D

Dagen, dagstidning med utgivning tisdag till fredag. TS-upplaga helår 18 600 (2008). Första numret av D. utkom den 1 november 1945. Lewi Pethrus hade redan 1928 väckt tanken om en kristen dagstidning. En tanke han återkom till vid två tillfällen på 1930-talet, 1935 och 1938. Först vid Kölingaredsveckan sommaren 1945 var PR beredd att stödja projektet. Tidningens uppgift skulle vara "att hävda radikalt kristna synpunkter på samhällsproblemen, samt främja väckelsekristendomen i vårt land". Tidningen skulle "vara fullständigt fri från all partipolitik".

Vid starten bestod redaktionen av 18 personer, varav tio inte var pingstvänner. Lewi Pethrus blev chefredaktör, vilket han fortsatte att vara – med ett fem månaders avbrott 1947 – fram till sin död 1974. Han efterträddes av Olof Djurfeldt, som sedan 1965 varit tidningens andreredaktör. Djurfeldt innehade chefredaktörsstolen i 22 år, fram till 1996.

Redan någon månad efter starten fick tidningen ekonomiska problem. Då trädde fabrikören Karl G. Ottosson in och bidrog ekonomiskt. Han övertog från 1946 det ekonomiska ansvaret och tidningen blev ett av hans företag. Så förblev det fram till början av 1960-talet. År 1962 tog pingstförsamlingarna över ansvaret för tidningen, 70 procent av församlingarna tecknade aktier i Tidnings AB Dagen.

Upplagan låg under 1950-talet på dryga 20 000, en siffra som på 1970-talet pendlade mellan 24 000 och 27 000 exemplar per dag. År 1976 nådde tidningen sin hittills högsta upplagenivå, 28 617. Uppmuntrad av upplageutvecklingen kallade sig D. från 1957 för "den kristna rikstidningen", en benämning som 1981 ändrades till "den kristna dagstidningen".

Fram till juni 1965 utkom D. med sex nummer i veckan. Av ekonomiska skäl drogs måndagsnumret då in. Därefter utkom fem nummer i veckan fram till mars 1999 då tidningen övergick till fyradagarsutgivning.

Åren 1964-1994 är i D:s historia "Sverre Larsson-epoken". Larsson blev bolagets vd 1964. Han drev verksamheten i bolaget utifrån marknadsekonomiska premisser under 30 år. Bolagssfären breddades, nya verksamheter integrerades. Det innebar att tidningen kunde överleva och den ekonomiska situationen förbättrades. Till detta bidrog inte minst det statliga presstöd som infördes år 1971. Det året mottog D. 794 000 kronor i stöd, men redan tre år senare, 1974, var presstödet till tidningen 2 592 000 kronor.

Vid starten deklarerade D. en partipolitiskt fri hållning. I och med bildandet av partiet Kristen Demokratisk Samling, KDS, år 1964 blev dock ett partitagande tydligt, inte minst i Lewi Pethrus ledare. I viss mån hade detta skett tidigare, genom att Folkpartiet i vissa skeden fått stöd. Ofta har D. även senare förespråkat värderingar som nära sammanfallit med Kristdemokraternas.

Under 1998 blev D., som under några år före och efter millennieskiftet hette Nya Dagen, ett ekumeniskt projekt med flera samfund som ägare, genom bolaget Tidnings AB Nya Dagen. Från 2007 ingick tidningen i den ekumeniska mediekoncernen Swedmedia AB, som hösten 2010 köptes av den norska mediekoncernen Mentor Medier.

Chef/huvudredaktörer: Lewi Pethrus (1945-1946), Jack Hårdstedt (1947), Lewi Pethrus (1947-1974), C.P. Backman (1952-1957), Lewi Pethrus, Olof Djurfeldt (1974-1996), Arne Winerdal (1985-1991), Daniel Grahn (1997-2007), Elisabeth Sandlund (2007-2010), Daniel Grahn (2010-).

Ansvariga utgivare: Lewi Pethrus (1945-1974), Per Östlin (1974-1985), Arne Winerdal (1985-1991), Olof Djurfeldt (1991-1995), Agne Furingsten (1995-1998), Daniel Grahn (1998-2007), Elisabeth Sandlund, (2007-2010), Daniel Grahn (2010-).

Dahl, Abner (1917-2002) PR, pastor, förlagsman. Född i Askim, Norge, men kom redan som 17-åring till Sverige som predikant. I boken Om ock tusen falla, utgiven 1943, berättade han om sina krigsupplevelser i den norska armén. D. kom till Filadelfiaförsamlingen i Stockholm 1942, var sedan pastor i pingstförsamlingarna i Mora, Gävle, Lindesberg, Malmö och Säffle, arbetade ett par år på 1950-talet för IBRA Radio i USA, var under sju år vd för Förlaget Filadelfia, satt under en period i styrelsen för Dagen och var även vice ordförande i Samspar.

Dahl, Gustaf (1874-1960) MK, PR, ÖM, pastor, resepredikant, författare. Född i Norrbärke, Kopparbergs län. Gift 1904 med Ida Hallgren. Efter flera pastorstjänster i metodistförsamlingar (1901-1922 i Roma, 1901-1903, Bjuv o Råå 1903-1905, Limhamn 1905-1909, Motala 1909-1912, Hälsingborg 1912-1920, Östersund 1920-1921, tjänstledig 1921-1922), och en tid som lärare på SAM:s bibelinstitut i Jönköping, blev han troendedöpt i pingstförsamlingen i Västerås 1922 och verksam några år inom PR som bibellärare och resepredikant. År 1929 blev han medlem i Saronförsamlingen, Tyringe (ÖM), vilken blev utgångspunkt för hans fortsatta verksamhet som resepredikant i församlingar inom olika samfund. D. författade ett 80-tal böcker och småskrifter som utkom på förlag inom SAM, PR, ÖM och HF och medverkade flitigt i tidningar och årspublikationer.

Dahlberg, Nils Josef (1894-1979) EFS, präst, lärare, missionssekreterare, missionsdirektor, missionsföreståndare, författare, redaktör. Gift 1922 med Karin Mogensen (1897-1940). Gift 1945 med Maria Thomasson (född Lindholm) (1893-1986). Efter en kortare tid som församlingspräst i Svenska kyrkan arbetade D. hela sitt liv i EFS tjänst som lärare vid Johannelunds Missionsinstitut 1919-1936, missionssekreterare 1919-1922, missionsdirektor 1922-1933 och slutligen missionsföreståndare 1933-1959. Han var också under en period redaktör för Missions-Tidning Budbäraren. D:s stora intresse var den yttre missionen. Hans avsikt var från början att bli missionär, men han kom i stället att i Sverige arbeta med missionsfrågor inom och utom EFS. Han företog flera resor på EFS missionsområden, skrev flitigt om mission, var engagerad i Svenska och Nordiska Missionsrådet och deltog som svensk representant vid flera internationella missionskonferenser. I egenskap av missionsdirektor och senare missionsföreståndare var D. ledamot av EFS styrelse under lång tid. Som författare publicerade D. ett flertal skrifter med anknytning till EFS mission och var även redaktör för EFS missionskalender Varde ljus! under åren 1922-1950.

Dahlsten, Ester (1900-1988) (född Jönsson) SDA, missionär. Gift med Nils Dahlsten. Född i Kyrkhult, Blekinge. Hennes far var den förste i denna högkyrkliga trakt som 1902 blev döpt med ett baptistiskt dop (troendedop), ett resultat av kolportören Lina Skoglunds arbete. Nyhyttans Missionsskola 1918-1922, till Kina 1925 som SDA:s första svenska missionärer där. Verkade i Manchuriet 1926-1932, där de två äldsta barnen dog, efter 1934 i centrala Kina (Sian) på många olika platser. Fick lämna landet under dramatiska omständigheter vid krigsutbrottet 1939. Efter kriget arbetade makarna i Ceylon (Sri Lanka) fram till pensioneringen 1960. D. var en skicklig skribent, skrev reseskildringar i Blekinge Läns Tidning och i Missionären.

Danielsson, Anders Gustaf (1849-1926) EFS, präst, missionär, språkman, författare. Gift 1880 med Lovisa (Louise) Hellenius (1852-1882). Gift 1884 med Maggie (Margaret) MacKay (1852-1922). En av de fyra första missionärer som EFS år 1877 sände till Indien. D. tjänstgjorde under nästan femtio år på flera platser i Indiens centralprovins och engagerade sig särskilt för utbildning av indiska medarbetare, bl. a. grundade han på 1890-talet ett seminarium för utbildning av lärare, evangelister och präster. D. var språkman och översatte en rad skrifter från svenska och andra språk till hindi. För sina insatser för den kristna litteraturen på hindi utsågs D. 1911 till teologie hedersdoktor i Uppsala. Två utbildningsinstitutioner i Chhindwara i delstaten Madya Pradesh i Indien bär i dag namn efter D.: Danielsson Higher Secondary School och Danielsson College.

De Ungas Förbund, DUF, bildades 1902 efter initiativ av bland andra Efraim Rang och var under åren 1902-1961 EFS ungdomsförbund. Förbundets förste ordförande var Adolf Kolmodin. Inspiration till ungdomsförbundet kom inte minst från den amerikanska Endeavor-rörelsen som betonade väckelsekristendom och bibelstudium. D. innebar en generationsväxling i EFS och framstod som mer kritisk till Svenska kyrkan än vad moderorganisationen var. D:s tidningsorgan var De Ungas Tidning och förbundet gav även ut flera sångböcker för bruk i ungdomsarbetet. D. ombildades 1961 till EFU.

Den kristne, tidskrift för tro och förkunnelse, PR, 1 nr/mån 1944-1965. Tidskriften startades som ett forum för ett öppet samtal i teologiska frågor och som en hjälp för söndagsskollärarnas textutläggningar. Redaktör var Lewi Pethrus. Ett år senare gick Oscar Haglunds tidskrift Bibliskt månadshäfte efter uppköp av Förlaget Filadelfia upp i D. med sina medarbetare, och därmed blev Henning Thulin till en tid tidskriftens redaktör med Lewi Pethrus som huvudredaktör. Thulin startade dock 1948 tidningen Trons kamp som vid årsskiftet 1950-1951 slogs samman med Den kristne, och 1951-1954 bar dubbelnamnet Den Kristne/Trons Kamp. Henning Thulin var fram till hösten 1958 en flitig medarbetare i tidningen. Debatten i bibel- och verksamhetsfrågor var ofta livlig. Lewi Pethrus kvarstod som tidningens ansvarige utgivare ända fram till slutet av 1965, då tidskriften ändrade namn till Den kristne i barn- och ungdomsarbetet. Då ansåg man att Dagen fungerade väl som debattorgan i de frågor som D. varit ett forum för. En fortsättning fick tidningen 1968 i tidskriften Ordet och tron.

diakon, (grek. diákonos, "tjänare") beteckning på "församlingstjänare". I vissa frikyrkor är detta (liksom i Svenska kyrkan) en yrkestitel som förutsätter vigning eller avskiljning. Inom t.ex. SMK är diakon en av de två särskilda tjänsterna; den andra är pastor. I MK är d. en ordinerad person (ordination) som har viss teologisk utbildning och annan yrkesutbildning och som jobbar inom en församling eller i samhället. I andra samfund, t.ex. i SB, var d. en av församlingsledarna vid sidan av en äldste. I många församlingar inom PR är diakonen en av flera församlingstjänare som sitter i styrelsen, men kan även beteckna någon med ett socialt ansvar, jfr församlingssyster.

Diakonia, de svenska frikyrkornas biståndsorganisation. Bildades 1966 under namnet Frikyrkan Hjälper, bytte 1984 namn till Diakonia. Under 2011 lämnade EFK huvudmannaskapet i Diakonia. Kvarvarande huvudmän är de SAM, MK, SB och SMK. Det började med att Sveriges Frikyrkoråd deltog i en hjälpaktion för att med vatten försörja områden i Indien som drabbats av torka. Från 1967 gjorde Per Arne Aglert en framstående insats i denna biståndsverksamhet. Från 1973 fick Frikyrkan Hjälper genom SIDA tillgång till statliga medel. D:s årsomslutning uppgick 2007 till 370 miljoner kronor, varav 90 % var statliga bidrag. En omfattande verksamhet bedrivs i 36 länder i Asien, Mellanöstern, Afrika och Latinamerika. D. utger tidskriften Dela med. Enligt organisationens policyförklaring har D. som målsättning för sin verksamhet att förändra fattigas och förtrycktas villkor. Det ska ske genom att i biståndsländerna skapa förutsättningar för delaktighet i samhällsbyggandet och förstärkt demokratisk struktur och kultur. Utifrån sin kristna kallelse hävdar D. varje människas värdighet och vill medverka till att försvara de mänskliga rättigheterna.

Dickson, Cecilia Elise Beatrice (1852-1941), nykterhetskämpe, aktiv inom KFUK. D. kom 1882 i kontakt med Blåbandsrörelsen i London. När redaktör Oskar Eklund startade tidningen Blå Bandet i Sverige 1883, stöttade D:s familj utgivningen. I januari 1884 hölls ett möte för trädgårdsarbetarna på familjens gård i Överås i Göteborg och D. engagerade sig för att bilda Öfverås Blåbandsförening. Denna växte mycket snabbt och snart hade man över 400 medlemmar. Föreningen flyttade senare från Öfverås till lokaler i centrala Göteborg och bytte då namn till Sveriges första blåbandsförening. D. var föreningens sekreterare i 15 år och höll de flesta föredragen vid dess möten. År 1886 bildade D. en blåbandsförening för fabriksarbeterskor, som hon själv blev ordförande för. År 1894 var D. även med om att bilda Svenska kvinnors evangeliska nykterhetsförbund. D. talade 1902 vid det nordiska nykterhetsmötet i Stockholm.

Distansbibelskolan ICBI, PR, startades 1976 för att erbjuda församlingsledare, i delar av världen där den kristna kyrkan expanderade kraftigt, en grundläggande bibelkunskap. D. startades av pingstförsamlingen i Huskvarna. Församlingen hade sänt ut missionärerna Sune och Elin Andersson till Colombia där de mötte växande behov av att undervisa unga evangelister och predikanter. Inledningsvis undervisades dessa individuellt och i grupp. På grund av ökat antal evangelister och geografisk spridning startades en distansbibelskola genom ljudkassetter. År 1996 hade den expanderande verksamheten vuxit till så många länder i Sydamerika att den inte längre var hanterbar för Huskvarnaförsamlingen. Insamlingsstiftelsen Distansbibelskolan bildades det året med ett 40-tal församlingar som huvudmän.

Efter bildandet av Svensk Pingstmission 2001, från år 2006 införlivad i Pingst – fria församlingar i samverkan, blev D. genom samverkan en del av pingstmissionens internationella arbete, även om organisationen kvarstod som en egen juridisk person.