A

Abrahamsson, Stig (1915-2007) HF, ungdomssekreterare, missionsföreståndare, författare. Gift 1942 med Ester Jonsson. Ungdomssekreterare 1941-1953, redaktör för Segrande ungdom 1949-1953, missionsföreståndare HF 1954-1979, bibelkursföreståndare på Götabro 1959-1973. A. växte upp i ett frikyrkohem i Vaggeryd i Småland. Efter att ha arbetat några år inom möbelindustrin kom han till bibel- och evangelistkursen på Götabro 1939 och sändes ut som evangelist. Han anställdes 1942 som HF:s förste ungdomssekreterare, vilket innebar att HF fick ett mer organiserat och prioriterat arbete bland barn och ungdom. Han anordnade läger och ungdomskonferenser och reste som inspiratör för ungdomsarbetet. Han var med och startade tidskriften Segrande ungdom, för vilken han var den förste redaktören. År 1954 övergick A. till tjänsten som missionsföreståndare för HF med det övergripande ansvaret för samfundets arbete, bl.a. evangelistverksamheten. Han hade sedan 1943 varit en av lärarna på bibel- och evangelistkurserna men övertog ledaransvaret 1959. Att han valdes till ledare för HF är viktigt i det att han stod för den mer pingstinriktade hållning som kom att känneteckna HF:s spiritualitet, i kontrast till en mer allvarsam och lagisk hållning som under en tidigare period delvis kännetecknat samfundet. Värme och engagemang var viktiga karaktärsdrag hos A. Genom sitt långa föreståndarskap och sin förkunnelse på Torpkonferensen och vid församlingsbesök har han påverkat rörelsen mycket. Förutom frågan om Anden, har viktiga betoningar i hans förkunnelse varit Kristi försoning, Jesu återkomst och helgelsen. A. har skrivit ett 40-tal böcker av olika karaktär: undervisning, reseskildringar, andaktsböcker och biografier. Den viktigaste är Emil Gustafson – en Guds profet där han porträtterade Emil Gustafson och präglade den officiella bilden av honom och gjorde honom till en viktig symbol för HF:s identitet och självförståelse, inte minst i relation till Torpkonferensen.

Adolfsson, Gunnel (1921-2008) (född Johansson) MK, missionär, pastor. Gift 1949 med Tage Adolfsson. Född i Norrköping. Den första svenska kvinnliga pastorskandidaten på Överås när hon antogs 1941. Efter sin teologiska examen 1945 tog A. också lärarexamen för att förbereda sin missionärstjänst. Hon var reseevangelist i Sverige i mitten på 1940-talet. Språkstudier i Lissabon, Portugal. Tjänstgjorde i Portugisiska Ostafrika/Moçambique 1949-1976. A. tjänstgjorde som pastor efter hemkomsten till Sverige i Vetlanda-Virserum och Hultsfred fram till pensioneringen.

Adolfsson, Tage (1918-2001) MK, pastor, missionär. Gift 1949 med Gunnel Adolfsson (född Johansson). Född i Karlskrona, studier vid Överås. Efter examination tjänade A. som pastor på Östergarns krets och Stockholm Kungsholmen 1945-1949. Språkstudier i Lissabon, Portugal. Tjänstgjorde i Portugisiska Ostafrika/Moçambique 1949-1976. A. var lärare och sedan rektor för Metodistkyrkans teologiska skola i Moçambique. A. tjänstgjorde som pastor efter hemkomsten till Sverige i Vetlanda-Virserum och Hultsfred fram till pensioneringen.

Adventistsamfundet, eg. Sjundedags Adventistsamfundet, SDA, stiftades i USA 1863, grundades i Sverige 1880 med församlingen i Grythyttan, Västmanland. De första decennierna var verksamhetens tillväxt beroende av den nära kontakten med svensk-amerikanska SDA-församlingar, både finansiellt och personellt. Redan före 1880 hade svenska adventister i USA skickat tidningar hem: Svensk Advent Härold, senare Sanningens Härold. Genom dessa tidskrifter spreds budskapet i de svenska bygder som drabbats hårdast av emigrationen under 1800-talets mitt. En bärande länk ända fram till 1960-talets slut var förlagsverksamheten och därmed kolportörernas insats för att genom litteratur bereda vägen för evangeliska kampanjer. Efter 1970 förändrades formen för denna verksamhet. Den blev då basen för afrikanska blivande pastorer att tjäna till sina studier – därmed bidrog litteraturspridningen i Sverige till evangelisk verksamhet i dessas olika hemländer. De tidigaste svenskspråkiga publikationerna gavs ut i Battle Creek, Michigan, som var ett adventistcenter för förlags-, hälso- och skolverksamhet under senare delen av 1800-talet. När John Gottlieb Matteson anlände till Skandinavien 1877 för att organisera intresserade i församlingar och bygga upp en målinriktad verksamhet gjorde han Kristiania (Oslo) till ett centrum för evangelisering i Skandinavien. Där grundades Skandinaviska Bokförlaget, som senare fick en Stockholmsfilial: Skandinaviska Förlagsexpeditionen. Redan under de första åren i Sverige utgav Matteson tidningen Meddelanden om Helso – och Sjukvård. Hela människans hälsa var betecknande för SDA:s holistiska människosyn. På 1890-talet tillkom Tidens Tecken, där synen på profetiorna spriddes till allmänheten. SDA räknar anabaptismen och den reformerta protestantismen som sina förnämsta rötter. På 1800-talet kom dessutom inflytandet från metodismen. Det är dock baptisten William Millers syn på profetiorna i Daniels bok och Uppenbarelseboken angående den sista tiden, som blir avgörande för uppkomsten av adventismen; (lat. adventus 'ankomst'). Dessa adventister kom från många olika samfund i New England. När den av Miller förväntade återkomsten inte skedde 1844 (vilket senare kom att betecknas som den stora besvikelsen) tog en liten del av dessa adventister tag i en grundlig bibelforskning enligt principen sola scriptura (lat. för "skriften allena"). Man kom fram till att 1844 betecknade början på Jesu tjänst i helgedomen, d.v.s. påbörjandet av domen, och att efter 1844 levde man i den sista tiden i väntan på Jesu andra ankomst. Grundbulten i läran var en biblicistisk helhetssyn på både Gamla och Nya testamentet. Kristi korsdöd för människor är den enda vägen till rättfärdiggörelse genom tro. Människan kan inte i egen kraft förtjäna frälsning genom laglydnad, det är en nådens gåva från Gud. Däremot anser SDA att helgelsen är ett tecken på tacksamhet och efterföljelse som en konsekvens av frälsningen i Jesus Kristus. Fasthållandet vid tron på Jesus och hans bud (Upp 14:12) och skapelseteologin (1 Mos 1) ledde till helighållandet av den sjunde dagen (lördagen) som sabbatsdag (sabbat). Detta påverkade också förståelsen av tillståndet i döden (en sömn) och en fysisk uppståndelse för hela människan vid Jesu andra ankomst. Synen på gudomen likaväl som SDA:s förståelse av nattvarden är gemensam med andra väckelsekyrkor. Före brödsbrytelsen praktiseras fottvagning som en ödmjukhetshandling (enligt Joh 13). Vanligen firas nattvard med fottvagning en gång per kvartal. Sabbatens gudstjänst föregås alltid av ett bibelstudium. Ett övergripande ämne väljs för varje kvartal och studiehäftena är gemensamma för hela den globala kyrkan, men anpassade till olika åldersnivåer. Skapelsetron ledde till personligt ansvar att förvalta skapelsen, härunder kroppen som ett tempel för den Helige Ande. Däremot satte SDA inte någon tidpunkt för Jesu återkomst. Man ser tiden efter 1844 som den sista tiden då evangelium om Jesus skall spridas till hela världen så som de tre änglarna förkunnade (Upp 14:6-12). Detta ledde till en omfattande yttre mission, med utbildning och hälso- och sjukvård som centrala i verksamheten. Hälsoverksamheten påbörjades redan under senare delen av 1800-talet Adventistsamfundets hälsobudskap, Adventistsamfundets yttre mission.

En av de mest framstående pionjärgestalterna var Ellen G. White, som kom från metodismen. SDA ser henne som en profet, men vidhåller att hennes utsagor måste prövas mot Skriftens. Den mest expansiva perioden i svensk sjundedagsadventism ägde rum under perioden 1920-1950, då svensk-amerikanska pastorer/evangelister introducerade moderna metoder och förkunnade ett starkt biblicistiskt budskap med glöd. Sammantaget har det funnits ett drygt nittiotal svenska SDA-församlingar med spridning från Malmö till Slussfors i Lappland; de allra flesta i städer eller större samhällen. Samfundet var 2010 organiserat i 13 världsregioner, Sverige hör till den Transeuropeiska avdelningen med huvudsäte i St. Albans, England. Medlemsantalet i Sverige är 2010 runt 2800 troendedöpta, i världen drygt 16 miljoner. Tillväxten i Sverige är långsam och ökar främst bland nysvenska grupper, globalt är ökningen mycket stark.

Adventistsamfundets hälsobudskap växte fram på 1860-talet och är nära förknippat både med tron på Bibelns sexdagarsskapelse och Nya testamenetets ord om att förvalta kroppen som ett tempel för den helige Ande. Den bibliska människosynen, den holistiska, med kropp, själ och ande som en odelbar enhet, blev avgörande också för synen på hälsa och sjukdom i en tid när holistiska behandlingsmetoder inte existerade. Jesu exempel att bota hela människan, som ett förebådande om Hans rike, blev avgörande för adventister som väntade hans ankomst. Influenser från 1800-talets amerikanska reformrörelser hade också betydelse för utvecklingen av hälsoverksamheten. I Battle Creek, Michigan, byggdes 1866 ett sanitarium ('sanatorium') där naturliga botemetoder lärdes ut: massage, vattenbehandlingar, frisk luft, motion, sund kost (framför allt vegetarisk) samt mental/andlig hälsa. Den ledande läkaren som utvecklade Battle Creek till att bli Amerikas största kurort i slutet av 1800-talet, var John Harvey Kellogg. Tanken var att hälsa kunde läras, att individen bar ett ansvar för sin livsstil. Därför blev Battle Creek också en utbildningsinstitution för sjukgymnaster, sjuksköterskor och läkare. Läkarlinjen förlades senare till Loma Linda, Kalifornien. Kelloggs koncept fördes vidare till Skandinavien av hans elev, den unge danske läkaren Carl Ottosen, som byggde upp verksamheten vid Skodsborgs Badesanatorium i Danmark (1898-1992). Dit kom elever från hela Östersjöområdet. I Sverige öppnade många skodsborgsutbildade sina egna kliniker runt om i landet. SDA-samfundet i Sverige öppnade 1905 Nyhyttans Badanstalt, Järnboås i Bergsslagen, fr.o.m. 1932 en helårsinstitution. År 1926 inköptes Hultafors sanatorium utanför Borås. Här fanns mellan 1929 och 1965 en treårig sköterskeutbildning efter Skodsborgs modell. Hultaforssköterskor fick förutom allmän sköterskeutbildning också undervisning i fysikalisk terapi, sjukgymnastik och massage. Dessutom ingick kristen karaktärsdaning och bibelkunskap, då sköterskorna främst skulle tillgodose behoven på adventistinstitutioner. Legitimerade läkare som Isak Unhäll 1943-1964, och Norman Blomstedt 1964-1984, garanterade vårdkvaliteten gentemot landsting och försäkringskassa. Detsamma gällde Nyhyttans Badanstalt där med.dr Gunnar Smårs ledde institutionen 1954-1981. På Stockholms Fysikaliska Institut togs dagpatienter emot. Åren 1927-1967 utgavs Sundhetsbladet, den första svenska hälsotidskrift som riktades till allmänheten. Synen på hälsa präglades av att den totala hälsan endast var möjlig om den helige Ande fick verka för helande i människans sinne. Specifika andliga helandemetoder praktiserades inte, med undantag för förbön. Samtidigt hade den enskilde ansvar för sin egen hälsa genom sin livsstil. SDA avhöll sig från alkohol, tobak och vanligen även te och kaffe. Docent Henning Karström, Helsingfors, gav i Skandinavien den vegetariska näringsläran en vetenskapligt underbyggd struktur. Kosten sågs som viktig inte minst i förebyggande syfte. Därför kom även hälsokostprodukter att produceras och försäljas (Nutana, Vegetariafabriken m.fl.) Ytterst handlade det om att förvalta Guds gåva, livet, på bästa sätt i väntan på Hans ankomst och att betjäna medmänniskan optimalt.

Adventistsamfundets skolverksamhet Den grundläggande principen för att driva skolor var att uppfostra barn och unga i den kristna – adventistiska – tron. Många hade svårigheter med ledighet om lördagarna i den allmänna skolan för att hålla sabbaten helig och delta i gudstjänst och församlingsliv. Missionsskolornas mål var att förse samfundet med dugliga förkunnare och missionärer. Undervisningen bedrevs enligt den helhetssyn SDA hade på människan: själ, kropp och ande. Därför betonades vikten av praktiskt arbete likaväl som en teoretisk utbildning. Detta sattes alltsammans i ett andligt och bibliskt perspektiv.

a) församlingsskolor (grundskolor): Ovanmyra i Dalarna, (1895), första adventistskolan i Sverige, föreståndare Johannes Wallenkampf; Stockholm (1895), föreståndare Frida Danielsson; Vaggeryd i Småland, (1920-tal); Stockholm (1924-1943), föreståndare Ingeborg Jakobsson-Johansson; Ekebyholm, Rimbo i Uppland, (1940-tal), var kortvariga eftersom det blev omöjligt för adventister att bli antagna till folkskollärarseminarier då ingen ledighet beviljades från undervisningen om lördagen. På 1970-talet kunde detta ske och Ekebyholmsskolan fick en avdelning för låg- och mellanstadiet. Den blev efterhand inte endast en församlingsskola utan ett eftertraktat kristet friskolealternativ för bygdens barn.

b) missionsskolor: Broadview Theological Seminary utanför Chicago blev ett betydelsefullt utbildningscenter för svensktalande evangelister, och pastorer. Ett betydande antal av dess seminarister blev senare kallade till att bygga upp SDA:s verksamhet i Sverige. Så kallades t.ex. dess rektor 1911-1920 Gustav Nord till Sverige. Nords kunniga ledarskap konsoliderade svensk adventism både med institutioner inom hälsa och skola, och i församlingstillväxt. Nyhyttans Missionsskola – Praktiska skola, 1898-1932, följdes av Ekebyholmsskolan i Rimbo, Uppland. SDA:s holistiska syn avspeglades även i utbildningen: huvud, hand och hjärta, eller intellektuell, praktisk och andlig. Skolan drev ett pastors/evangelistseminarium samtidigt med en allmän förberedande linje (för gymnasiet),en handelsinriktning samt en missionslinje. Alla linjer var öppna för både män och kvinnor. Nyhyttan blev därmed en av de första missionsskolorna som gav kvinnor teologisk utbildning i Sverige. Missionskallet (mission, kallelse) blev märkbart, under 1920-talet reste ett antal f.d. elever till arbetsfält i Manchuriet, Mellanöstern och Afrika. Elever kom från hela Sverige och Finland, men även från Järnboåsbygden. Under kriget 1914-1918 fanns en finsk avdelning med egna lärare. Praktiskt arbete ingick i elevernas vardag, dels för skolans underhåll, dels för att ge eleverna möjlighet att betala sin skolavgift. Framför allt skulle det praktiska arbetet vara fostrande, allt arbete skulle respekteras; förebilden fanns i Paulus tältmakeri. Skolans föreståndare1899-1905 Jon Blecko Karlsson var en nydanande och framsynt pedagog. År 1907 grundade han Rättviks realskola efter samma principer. På sommarhalvåret kolporterade eleverna eller arbetade vid den badanstalt som skolan drev enligt Battle Creek och Skodsborgsmetoden (fr.o.m. 1905). En av de första eleverna, Carl Oscar Carlstjerna blev som föreståndare den som präglade åtskilliga blivande pastorer och bibelarbetare. När skolverksamheten förflyttades till Ekebyholmsskolan 1932 blev Nyhyttans Badanstalt helårskurort. Skolan kallades Ekebyholms Missionsskola från 1932 till 1960 då den övergick till Ekebyholmsskolan: realskola och gymnasium. Framstående föreståndare eller rektorer var Carl Gidlund och Henning Karström.

Adventistsamfundets yttre mission påbörjades 1874 då John N. Andrews sändes till Schweiz från USA. Dansk-amerikanaren John Gottlieb Matteson anlände till Danmark 1877 följd av ett antal skandinavisk-amerikanska adventister som återvände till sina hemländer för att bygga upp samfundet. Andra svenska adventister i USA påbörjade mission i bl.a. Kina redan i slutet av 1800-talet, Eric Pihlquist, J.N. Anderson, och i Sydamerika Anna Karlsson, gift med Ferdinand Stahl, som grundade mission vid Titicaca-sjön och senare vid Amazonfloden inre. Från Sverige skickades Julius Persson och Per Lindegren till Eritrea och Abessinien 1907. Den stora strömmen av utsända missionärer inträdde under 1920-talet. Rosa och Nils Zerne till Mellanöstern (Palestina, Syrien, Egypten) 1922; Nils Dahlsten och Esther Dahlsten till Manchuriet (senare även Kina) 1925; Hanna Bergström och Ruben Bergström till Norra Kamerun 1930. Under 1930-talet mottog Etiopien en rad svenskar, främst innanför hälso- och sjukvårdssektorn, bl.a. Borghild och Erik Palm, Ragnar Stadin, Lisa Johansson, Alice Lind – alla läkare eller skodsborgsutbildade i sjukvård och sjukgymnastik. Den praktiska utbildningen som missionärerna hade med sig dels från Nyhyttans Missionsskola (språk, bibelkunskap och ekonomi) och Skodsborg (sjukvård), men också från sina hem (lantbruk och skog), var av stor betydelse för att påbörja mission i områden som inte tidigare haft kristen verksamhet. Den kulturinsats missionärerna medförde gav en del folkgrupper skriftspråk, läskunnighet, förbättrad hygien och hälsa samt ofta en praktisk utbildning förutom att evangeliet spreds. Talesättet: "Hälsoarbetet är budskapets högra hand", var en måttstock man levde efter. Missionens kliniker och sjukhus samt skolor kom att göra övergången lättare till ett modernt samhälle i missionsområdena, samtidigt som den lokala befolkningen betjänades. Under 1900-talet sändes över 70 missionärer ut från det svenska SDA-samfundet, som hade ett genomsnitt runt 3000 medlemmar. Efter andra världskriget kom den svenska insatsen att koncentreras till Etiopien och Västafrika. Det är från svensk sida då främst seminarielärare och kyrkans behov av administratörer och ekonomer som tillgodoses, samt sjukvårdspersonal. På 1960-talet börjar en volontärrörelse riktad till ungdomar: studentmissionär. Under ett år kunde en student fylla behov som t.ex. grundskolelärare eller i andra projekt där lokal arbetskraft inte fanns att tillgå. Behovet av specifika experter steg, och den allmänkunnige missionären försvann. Leprakirurgen Roland Kazen gjorde 1976-2002 en specialinsats i Sierra Leone och Etiopien. Hans hustru Birgitta organiserade rehabilitering och undervisning för f.d. leprapatienter, ofta i projekt stödda av SIDA och Svenska Läkarmissionen. På 1970-talet kom ett avtal till stånd med SIDA och en våg av volontärer sändes ut till olika projekt under SIDA:s regi. År 1985 organiserades därför den svenska avdelningen av ADRA, som i dag är samfundets biståndsavdelning. SDA-missionärer sänds ut centralt, och är anställda av samfundet inte av en församling.

Ahlberg, Per August (1823-1887) EFS, lärare, präst, författare, reseombud. Gift 1851 med Adelina Jeanette Sabelström (1825-1881). Gift 1882 med Hilma Gustava Seseman (1842-1911). A. hade åren 1847-1857 tjänst som präst i Linköpings stift men kallades sistnämna år till föreståndare för Svenska Missionssällskapets skola i Stockholm. Han var från 1858 verksam som predikant och föreståndare för egna kolportörsskolor i Småland (Kristdala och Vetlanda) och var en av initiativtagarna till Nordöstra Smålands Missionsförening, för vilken han var ordförande 1863-1869. Från mitten av 1870-talet bodde A. i Örebro och verkade som predikant inom Örebro Lutherska Missionsförening samtidigt som han bedrev skolverksamhet. Ahlbergs kolportörsskolor. Genom sin lilla skrift Om den inre missionens organisation kom A. att betyda mycket för bildandet av lokala missionsföreningar.

Ahlbäck, Algot (1890-1949) SB, ÖM, pastor, redaktör. Gift 1925 med Signe Elisabeth Håkansson. Efter pastorstjänst i Rönneshyttan 1914-1918 och i Hallsberg 1918-1927 kom han efter John Ongmans död 1931 att tillsammans med främst John Magnusson utgöra ÖM:s nya ledarteam. Redaktör för Missionsbaneret 1921-1949, ledamot i ÖM:s styrelse 1919-1949, dess vice ordförande 1928-1931 och ordförande 1931-1949, ledamot av Nerikes distriktsförenings styrelse 1919-1937, dess sekreterare 1920-1934, ledamot och tidvis vice ordförande och ordförande i ÖM:s litteraturkommitté 1921-1947. Åren 1921-1929 var han även föreståndare för förlagsrörelsen, redaktör för kalendern Evangelisten 1921-1934 och utgivare av Vinterhälsning 1925-1949 och De gamlas jul 1929-1949, timlärare vid Örebro missionsskola 1927-1949. Som styrelseordförande representerade A. ofta ÖM i ekumeniska sammanhang men var också efterfrågad konferenstalare och ledare av bibelstudieveckor. A:s medarbetare karaktäriserade hans spiritualitet som innerlig och hans fasthet i tros- och samvetsfrågor som parad med måttfullhet och nyanserade omdömen om olika företeelser.

Ahnfelt, Oscar (1813-1882) EFS, musiker, tonsättare, sångarevangelist (evangelist), predikant. Gift 1844 med Clara Ahnfelt. A. kom under sin studietid i Stockholm att starkt påverkas av Carl Olof Rosenius förkunnelse och en djup personlig vänskap utvecklades mellan de två. A. deltog flitigt i väckelsekretsar i huvudstaden och hade även kontakt med hovet. Genom Rosenius fick han möjlighet att ofta medverka vid gudstjänster med både sång och predikan. Under 1840-1870-talen turnerade han i hela Norden trots ibland starkt motstånd inte minst från Svenska kyrkans präster; konventikelplakatet gällde ända till 1858. Hans musik var påverkad både av svensk folkvisetradition och av amerikansk väckelsesång. Många av hans sånger är tonsättningar av andras texter, och han hade ett nära samarbete med bland andra Lina Sandell-Berg. Till de sånger A. tonsatt hör Lina Sandell-Bergs "Blott en dag ett ögonblick i sänder" och Carl Olof Rosenius "Med Gud och hans vänskap". Farbror till Emilia Ahnfelt-Laurin.

Akademi för ledarskap och teologi, ALT, fyrårig teologisk utbildning för pastorer och församlingsledare. A. startades 2011 och drivs i ett nätverk för utbildning som har formats av PR, SAM och EFK tillsammans med ett antal av rörelsernas skolor. Utbildningen är församlingsbaserad och knuten till fem lärcentra (Göteborg, Jönköping, Malmö, Stockholm, Umeå) i nära samverkan med fem folkhögskolor, Örebro Teologiska Högskola och Høyskolen for Ledelse och Teologi i Oslo. Utbildningsföreståndare är Ulrik Josefsson. I och med starten av A. fasades pastorsutbildningarna vid SALT, Korteboskolan och Pingstförsamlingarnas Teologiska Seminarium ut.

Albiner, Ingrid (1908-1999) SDA, lärare, författare, kaplan. Gift 1976 med Erik Palm. Född i Tidaholm, modern en av de tidiga kvinnliga evangelisterna inom HF. Döpt 1921 av pastor S. Ljungberg, Tidaholm. Elev vid Nyhyttans Missionsskola 1922-1926. Gymnasiestudier vid Hermods korrespondensinstitut 1927-1930; kurs för tysklärare vid Hamburgs universitet 1932. Anställd 1930 som lärare vid Nyhyttans Missionsskola. Tyska och svenska samt predikokonst och senare själavård blev hennes huvudämnen. Blev tidigt redaktör för skoltidningen Ungdomens Budbärare. Flyttade med skolan till Ekebyholm, Uppland 1932, där hennes innerliga, evangeliska förkunnelse kom att prägla flera generationer elever, däribland många blivande pastorer. A. tog stort personligt intresse i internatelevernas liv, blev skolkurator långt innan detta begrepp uppstod. År 1970 lämnade hon sin lärartjänst vid Ekebyholmsskolan. A:s sociala patos för samhällets svaga fick henne att under 1940-talet begära tjänstledigt för arbete på Stockholms Stadsmission. Senare engagerade A. sig under många år för internerna bl.a. på Norrtäljeanstalten. Som första kvinna i SDA i Sverige kallades hon till kaplan sommartid vid Ekebyholms (kur)badanstalt, 1937-1965. Mellan åren 1972-1976 tjänstgjorde hon som assisterande kaplan vid Hultafors Hälsocenter (Hultafors sanatorium). Starkt uppmanad därtill samlade hon sina andakter som gavs ut i bokform 1941-1956 och såldes i stora upplagor. År 1969 belönades A. med en internationell medalj för sin enastående insats i SDA:s globala skolsystem. Det inflytande som hennes klara intellekt, varma gudstro och träffsäkra analyser innebar, blev avgörande för den Kristuscentrerade förkunnelse som kom att dominera senare delen av 1900-talet i svensk adventism.

Allard, Henry (1911-1996) FA, scout, scoutledare. Gift 1937 med Karin Ericsson. Ledare för Örebro FA-scoutkårs gymnastiktrupp som vid läger, kongresser och resor i Sverige och England skapade intresse för scouting och gymnastik. Engagerades genom frälsningssoldaten Emil Ståhlberg i Broderskapsrörelsen och kom därigenom att engageras i kommunalpolitiken, landstinget och riksdagen. Riksdagsman från 1943, riksdagens talman 1969-1979, ledamot av Riksidrottsförbundets styrelse, Svenska Gymnastikförbundet, Svenska Olympiska kommittén. Medlem av hederskommittén för FA:s 100-årsfirande i Sverige 1982.

allians, i frikyrkosammanhang använt synonymt med, och som alternativ till, ekumenik, t.ex. i begreppet alliansmöten, som betecknade ekumeniska möten mellan två eller flera frikyrkoförsamlingar (församling). Ordet kunde dock beteckna ett avstånd till traditionell ekumenik där alla kristna samfund var medverkande. Beteckningen alliansförsamling är dock vanligen att hänföra till församling inom Svenska Alliansmissionen (som bildades genom en sammanslagning, en allians, av Jönköpings Missionsförening, Jönköpingskretsens kristliga ungdomsförbund och Skandinaviska Alliansmissionen i Sverige).