Ö

Ögrim, Johan (1853-1938) FA, officer, folkskollärare. Gift 1885 med Hulda Lindvall, officer FA. Gift 1898 med Kirstine Jörgensen, officer FA. Ö. mötte FA vid dess första möten i Sverige, blev officer och bildade tillsammans med Hanna Ouchterlony, Emanuel Hellberg och Herman Lagercrantz en stark ledningsgrupp. Ö. var även sångförfattare, i FA:s nuvarande sångbok finns tre av hans sånger införda, ytterligare sånger finns i tidigare sångböcker. Ledare för FA i Danmark, England, Finland, Norge, Sverige och Tyskland. Far till Frithjof Ögrim, Julie Ögrim och Tobias Ögrim.

ÖM:s förlag, Örebro Missionsförenings förlag, startades av Örebromissionen 1917 i samband med utgivningen av evangelistmissionens 25-årsskrift I den elfte timmen. Det möjliggjordes genom att ÖM samma år inregistrerades som juridisk person. En litteraturkommitté fick ansvar för förlagsverksamheten och från 1921 även för utgivningen av tidningen Missionsbaneret. Förlaget gav från början varje år ut ÖM:s årsbok, kalendern Evangelisten, andra periodiska skrifter främst i form av tidningar samt böcker och småskrifter. Uppbyggelse- och missionslitteratur dominerade. Från 1935 drevs även en missionsbokhandel i Örebro. År 1952 började namnet Bokförlaget Libris användas och successivt upphörde beteckningen Ö. att användas. Formellt upphörde Ö. vid bildandet av Libris Media AB 1985.

öppen kommunion, eller öppet nattvardsbord, innebär att troendedop eller tillhörighet till samma församling/samfund inte krävs för deltagande i nattvard utan endast personlig tro på Jesus Kristus där var och en får "pröva sig själv" enligt Paulus ord i Bibeln. Debatten om sluten eller öppen kommunion fördes på 1950- och 60-talen inom de samfund som tillhörde Sveriges Frikyrkoråd. På församlingsplanet blev den öppna kommunionen allt vanligare även i baptistiska församlingar och vid 1969 års frikyrkomöte firades gemensam nattvard för första gången vid ett sådant möte med officianter från olika frikyrkotraditioner (interkommunion med intercelebration). Debatten i denna fråga har kommit senare inom PR. Frågan hänger nära samman med frågan om överfört eller öppet medlemskap.

öppet medlemskap, innebär möjligheten – i en tid av ökad rörlighet och fördjupad ekumenisk gemenskap – att bevilja medlemskap på trons grund utan att kräva (troende)dop. I många församlingar får detta formen av s.k. överfört medlemskap. Vid övergång från en församling i ett annat samfund till det egna kan medlemskap beviljas även om personen inte är (troende)döpt. I församlingar som enbart praktiserar troendedop kan detta ges två olika motiveringar. Den ena är att barndopet accepteras som ett dop – om än ofärdigt – när det fungerar i ett trons sammanhang och därmed är tillräckligt som medlemsgrund. Den andra motiveringen utgår inte från att barndopet accepteras utan från att tron, dopets innersida, är så viktig att den kan fungera som grund för församlingsgemenskap även utan dop, särskilt eftersom ett troendedop av en person som länge varit troende och medlem i en församling inte alls blir ett s.k. nytestamentligt omvändelsedop.

Örebro missionsskola (ÖMS), grundades 1908 av John Ongman som Örebromissionens skola för utbildning av pastorer och missionärer. Ongman blev övertygad att det fanns tillräckligt med elever för ytterligare en skola inom baptismen vid sidan av Betelseminariet. Skolans fokus blev bibelundervisning och andlig fostran med betoning på andliga gåvor, helgelse och mission. Från 1970 utvecklades en evangelikal teologisk profil och ett alltmer differentierat program med teologiskt seminarium som senare blev Örebro Teologiska Högskola (ÖTH), fritidsledarutbildning, bibelinstitut, missionsinstitut, församlingsbaserad ledarutbildning som senare blev SALT (Skandinavisk akademi för ledarskap och teologi), distansutbildning samt religionslärarutbildning i samverkan med Örebro universitet. 1983 flyttade ÖMS från Järnvägsgatan 28 i centrala Örebro till Åstadalsvägen i universitetsområdet. Skolan har ca 200 studenter på hel- eller deltid från olika samfund och sammanhang. ÖMS/ÖTH fick rätt att utfärda högskoleexamen 1993 och teologie kandidatexamen 2004 och är även sedan 1991 ackrediterat av the European Evangelical Accrediting Association. 1990 startades Forum för tro och samhälle vars nyhetsbrev 2004 övergick i tidskriften Nod. 1997 integrerades Götabroskolan i ÖMS. Sedan 2011 sker en samverkan med Akademi för ledarskap och teologi (ALT) som då startades av EFK, Pingst och SAM. Rektorer har varit: John Ongman 1908-1931, Carl Andin t f 1931-1933, ordinarie 1933-1947, Sven Lagerqvist 1947-1961, Joel Boström 1961-1968, Stig Gustafsson 1968-1974, Sigfrid Deminger t f 1972-1974, ordinarie 1974-1986, Göran Janzon t f 1978-1981 och 1985-1986, ordinarie 1986-1998, Håkan Arenius 1999-2001 samt Pekka Mellergård 2002-2013. Ny ordinarie rektor blir från 2015 Niklas Holmefur.

Örebromissionen, ÖM, missionsförening och senare frikyrkosamfund med ursprung i SB och centrum i Örebro. Efter drygt tjugo år i USA kom John Ongman som pastor till Örebro baptistförsamling 1890. Han var präglad av den svenskamerikanska baptismen och av nordamerikansk väckelse- och helgelserörelse. Han bar även med sig nya idéer och modeller för det kristna arbetet. Ett av hans initiativ var en missionsförening. Vid ett icke protokollfört möte den 4 december 1891 bildades en förening av enskilda inom församlingen för att stödja en svenskamerikansk missionär i Paris. När tolv elever vid bibelskolan, både män och kvinnor, följande vår bad om stöd för evangeliskt arbete sammankallade Ongman föreningen i april 1892, som beslöt att ställa sig bakom deras begäran. Mötet beslöt också att föreningens namn skulle vara Örebro In- och Utländska Missionsförening, som senare ändrades till Örebro Missionsförening och 1964 till Örebromissionen. Dess ändamål var att som komplement till missionsinsatser från SB stödja evangeliskt arbete i Sverige, Europa och världen i övrigt. Att även kvinnliga evangelister sändes ut var en nyhet inom baptismen som väckte uppmärksamhet. De första försöken till internationell mission misslyckades, men evangelistmissionen i Sverige växte kontinuerligt. Föreningen följde 1897 med in i den nya Filadelfiaförsamlingen i Örebro, men den fick successivt stöd från andra håll och blev alltmer fristående.

En månadslång bibelskola anordnades årligen från 1891 och blev basen för en växande evangelistmission, som i sin tur ledde till starten av Örebro missionsskola 1908 och en internationell mission, Örebromissionens mission. Den ÖM-relaterade verksamheten utvecklades alltmer till en särskild riktning inom SB, i synnerhet sedan den starkt präglades av den framväxande pingstväckelsen. Ongman och Ö. betonade de andliga nådegåvorna och dopet i eller uppfyllelsen av Anden som en andra välsignelse med kraft till tjänst men såg inte tungotal som dess tecken. År 1917 blev Ö. egen juridisk person med stadgar och styrelse. Samma år startades ÖM:s förlag, 1921 började Missionsbaneret utges och 1930 kom sångboken Andliga sånger som gärna användes i s.k. väckelsemöten.

Efter Ongmans död 1931 växte spänningarna inom SB kring bl.a. frågan om andedopet, samfundets organisation och ekumeniken. De olika synsätten ledde till en brytning 1937. Församlingar eller grupper i församlingar med ÖM-profil över hela landet lämnade SB och samarbetade därefter enbart med Ö. Därmed påbörjades utvecklingen från en löst organiserad missionsförening med 1500 enskilda medlemmar till ett missionsorienterat samfund. Utifrån den nya religionsfrihetslagen definierade Ö. sig 1952 som "ett trossamfund i lagens mening" och församlingarna fick rätt att sända ombud till ÖM:s årsmöten, samtidigt som det personliga medlemskapet behölls. Ö. blev allt tydligare en "församlings- och missionsrörelse" med ca 20 000 medlemmar i de fria men samverkande församlingarna, kongregationalism. Provinsmissioner med sina lägergårdar betjänade församlingarna i sina områden, t.ex. Kronobergsmissionen. Från Ö. centralt erbjöds inre missionens tjänster bl.a. genom riksevangelister. Barn- och ungdomsverksamheten lokalt och regionalt fick allt tydligare stöd, Örebromissionens Ungdom. Liljeholmens folkhögskola tillkom 1952. Ö. engagerade sig ekumeniskt bl.a. i Svenska missionsrådet från 1946 och i Sveriges Frikyrkoråd från 1947. Efter Ongmans död var de ledande personerna missionssekreteraren John Magnusson och styrelseordföranden och redaktören Algot Ahlbäck. År 1960 inrättades en post som missionsledare/missionsföreståndare (se faktaruta).

På 1950- och 60-talen fanns en spänning kring teologi, spiritualitet och ekumenik då personer som Erik Sollerman och Edgar Sundberg banade väg för den förändring som blev tydlig på 1970-talet. En ny generation i kollegiet på Örebro missionsskola formade då en evangelikal teologisk profil som med stöd av den nye missionsföreståndaren Freddy Götestam fick allt större genomslag i Ö. Den vidare karismatiska väckelsen gav betydelsefulla impulser liksom den internationella Lausannerörelsen. Detta förvaltades av bland andra Jean Malm och Erling Wennemyr och gav en ny dynamik åt ÖM:s internationella mission. Därmed bröts en tidigare mer konservativ biblicism och en öppnare hållning utvecklades i relation till bibeltolkning, eskatologi, nattvardssyn, spiritualitet och ekumenik. Ö. kan vid denna tid karaktäriseras som en evangelikal, baptistisk evangelisations- och missionsinriktad rörelse med en karismatisk spiritualitet.

År 1966 ersattes Andliga sånger med Psalm och Sång, gemensam med SB och från 1987 den ekumeniska Psalmer och Sånger. År 1976 utgavs Handbok för församlingens gudstjänstliv, gemensam för SB och ÖM. Den ersattes 1987 av Till församlingens tjänst, gemensam för alla baptistiska samfund. ÖM:s förlag/Bokförlaget Libris utvecklades 1985 till Libris Media AB, samägt med SB. Dessa exempel på samverkan mellan Ö. och SB liksom gemensamma pastorsmöten och en gemensam samtalsdelegation väckte förhoppningar hos en del om återförening. Så blev inte fallet. De s.k. Örebrosamtalen 1986-1988 gav dock stöd för samarbete med andra. År 1993 upptogs samtal med HF och från 1994 HF/FB. Samma år antogs en avsiktsförklaring som inledde en process fram till beslut om samgående hösten 1996. Från 1997 gick Ö. samman med HF/FB i det nya samfundet Nybygget – kristen samverkan, från 2002 Evangeliska Frikyrkan. Ö. hade 1996 ca 22 800 medlemmar i 245 församlingar, varav de största var Saronförsamlingen i Göteborg och Baptistförsamlingen Filadelfia i Örebro.

Örebromissionens mission Ett par tidiga missionsförsök på 1890-talet i Nordafrika och Brasilien ledde inte till någon fortsättning. Evangelistmission i Sverige blev istället ÖM:s huvudinriktning. När evangelister och elever vid Örebro missionsskola upplevde kallelse till mission i andra länder och vägen inte öppnades genom SB blev först Baptistförsamlingen Filadelfia i Örebro en kanal till tjänst tills ansvaret för dess yttre mission 1918 övertogs av ÖM. De tidiga missionsfälten var Indien, Brasilien, Kongo, Kina och Estland. År 1936 hade ÖM ett 90-tal missionärer i de fyra förstnämnda länderna. Efter andra världskriget expanderade arbetet successivt in i nya länder. År 1996 var antalet missionärer ca 120 i 30 länder. De var främst engagerade i församlingsarbete, allmän och teologisk utbildning samt hälso- och sjukvård. Från mitten av 1900-talet blev inhemska samfund självständiga och missionens arbete integrerades i dem. Genom Oswald Smiths besök 1970 inspirerades ÖM till fortsatt mission och genom Lausannekongressen 1974 till nya strategier och arbetssätt. 1978 antogs ett viktigt måldokument för ÖM:s mission och 1985 hölls en strategikonferens med representanter från de flesta av dess partners.

Asien Carl Emil Sjögren utsändes till Indien i september 1908 men insjuknade och avled 1910. Andra tog vid och började ett arbete i Barhaj i Uttar Pradesh, bland dem Lydia Magnusson, Helga Modig och Frank Henriksson. Nya stationer anlades allteftersom fler missionärer kom dit, bland vilka kan nämnas Frank B. Rehnström och Signe Eklöf. År 1967 integrerades ÖM-missionen i The Fellowship of the Free Baptist Churches in North India. En första grupp ÖM-missionärer reste 1919 till Kina där de fick ett eget arbetsfält i nordvästra Shansiprovinsen. När västerländska missionärer tvingades att lämna Kina började Getrud och Helge Jansson 1949 istället arbeta i Osakaregionen i Japan. År 1960 startades pastorsutbildning och 1973 bildades Japan Evangelical Churches. När Nepal öppnades för mission började ÖM arbeta där 1955 i samarbete med United Mission to Nepal. Församlingsgrundande arbete började 1960 i Pakistan, 1969 i Thailand i samarbete med Svensk Pingstmission och 1973 i Bangladesh. Därefter har ÖM sänt missionärer och biståndsarbetare till Afghanistan från 1974 och från 1992 till Kambodja och Mongoliet.

Sydamerika Efter en begäran till Ongman från en svensk utvandrare att sända missionärer till svenskarna i södra Brasilien sändes Erik Jansson 1912 till Brasilien där han påbörjade ett arbete i staten Rio Grande do Sul, från 1914 tillsammans med sin hustru Anna. Det spred sig snart till brasilianare i allmänhet och nådde successivt till alla delstater. Systersamfundet CIBI bildades 1952 och har ett pastorsseminarium i Campinas. ÖM-missionärer anslöt 1984 till CIBI:s mission i Paraguay och 1992 i Peru.

Afrika och Mellanöstern År 1914 reste Elsa Karlsson och Henning Karlsson till Kongo för att arbeta en period på Kongo inlandmissionens fält. Från 1918 kom ÖM-missionärer att arbeta på SMK:s fält i Franska Kongo tills ett eget arbete kunde börja i Sanghaområdet norr om SMK-fältet 1921. Missionen expanderade norrut från 1923 till Oubangui-Chari, senare Centralafrikanska republiken (RCA). Utöver församlingsarbete bedrevs språkarbete och bibelöversättning, bl.a. av Elsa Karlsson och John Hilberth. Folkskoleverksamhet startades 1925, en bibelskola 1936 och pastorsskolan i Carnot 1953. Sjuk- och hälsovård bedrevs hela tiden, från 1972 med centrum i sjukhuset i Gamboula. År 1962 blev de evangeliska baptistsamfunden i Kongo och i RCA självständiga. Folkrepubliken Kongos regim tvingade 1978 ÖM:s missionärer att lämna landet och samfundet upplöstes. Något år senare kunde församlingarna inordnas i Evangeliska kyrkan, SMK:s partner, som hade tillåtelse att verka i hela landet. År 1976 påbörjades ett arbete i Egypten i samarbete med Middle East Media och 1983 i Tunisien inom paraplyorganisationen ACT.

Europa År 1923 påbörjade Martha Johansson och senare Nils Angelin pionjärarbete i Estland. En lag 1934 omöjliggjorde fortsatt missionärsnärvaro. Arbetet gick vidare i det estniska baptistsamfundets regi. Johansson engagerade sig senare i ÖM:s nödhjälpsarbete i Tyskland under 1940- och 50-talen. Församlingsgrundande mission inleddes i Frankrike 1972 och 1982 integrerades det i den franska baptistfederationen.

Under 1980- och 90-talen gjordes kortare missionärsinsatser även i en del andra länder. För utvecklingen efter 1997, Evangeliska Frikyrkans mission.

Örebromissionens Ungdom, ÖMU, den samlande beteckningen för ungdomsverksamhet inom ÖM som en integrerad del av dess Sverigearbete. Arbetet bland barn och ungdom, som var starkt inom baptismen, försvagades i församlingar med ÖM-inriktning under påverkan från PR:s tidiga synsätt. Harry Frödin medverkade dock till att från 1938 ge söndagsskolan och barnmöten en framträdande plats. Under 1940-talet började ÖM centralt att anordna riksungdomsläger där Joel Boström och Ragnar Ragné var drivande. En ungdomskommitté samordnade läger- och kursverksamhet och det framväxande juniorarbetet. Erik Söderlund var ÖM:s förste juniorsekreterare 1952-1962. Åren 1954-1956 var Robert Lithell anställd ungdomssekreterare och initierade ett förstärkt stöd åt barn- och ungdomsarbetet i församlingarna. Det möjliggjordes bl.a. genom nya statsbidrag från 1954. Som ungdomsinstruktör 1955-1962 arbetade Sven Nilsson tillsammans med flera medarbetare men under visst motstånd från en del konservativa pastorer med materialproduktion, bl.a. tidningen Ledartips, ledarutbildning, nya programformer för juniorarbetet (J1, J2 och J3) m.m. Ö. tog form både som ram för barn- och ungdomsarbete och som en alltmer självständig ungdomsrörelse som utgjorde en egen plattform för ungdom inom ÖM, bl.a. i årliga riksting. Verksamheten leddes av ÖMU-rådet och ÖMU-sekretariatet och bland nya initiativ kan nämnas nya arbetsformer för scout- och tonårsarbete liksom för verksamhet för yngre barn och för unga vuxna, språkresor och internationella stipendier. Ö. uppgick 1997 i EFK UNG.

Öst, Anna-Lisa "Lapp-Lisa" (1889-1974) FA, officer 1911-1924, frälsningssoldat, sångerska. Gift med Johan Öst. Ö. blev känd långt utanför Skandinavien för sin folkliga sångstil och hon samlade tusentals människor till sina möten, hennes grammofonskivor spreds i stora upplagor. Gjorde flera resor till USA. Rikskänd som "Lapp-Lisa" för en ny generation blev hon bl.a. genom framträdande i tv-programmet Hylands hörna på 1960-talet. Sin kärlek till fjällens folk bevisade hon bl.a. med att bygga en bönekåta i Fatmomakke. I bönekåtan samlas folket omkring elden vid de stora kyrkhelgerna på platsen.

Östermalms Fria Församling, ordnades 1936 genom en utbrytning ur Stockholms femte baptistförsamling. Den nya församlingen identifierade sig med PR. Efter en framgångsvåg inköpte församlingen 1940 Fenixpalatset för sin verksamhet. Samma år inledde församlingens föreståndare, Elis Lindskog, förhandlingar med Lewi Pethrus och Filadelfiaförsamlingen i Stockholm om ett samgående. Ö. upplöstes i februari 1941 och utan entusiasm från medlemshåll begärdes anslutning till Filadelfia. Församlingen hade då drygt 550 medlemmar. Samgåendet blev inte enkelt och i november 1944 återbildades Östermalms Fria Församling med Elis Lindskog som föreståndare. Församlingen blev kring år 1950 centrum för Latter Rain-väckelsen. År 1966 ändrades namnet till City Pingstförsamling.

Östlund, David (1870-1931) SDA, typograf, missionär, nykterhetsivrare. Gift 1892 med Inger Nielsen. Född i Örebro. Döpt i Kristiania. Utbildade sig i Kristiania, studerade 1897 vid Frydenstrand Missions seminarium i Danmark. Den förste SDA-missionären till Island 1897. Ö. var ett språkgeni, talade isländska flytande efter 6 månader. Utgav på egen bekostnad tidningen Fraekorn (Säden), som blev oerhört populär. Den skepsis som fanns på Island mot Bibeln gjorde att det var först 1907 som en församling bildades i Reykjavik.

Östra Smålands Missionsförening, ÖSM, regionalt verkande missionsförening med lokala föreningar kopplade till sig. Föreningen bildades 1863 och har från sitt kärnområde i norra delen av Kalmar län och södra Östergötland sänt predikanter till platser från Malmberget i norr till Kullahalvön i söder. Viktiga företrädare under föreningens tidiga utveckling var A.L. Stackelberg och P.A. Ahlberg. Från början hette föreningen Nordöstra Smålands Missionsförening, men redan på 1870-talet togs ordet "nord" i namnet bort, dess anhängare kallades dock även fortsättningsvis för "nordöstringar". Sedan 1876 ger Ö. ut Östra Smålands Missionsblad.

Överås, MK, nordiskt teologiskt seminarium 1924-2007. Metodistkyrkans Teologiska skola. Utbildningen förlades från 1924 till den f.d. James Dicksonska villan, Överås i Örgryte, Göteborg och blev en samnordisk skola för MK i Danmark, Finland, Norge och Sverige, MK:s Nordiska Teologiska Seminarium, fram till 1970 då MK i Norge startade en egen utbildning i samarbete med universitetet i Bergen. Elevkåren på Ö. blev alltmer ekumeniskt sammansatt, och även enstaka kurser och bibelskola erbjöds. Pastorsseminariet på Ö. fortsatte fram till 2007, då MK gick in som en av huvudmännen för Teologiska Högskolan i Stockholm. Lokalerna på Ö. används nu för bl.a. bibelskola, själavårds- och kursverksamhet.