F

Feldt, Maj-Britt Wasti (1929-2012) PR, pastor, musiker och sångare. Född i Skellefteå landsförsamling. Gift 1963 med Allan Johansson. F. utbildade sig till frälsningsofficer vid FA:s krigsskola, men anslöt sig senare till PR. Från början känd genom sånggruppen "Systrarna Feldt". F. gav 1979 ut boken Kvinnan i frikyrkan, som väckte mycket uppmärksamhet och skapade debatt. Hon hade då under många år arbetat som kringresande predikant. Året därpå, 1980, blev hon PR:s första kvinnliga församlingspastor och föreståndare i pingstförsamlingen Gilead i Göteborg. Två år senare fick hon som första kvinna vigselrätt i PR. Hon beskrevs av pastorskollegan Marianne Boo som en orädd och stark förkunnare, trygg i sin bibelförståelse om kvinnors ledartjänst, som banade väg för andra kvinnor in i ledaruppgifter.

Filadelfia, ('syskonkärlek'; fr. gr. philos 'kärlek' och adelphos 'broder' ); benämning på ett stort antal svenska frikyrkobyggnader och inom PR även församlingar. Namnet användes först i Sverige 1734 då den radikalpietistiska församlingen Filadelfiska Societén bildades i Stockholm – av flera forskare ansedd som Sveriges första frikyrkoförsamling. När John Ongman 1897 lämnade Betelkyrkan i Örebro och grundade en andra baptistförsamling i staden fick även den nya lokalen namnet Filadelfia. När denna församling tio år senare spelade en viktig roll vid etableringen av den nya rörelsen, kom dess namn att bli förebild för många församlingar som bildades inom ramen för pingstväckelsen. Under en tid i PRs historia hette en majoritet av församlingarna och deras lokaler Filadelfia. Den största och mest kända i PR är Filadelfiaförsamlingen i Stockholm.

Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, den största församlingen i PR, med vid årsskiftet 2009/2010 ca 5.800 medlemmar, med Filadelfiakyrkan på Rörstrandsgatan i Stockholm som huvudsäte. Församlingen grundades 1910 som "Stockholms sjunde baptistförsamling". År 1913 uteslöts den ur SB och blev med sin föreståndare Lewi Pethrus den ledande församlingen i PR. Församlingens ledande roll kom under 1910-talet till uttryck genom att den stod bakom viktiga funktioner för att organisera PR, såsom bibelskola, veckotidningen Evangelii Härold och Förlaget Filadelfia. Även senare startades verksamheter genom initiativ från Lewi Pethrus och församlingen, såsom Svenska Fria Missionen, Kaggeholms folkhögskola, predikantveckan, IBRA Radio, LP-stiftelsen, Pingstförsamlingarnas hjälpkassa, och Pingstförsamlingarnas vigselnämnd. Föreståndare har genom åren varit Lewi Pethrus 1911-1958, Willis Säwe 1958-1973, Karl-Erik Heinerborg 1973-1986, Owe Lindeskär 1986-1997, Sten-Gunnar Hedin 1997-2006, samt från år 2006 Niklas Piensoho.

Filadelfiaförsamlingen i Örebro, bildades 1897 under namnet Baptistförsamlingen Filadelfia av ett 90-tal personer som lämnade Örebro baptistförsamling. John Ongman var dess pastor 1897-1918. Under hans ledning banade F. väg för pingstväckelsen i Sverige men blev kvar inom SB. Bland senare pastorer kan nämnas O.L. Björk, Birger Eriksson, Folke Thorell, Oscar Stenberg, Sven Nilsson och Bo Wettéus. Allteftersom ÖM fick medlemmar över landet sågs F. som dess moderförsamling, särskilt efter brytningen med SB 1937. Den tidigare Filadelfiakyrkan invigdes 1898, den nuvarande 1961. F. var den första i Sverige med namnet Filadelfia vilket senare följdes av många andra församlingar, särskilt inom Pingströrelsen, t.ex. Filadelfiaförsamlingen i Stockholm.

Fjellstedt, Peter (1802-1881) präst, missionär, skolman, författare. Gift 1831 med Nanny (Christiana) Schweizerbarth (1804-1876). Efter utbildning i Basel arbetade F. som missionär i södra Indien 1831-1835 och i Turkiet 1836-1840. Efter ett par års tjänst som lärare i Basel återkom F. 1843 till Sverige där han engagerade sig för mission både inom och utanför landet. Han stiftade 1845 Lunds Missionssällskap och blev ett par år senare rektor för dess missionsinstitut, som senare flyttade till Uppsala och kom att bli Fjellstedtska skolan. F. skrev en känd och vida använd kommentar till hela Bibeln i tre band som utkom i sammanlagt nio upplagor.

Fjellstedtska skolan, har sin bakgrund i Lunds Missionssällskaps missionsinstitut, grundat 1847, flyttat till Stockholm 1856 och till Uppsala 1859. År 1862 omvandlades institutet till privat internatläroverk med särskild inriktning på klassiska språk som förberedelse för teologiska studier. Skolan har sitt namn efter missionsmannen Peter Fjellstedt och lades ner 1982. I viss mån fortsätter skolans verksamhet genom Stiftelsen Fjellstedtska skolan som bedriver teologiskt fortbildnings- och kursinstitut i skolans lokaler.

Flood, Gustaf Gideon (1895-1990) PR, missionär. Född i Undenäs, Skaraborgs län. Gift 1925 med Märta Isaksson. Gick bibelskola 1918 och efter en kort tid som evangelist började han vid 25 års ålder sin missionsgärning och blev den förste svenske pingstmissionären såväl i Argentina som i Bolivia. Efter en tid i norra Argentina fortsatte han till bl.a. Cochabamba i Bolivia och ett år senare började han verksamhet i Santa Cruz. Han fick utföra banbrytande insatser på flera olika platser, den sista var Villa Montes, innan han 1963 slutade sin gärning som missionär i Bolivia.

Folk & Språk, svensk gren sedan drygt 40 år av den internationella organisationen Wycliffe Bible Translators och dess partnerorganisation SIL International. År 2002 ändrades namnet från Wycliffe Bibelöversättare till F. I samarbete med samfund och församlingar sänds svenska medarbetare till en rad länder för arbete med bl.a. nedteckning av skriftspråk och annan språkforskning, läsundervisning, litteraturproduktion, bibelöversättning och sociala projekt. F. ger ut en tidning med samma namn och är medlem i Svenska missionsrådet.

Foy, Anna Charlotta Mathilda (1813-1869) pionjär för socialt arbete och söndagsskola. F. engagerade sig starkt för fångar och barn, och hon ingick i den första styrelsen för Stockholms diakonisällskap (senare Ersta diakonisällskap). Hon ordnade tillsammans med bland andra Fredrika Bremer, Betty Ehrenborg-Posse och Emilie Elmblad ett "fruntimmerssällskap för fångars förbättring" för att kunna besöka kvinnliga fångar och bedriva kristen verksamhet bland dem. F. stod även i kontakt med Emilie Petersen.

Franklin, Anders Petter (1877-1939) SAM, PR, missionär, missionssekreterare. Född i Slätthög, Kronobergs län. Missionär bland bhilerna i västra Indien utsänd av Skandinaviska Alliansmissionen svenska avdelning 1900-1917. Studier i USA och promoverad till teologie hedersdoktor vid Oskaloosa College, Iowa, USA 1919. Vid hemkomsten verksam inom SAM, bl.a. som sekreterare för yttre missionen 1921-1923. Tillsammans med Bror Neil initiativtagare till och lärare vid SAM:s bibelinstitut 1919, vars föreståndare de båda var 1919-1923 respektive 1923-1925. F. lämnade SAM 1923 på grund av sin uppfattning av organisationens allt för trånga traditionalism samt brist på "allianssinne", vilket främst kom till uttryck i olika syn på dop, andedop, tungomålstalande och helbrägdagörelse. F. övergick då till PR, där han fick tjänst i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm och 1924 tog initiativ till bildandet av Svenska Fria Missionen. Efter schism om styrningen av PR:s yttre mission, den s.k. Franklinstriden, skildes han från Filadelfiaförsamlingen men vann följande år inträde i Södermalms Fria Församling i Stockholm. F. ger sin syn på händelseförloppet i boken Schismen inom Pingströrelsen (1930). Samma år bildade han Svenska Fria Pingstmissionen med ett tusental medlemmar på ett trettiotal orter i landet. Efter brytning med Södermalmsförsamlingen ordnade han en fri församling i Stockholm men flyttade senare till Göteborg och verkade där inom Göteborgs Fria Församling. F. tog 1938 åter kontakt med SAM, där sonen Fredrik antogs som associerad missionär för Indien bland bhilerna. Förutom nämnda skrift gav F. ut ett stort antal böcker, framför allt om Indien men också om Jesu tillkommelse liksom i aktuella religiösa ämnen.

Franson, Fredrik (1852-1908) HF, SAM, världsmissionär, grundare av SAM. Född i Nora, Västmanlands län, faderlös vid fem års ålder, modern senare omgift, studier bl.a. vid läroverket i Örebro. Familjen emigrerade till USA 1869, först bosatt i Kansas, senare i Nebraska. Genomgick i samband med svår sjukdom en religiös kris, som ledde till omvändelse och baptistiskt dop 1872 samt flitigt bibelstudium och begynnande predikoverksamhet. År 1876 anslöt sig F. till D.L. Moodys verksamhet i Chicago, deltog i dennes kampanjer och betecknades som "Moody's Swedish disciple", Moodys svenske lärjunge. Han tillägnade sig under denna tid såväl Moodys evangelisationsmetod som premillennialism, synen på Kristi återkomst och uppryckande av församlingen före vedermödans tid och följd av Kristi tusenåriga herravälde. F:s egen evangelisationsverksamhet inleddes 1877 i Iowa och fortsatte därefter i Minnesota och Nebraska. Sin församlingstillhörighet hade han från och med 1878 till sin död i Moodys kyrka, Chicago Avenue Church, vars förste missionär han var fram till 1881, varvid han predikade bland svenska baptister och missionsvänner, mera sällan bland invandrade lutheraner. År 1881 inledde F. ett par års verksamhet i Sverige. På somliga håll predikade han med stor hänförelse i kyrkorna, på andra håll möttes han av kyrkorådsförbud. På en del håll anordnades möten gemensamt av baptister, metodister och missionsvänner. Därefter verkade han under drygt ett år i Norge liksom i Danmark, där han satt i fängelse och därefter landsförvisades. Åren 1885-1887 besökte han Tyskland, Schweiz, Frankrike och Italien med flera länder liksom Palestina. Åter i USA 1890 greps F. av James Hudson Taylors vision om tusen missionärer till Kina, höll bibelskolor och antog till missionärskandidater ogifta män och kvinnor, underhållna dels av församlingar, dels av enskilda eller grupper av enskilda, främst skandinaver. År 1891 bildades Skandinaviska Alliansmissionen, som inom ett år hade 125 missionärer i tjänst i Kina, Japan, Indien, Öst- och Sydafrika. Dess huvudprinciper var dels att det skulle vara direkt förbindelse mellan missionärerna och deras underhållare, dels att olika uppfattning i lärofrågor inte skulle påverka missionsarbetet. Skandinaviska Alliansmissionen skulle vara internationell och interkonfessionell, helt fri från partisinne. För att säkra underhållet av utsända och blivande missionärer samarbetade F. med Internationella eller Simpsonska Alliansmissionen grundad av pastor A.B. Simpson. De båda missionsorganisationerna kompletterade varandra, då den förra hade lätt för rekrytering, den andra för ekonomiskt understöd. Under besök i Sverige 1892 höll F. bibelkurser, bl.a. i Jönköping, varefter nya missionärskandidater antogs och ett sextiotal av dessa sändes ut till Kina. På grund av bristande ekonomiska resurser avstannade dock så småningom utsändandet. Vid ett nytt besök i Sverige mot sekelslutet bildade F. på olika platser s.k. missionskommittéer för underhåll av enskilda missionärer. För att skapa en sammanhållande länk vände sig F. till Svenska Missionen i Kina, Svenska Missionsförbundet samt Jönköpings Missionsförening med bön om hjälp med ansvaret för missionärsunderhåll. Från samtliga tre håll blev svaret nej, varvid F. tog initiativet till bildandet av Skandinaviska Alliansmissionens svenska avdelning, vilken konstituerades i Jönköping den 25 maj 1900 med F. som självskriven ledamot i en styrande kommitté. F. lämnade på hösten 1900 Sverige och återkom aldrig mer utan reste omkring på missionsfälten till sin död. Han besökte Kina, Japan, Indien, Mellanöstern, Sydafrika och Sydamerika innan han återvände till USA. Där avled han av en hjärtattack den 2 augusti 1908. F. tog initiativ till bildandet av tretton skilda missionssällskap i sju olika länder, förutom i Sverige även i Finland, Frankrike, Norge, Schweiz, Tyskland och USA, där The Evangelical Alliance Mission, TEAM, utgör en samarbetsorganisation till SAM på missionsfälten i Pakistan och Tchad. F:s missionsmetod var inspirerad av Hudson Taylor. Det skulle vara en trosmission utan djupgående ekonomiska garantier beträffande löner och underhåll. Kännetecknande var vidare att han använde sig av i stort sett outbildade personer bl.a. i språk, men som kände en brinnande kallelse att gå ut på fältet. Den andliga utrustningen och hänförelsen var viktigare än den teoretiska utbildningen. Därtill kom det eskatologiska perspektivet. Verket hastade, varför det gällde att rädda så många som möjligt av de förlorade, innan domen blev en verklighet vid Kristi återkomst. F:s mest kända bok har också apokalyptiken som tema, Himlauret, som han skrev under en vistelse i Åre i Jämtland 1897. Han hade redan i USA på 1870- och 80-talen liksom senare i Sverige haft s.k. profetiska konferenser med samma tema. I Himlauret utlade han budskapet om Kristi snara återkomst och brudförsamlingens upptagande till himlen, som han daterade till påskdagsmorgonen 1898. Många påverkades starkt av F:s apokalyptiska förkunnelse och inte minst i Småland klädde sig människor "i vita kläder och samlades i det fria för att möta brudgummen" vid angiven tidpunkt. Även om beräkningarna beträffande tiden för Kristi återkomst var fel, aktualiserades de apokalyptiska frågorna i den samtida förkunnelse liksom senare, inte minst inom SAM, bl.a. som väsentligt motiv för yttre mission. Budskapet om Kristi snara återkomst och den därav följande angelägna uppgiften att bedriva yttre mission var sålunda F:s livsuppgift.