal kårer bl.a. Mårdsjön, Strömstad och Enköping. I Strömstad dömdes hon till fängelsestraff för att hon anordnat möten "efter mörkrets inbrott". Transporterades i fångkärra till fängelset i Uddevalla. Kände kallelse till Kina men då FA inte hade någon verksamhet där vid den tiden förenade hon sig med evangelisten F. Franson och sextio andra svenskar som i norra Kina arbetade i amerikanska Christian Missionary Alliance. Hon dödades i det s.k. boxarupproret. I Sverige hedrades hon under 2000-talet genom att den nye ägaren av FA:s gamla lokal i Enköping gav lokalen namnet Klara Hall.

Hall, Nelly (1848-1916) HF, lärarinna, evangelist, predikant, missionssekreterare. H. var utbildad lärarinna och verksam vid två skolor i Göteborg innan hon 1882 helt övergick till andlig verksamhet. Det skedde efter kontakt med den anglosaxiska helgelserörelsen. Hon mötte både en metodistiskt influerad helgelseförkunnelse och praktiserande av bön för sjuka hos engelsmannen Lord Radstock och den amerikanske förkunnaren William E. Boardman vid deras besök i Sverige kring 1880. Det blev en omvälvande andlig upplevelse för henne, som ledde till att hon översatte Boardmans bok I Andens kraft (1881) och till att hon 1882 besökte London där hon kom i kontakt med Frälsningsarmén och fördjupande kontakten med makarna Boardman. År 1885 medverkade hon på en konferens i London om helbrägdagörelse, arrangerad av Boardman. Från 1883 blev hon kringresande väckelseevangelist och predikant. Hon beskrevs som "en lugn, klar, förnuftig och föga känslosam talare" (Gunner). Hon samlade stora åhörarskaror men uppväckte också kritik. Det senare berodde sannolikt på att hon bad för sjuka och förkunnade helgelse genom tron på ett sätt som en del uppfattade som alltför nära syndfrihetsläran. Men hon blev också genom sin verksamhet en av de främsta anledningarna till debatten om kvinnors rätt att predika offentligt. Det var efter samarbete med H. som Fredrik Franson skrev Profeterande döttrar där han försvarade denna rätt.

Under tiden 1886-1893 hade H. Ida Nihlén-Kindvall som medhjälpare och sångerska vid väckelsemöten i Sverige, Norge och Finland, men också i Tyskland och USA. H. och Nihlén kom att ses som kvinnliga motsvarigheter till duon Dwight Moody och Ira Sankey. Under sina resor besökte H. tidigt även Närke där marken var beredd genom studier av Boardmans bok. Sommaren 1886 var hon verksam i sockarna kring Torp i västra Närke. Hon engagerades från början i det unga Helgelseförbundet, medverkade ofta vid Torpkonferensen och i HF:s tidning Trons Segrar, var ledamot av HF:s styrelse 1890-1898 och missionssekreterare med ansvar för missionärskontakterna 1890-1901. Hon uppfattade för övrigt också sig själv som missionär när hon rapporterade från sina omfattande resor, främst i Svenska Posten och senare i Trons Segrar. Hon förmedlade även information till läsarna om vad som hände i världsmissionen vid sidan av HF:s arbete.

H. emigrerade 1901 till USA. Hennes uppfattningar i frågor rörande de yttersta tiderna hade mot slutet av 1890-talet blivit kontroversiella även inom HF. Det kan ha bidragit till hennes uppbrott. I en skrift 1901 avvisade hon även läran om de eviga straffen. Av de knapphändiga uppgifterna om hennes tid i USA framgår att hon kan ha kommit i kontakt med Charles Russells rörelse (senare Jehovas vittnen) men det finns indicier för att hon senare lämnade detta sammanhang. Hon försörjde sig tidvis genom privatlektioner och genom att sälja aktier för ett företag i hälsoprodukter. Hennes teologiska utveckling gjorde att H. länge förbigicks nästan helt med tystnad i den officiella historieskrivningen inom HF. Detta ändrades definitivt först inför 100-årsjubileet då Sven Kårbrant tydligt gav uttryck och utrymme för hennes betydelsefulla insatser i den svenska väckelsehistorien. Men de gjordes under ett liv "i spänningsfältet mellan att vara både uppburen och ifrågasatt" (Gunner).

Halldorf, Linnéa Rebecka (1896-1996) PR, missionspionjär. Född i Mönsterås. Hon utbildade sig till lärare och arbetade sju år i Sverige innan hon 1925 sändes till dåvarande Belgiska Kongo. Som pionjär för skolmissionen blev hon en i den grupp som lade grunden till svensk pingstmission i centrala Afrika. Under sin mer än 60-åriga missionsgärning var hon med om att bygga upp ett fungerande skolsystem, skriva läroböcker och ta fram undervisningsmaterial. När de startade första skolan i Lemera 1925 hade de 20 elever, år 1951 hade pingstmissionens skolor i Kongo 20 826 elever, enligt myndigheternas rapporter. H. var även med och startade ett lärarseminarium i Lemera 1950, en bibelskola för pastorer och evangelister i Mugara 1964 och en stor sekundärskola i Cyangugu 1974. H. blev med tiden en känd person i Kongo, Rwanda och Burundi och gick under smeknamnet "Kanyabuyange", som är namnet på en tålig afrikansk bergväxt. Hennes vandringar till avlägsna byar i de afrikanska bergen för att berätta om Jesus blev närmast legendariska. H:s missionsperioder var långa och besöken i Sverige få. Sin 90-årsdag valde hon att fira på missionsstationen i Lemera, där hon på sin ålders höst startat vidareutbildning för evangelister. 91 år gammal tvingade hälsan henne hem till Sverige.

Halldorf, Osmin Arkadius (1898-1981) PR, lärare, rektor. Född i Mönsterås. H. upplevde sig redan som nyomvänd kallad till uppgiften att utbilda missionsarbetare och under hela hans liv var den yttre missionen det primära intresset. Efter fil.kand.-examen vid Lunds universitet 1921, undervisade H. åren 1922-1928 vid Högsby, Missionsskolan. Han följde med då skolan flyttades till Stockholm 1929. Från 1930 och 12 år framåt var han huvudansvarig för de språkkurser Filadelfiaförsamlingen i Stockholm gav för missionärskandidater. År 1942 blev han rektor för Rörstrands folkhögskola – från 1944 Kaggeholms folkhögskola. I rektorstjänsten stannade han kvar fram till pensioneringen år 1963.

Hammarberg, Oskar Petrus (1921-1978) (född Gustafsson) PR, missionär. Gift 1947 med Jenny Ohlsson. Född i Säffle. Upplevde omvändelse 1938, gick samma år på sin första bibelskola, missionär i Belgien 1947-1957, missionär i Belgiska Kongo 1958-1964, föreståndare för Pingstmissionens U-landshjälp 1965-1978. Under åren i Belgiska Kongo var H:s huvuduppgift att arbeta med litteraturmission i provinshuvudstaden Bukavu. Under hans ledning startades bl.a. ett tryckeri. När han 1964 kom tillbaka till Sverige tog han initiativ till och byggde tillsammans med sin hustru upp Pingstmissionens U-landshjälp, PMU. H. hann arbeta för PMU i 13 år och fick se arbetet expandera till en rörelse med en omsättning på 20 miljoner kronor innan han avled, endast 56 år gammal. H. gjorde sig känd som en man med bred och djup kunskap om länder och folk och var väl bevandrad i litteraturen. Han var både en flitig fotograf och skribent och skrev och medverkade i flera böcker och skrev ofta både i Dagen och Evangelii Härold. Han var en ofta anlitad talare och hade ett brinnande intresse för missionen och missionens arbetare.

Hamrin, Josef (1971-1934) SAM, tidningsutgivare, styrelseledamot. Född i Mönsterås, Kalmar län. Efter studier i Jönköping och Uppsala anställd på Jönköpings-Posten 1893, huvudredaktör 1907-1934, under vilken tid denna tidning mer eller mindre var att betrakta som JMF/SAM:s organ. Styrelseledamot i JMF/SAM 1905-1924. Ledande opinionsbildare inom Jönköpings Läns Valmansförening, "en moderat valorganisation på kristendoms- och nykterhetsvänlig grund", 1905-1930-talets början med nära anknytning till JMF/SAM. Far till Yngve Hamrin.

Hamrin, Yngve (1907-1969) SAM, chefredaktör, riksdagsman, styrelseledamot. Född i Jönköping. Efter studier i Jönköping och Lund anställd på Jönköpings-Posten 1930, chefredaktör 1934-1969, under vilken tid han i görligaste mån sökte upprätthålla den av fadern Josef Hamrin utstakade linjen för tidningen som kristendoms- och nykterhetsvänligt organ med nära anknytning till SAM. Styrelseledamot i SAM 1951-1969, ordförande i SAU:s studieförbund. Från och med slutet av 1930-talet och ett antal år framåt var H. engagerad i Oxfordgrupprörelsen och upplät då tidningens spalter för denna rörelse. Riksdagsman för Folkpartiet 1953-1969.

Hansen, Peder (1857-1939) FA, officer. Gift 1903 med Hildur Karlsson, officer FA i USA och Sverige. Född i Nyborg, Danmark, där han utbildade sig till hattmakare, flyttade till Karlskrona där han fortsatte med sitt hantverk och var aktiv inom nykterhetsrörelsen där han uppträdde som kuplettsångare. Vid ett möte på FA träffades han av det kristna budskapet. H. var jämte Fabian Månsson och Gustaf Fahlberg de första som invigdes till frälsningssoldater i Karlskrona. H. blev officer i FA 1896 och var högt aktad av alla. Hans originalitet passade utmärkt i FA. Kårledare och divisionschef. Före pensioneringen 1924 arbetade han med officersrekrytering.

Hansson, Anders (1862-1925) FB, predikant, sångförfattare, redaktör. Var framgångsrik evangelist i sin hemprovins Dalarna innan han 1888 engagerades som medarbetare i Upplysningens vän, vars redaktör han var 1904-1916. Han var sekreterare i FB:s styrelse 1894-1922. Hans positiva hållning till pingstväckelsen ledde till en spänning inom FB och på 1920-talet till en viss splittring. H. lämnade själv FB och övergick till PR samma år som han avled. Som produktiv sångförfattare medverkade han med 157 egna sånger i Pilgrimstoner (1913).