väckelse

väckelse, ordagrant "uppvaknande", oftast använt om förnyelse eller revitalisering av en grupps spiritualitet eller om effekterna av denna andliga rörelse. I Sverige började ordet användas om det pietistiska inflytandet på lutherska kyrkan på 1700-talet (pietism), och fick sin uppföljning i den nyevangeliska väckelsen påföljande århundrade. Begreppet väckelsepräster relateras ofta till dessa lågkyrkliga strömningar. Med väckelserörelser åsyftas dock oftast de frikyrkliga rörelser som etablerades i Sverige under andra häften av 1800-talet, t.ex. SB, MK, SMK. Till dessa kopplas också s.k. väckelsepredikanter, d.v.s. förkunnare som ofta talade i särskilda väckelsemöten.