Lidman, Sven

Lidman, Carl Henrik Sven Rudolfsson (1882-1960) PR, författare, predikant. Gift 1908 med Carin Thiel. Gift 1920 med Brita Otterdahl. Född i Karlskrona, Blekinge. Efter studier i Uppsala jur.fil.kand. 1901. Debuterade som poet 1904 i högspänd sensuell stil och skrev under 1910-talet en rad romaner som speglade militära och aristokratiska värderingar. Som redaktör för Svensk Lösen 1916-1918 verkade han för svensk militär insats på Tysklands sida.

År 1917 gjorde han en dramatisk omvändelseupplevelse. Hans förändrade livssyn kom till uttryck i romanerna Huset med de gamla fröknarna, 1918, och Såsom genom eld, 1920. Han tolkade också sin frälsningsupplevelse i dikten "O salighet, o gåtfullhet", 1918, som tonsattes och blev en ofta sjungen psalm, senare införd i Svenska psalmboken. Ett annat tecken på hans nyorientering var hans översättning från latinet av Augustinus bekännelser, 1921, med en mycket personlig inledning.

År 1921 anslöt han sig till PR och utsågs 1922 till redaktör för Evangelii Härold. Hans språkliga virtuositet och breda bildning gjorde honom till en av landets mest uppmärksammade kristna förkunnare. Med sin intellektuella och konstnärliga läggning blev han en lysande medarbetare till den pragmatiske och handlingsinriktade Lewi Pethrus, och tillsammans utgjorde de under många år en framgångsrik ledarduo för PR. L. blev en omtyckt predikant inte bara i Filadelfiakyrkan, Stockholm, utan också i möten och konferenser i hela landet och en stridbar försvarare av den omdebatterade pv. Till hans popularitet bidrog i hög grad de många predikosamlingar han publicerade. De har betecknats som "enastående i svensk litteratur". (NE).

Hans predikostil var högst personlig med insprängda litterära citat, ofta på originalspråket, rik på bilder från vardagslivet och exempel från aktuella händelser och vetenskapliga rön. De var inga textutläggningar och inga föredrag utan kunde snarast liknas vid färgrika prosapoem (Erik Hjalmar Linder). De manade till radikal Kristusöverlåtelse och avståndstagande från världslighet och ytlighet. Hans egen omvälvande frälsningsupplevelse fanns ofta med som en grundton i hans förkunnelse.

När Lewi Pethrus 1945 startade tidningen Dagen hörde L. till dem som motsatte sig tidningsprojektet. I stridsskriften Resan till domen, 1949, berättade han, att han inför tidningens start varnat Filadelfiaförsamlingens ledning för att "en väckelse som ger sig in i dagsgläfset på gatan kommer förr eller senare att hamna i 'rännstenen'". Under de följande åren växte motsättningen mellan de båda pingstledarna, och 1948 riktade L. en rad anklagelser mot Pethrus i en artikel i Aftonbladet. Därmed var Lidmanstriden, PR:s svåraste kris, ett öppet faktum. L. uteslöts samma år ur Filadelfiaförsamlingen och blev medlem i Östermalms Fria Församling, en annan av Stockholms pingstförsamlingar.

Under 1950-talet gav L. ut sina memoarer. I fyra volymer blottade han med hänsynslös uppriktighet bl.a. sina moraliska och sexuella förvillelser från tiden före sin frälsningsupplevelse. Böckerna väckte stor uppmärksamhet och berömdes av litteraturkritiker men sågs som grovt stötande inom PR, viket ledde till att han lämnade också Östermalmsförsamlingen.

L. och Pethrus försonades på det personliga planet 1953, men något fortsatt samarbete blev inte aktuellt. Han kom aldrig mer att predika inom PR, men anlitades som förkunnare inom andra kyrkor och samfund.