K

Kaggeholms folkhögskola, är en av fyra folkhögskolor som ingår i Pingstförsamlingarnas Skol- och Kursverksamhet. Under 2008 hade skolans utbildningsprogram och externa samverkanskurser sammanlagt 492 deltagare i långa kurser, 233 i korta kurser.

Rörstrands folkhögskola, som startat den 15 september 1942 och varit inrymd i Rörstrands 1600-talsslott och därefter från hösten 1943 i Fenixpalatset, flyttade den 2 februari 1944 ut till Kaggeholms slott, och förvandlades då till Kaggeholms folkhögskola. Fram till 1 juli 1963, då en stiftelse bildades, bar Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, ensam det ekonomiska ansvaret för skolverksamheten. Statsbidrag fick skolverksamheten först hösten 1965.

Under de första tio åren fick 353 personer utbildning på K., varav 97 % kom från PR:s egna led. Skolan erbjöd då en missionslinje och en allmänbildande linje. Vi mitten av 1970-talet startades medieutbildning vid skolan, en verksamhet som på 1990-talet växte till 2-åriga utbildningar för tv-, radio- och tidningsjournalister. Vid läsårsstarten 2009 erbjöd folkhögskolan följande utbildningsprogram: allmän linje; bibellinje med internationell inriktning; 2-årig musiklinje; 2-årig tv-linje; 2-årig journalistiklinje, samt 1-årig danslinje. Merparten av deltagarna kom inte längre från PR eller andra kyrkliga miljöer.

Kahlström, Charles (1867-1959) SDA, sjöman, predikant, kolportör, fysioterapeut. Gift 1899 med Augusta Charlotte Lundkvist. Gift 1911 med Märta Sätterlund. Född i Rute på Gotland. Döpt 1888 i Willamettfloden, intagen i S:t Johns församling Oregon, USA. Utbildad i hälso- och sjukvård av John Harvey Kellogg på Battle Creek Sanatarium. Deltog i missionsfartyget Pitcairns första resa till Polynesien 1892. Återkom till Sverige 1896. Initierade hälsoverksamhet vid Nyhyttans Missionsskola 1900, öppnade Örebro Hälsohem 1904 och Dalskogens 1910. Blev en känd och inflytelserik representant för den adventistiska hälsolinjen.

kallelse, ett inre tilltal som upplevs som Guds direkta uppmaning att göra en särskild insats eller gå in i en särskild tjänst. Denna så kallade inre kallelse ska bekräftas av en yttre kallelse från det samfund eller det sammanhang man står i. Ibland skiljer man i undervisningen på den allmänna kallelsen, den som alla kristna har att sprida evangelium och leva ett kristet, självutgivande liv, och den specifika kallelsen, till en särskild uppgift. Bakgrunden finns i Bibeln där vi i Gamla testamentet möter profeter som får en specifik kallelse, t.ex. Jesaja och Jeremia. Jesus kallar sina lärjungar till tjänst i t.ex. Matt 4:19. Ibland uppfattas den särskilda kallelsen i linje med de naturliga förmågor och andliga gåvor som Gud nedlagt i en människas liv.

Kallensjö, Karl Gustaf (1893-1985) (född Karlsson) MK, pastor. Gift med Ella Boije. Född i Eksjö, utbildad vid Teologiska skolan i Uppsala och tjänstgjorde från 1913 som pastor, först i Finland 1913-1920 i Helsingfors, Viborg, Gamlakarleby, Hangö, sedan i Kungsbacka och Lindome, Laxå krets, Sundsvall, Stockholm Kungsholmen, Landskrona i flera perioder, Göteborg Tabor, Linköping, Halmstad, Åmål. K. var vakanspastor på olika platser efter sin pensionering. Han var även årskonferensens sekreterare i Sverige 1927-1942. Han bildade i Sundsvall Sveriges första metodistscoutkår 1927. K. var även verksam inom organisationen Individuell Människohjälp.

kapell, ord av fornsvenskt ursprung, förstärkt av kontakter med tyska som ofta fått beteckna enklare och mindre kyrkolokal inom t.ex. SB, MK och PR. Inom frikyrkorörelsen fanns det ett inslag av motstånds- eller motkultur vilket gjorde att terminologin som brukades inom Svenska kyrkan (som man reagerade mot) ofta undveks. Därför fick kapell, oavsett storlek, många gånger heta så trots att det egentligen mest liknade en kyrka. Inom MK har bruket av ordet möjligen även inspirerats av det engelska ordet ’chapel’.

karismatiska rörelsen, karismatiska väckelsen, en över alla kyrkogränser utbredd andlig förnyelserörelse med betoning på den helige Andes fullhet, andedop, tungotal, nådegåvor (karismer) och gemenskap i Anden oberoende av olikheter i läror och traditioner. K. är nära besläktad med pingstväckelsen från början av 1900-talet, och kan ses som en fortsättning av denna. K. började bli omtalad på 1950-talet i samband med att personer inom bl.a. episkopalkyrkan i USA upplevde andedop och tungotal i privata bönegrupper. Rörelsen blev bekant för en bred allmänhet 1960 när kyrkoherden Dennis J. Bennet, i en episkopalkyrka i Kalifornien, offentligt berättade om sitt andedop och tungotal, och till följd av detta blev avsatt. Det väckte stort uppseende och fick internationell spridning genom media. Bennet blev en förgrundsgestalt inom den livaktiga rörelsen under flera årtionden fram till sin död. Han besökte också Sverige och talade bl.a. i Uppsala domkyrka och Nyhemsveckan 1971. År 1967 kom de första rapporterna om att väckelsen nått också katolska kyrkan. Där började den som en rörelse bland studenter och lärare i USA. De andedöpta och tungotalande katolikerna lämnade inte sin kyrka utan stod kvar där. Det tog tid för många i de gamla pingströrelserna att förstå och erkänna detta oväntade skeende. Pingstvännen David J. du Plessis blev en viktig kontaktperson gentemot den nya väckelsen.

Den första karismatiska konferensen i Sverige, Karisma 72, hölls i Stockholm hösten 1972. Flera av innerstadens kyrkor hade upplåtits för samlingarna och tusentals människor från hela landet deltog. En nyhet för Sverige var att en katolsk präst var en av huvudtalarna och delade plattform i både stats- och frikyrkor med talare från de flesta svenska samfund. Konferensen och den följande utvecklingen med många liknande lokala konferenser bidrog till att minska motsättningarna mellan kyrkorna och skapa gemenskap mellan människor från olika kristna traditioner. För PR:s del blev den enligt Lewi Pethrus "en väldig välsignelse" som gett PR "ny frisk luft" och "perspektiv som den inte haft förut".

K. har fått en omfattande spridning internationellt. År 2000 beräknade man att det fanns mer än 500 miljoner karismatiska kristna i världen i olika samfund. Tillsammans med klassisk pingströrelse utgör de den snabbast växande delen av kristenheten i världen.

Karlsson, August (1856-1928) HF, missionär, missionsföreståndare. Inspirerades till missionstjänst i Kina av Fredrik Franson och blev en av de ledande personerna i uppbyggnaden av HF:s mission där 1891-1899. Efter ytterligare två perioder, 1902-1908 och 1911-1914, då han var superintendent för HF:s Kinamission, blev han sekreterare för den yttre missionen fram till sin död, men var även missionsföreståndare 1923-1928. Ledamot av HF:s styrelse 1901-1905, 1908-1911 (suppl.) och 1916-1928. K. förblev ogift hela livet.

Karlsson, Elsa (1889-1978) (född Lundberg) ÖM, pionjärmissionär. Gift 1918 med Henning Karlsson. Avskiljdes 1913 som ÖM:s första Kongomissionär, utsändes 1914 av Baptistförsamlingen Filadelfia i Örebro på John Ongmans initiativ sedan BS avböjt att anta henne som Kongomissionär. Ansvaret övergick 1917 till ÖM. Missionär 1914-1919 för ÖM men på Kongo Inlandmissionens arbetsfält i Belgiska Kongo och 1920-1949 i Franska Ekvatorialafrika, först på SMK:s arbetsfält och från 1921 på ÖM:s egna missionsstationer i Matele, Gamboula och Berberati. K. har översatt några av Gamla testamentets böcker och hela Nya testamentet till bungili tillsammans med Daniel Bokangue, medverkat i översättningen av Nya testamentet till gbaya och skrivit en kyrkohistoria på gbaya under sin tid som lärare vid bibelskolan i Gamboula.

Karlsson, Henning Leonard (1882-1964) ÖM, pionjärmissionär. Gift 1918 med Elsa Karlsson. Avskiljdes 1914 som ÖM:s andra Kongomissionär, utsändes 1914 av Baptistförsamlingen Filadelfia i Örebro på John Ongmans initiativ sedan BS avböjt att anta honom som Kongomissionär. Ansvaret övergick 1917 till ÖM. Missionär 1914-1919 för ÖM men på Kongo Inlandmissionens arbetsfält i Belgiska Kongo och 1920-1949 i Franska Ekvatorialafrika, först på SMK:s arbetsfält och från 1921 på ÖM:s egna missionsstationer i Matele, Gamboula och Berberati. Ordförande i ÖM:s missionärskår i Afrika under fyra perioder men samtidigt aktiv med byggnationer och annat praktiskt arbete.

Karlsson, Henning (1890-1963) HF, lantbrukare, förman, styyrelseordförande. Gift 1916 med Ester Swartz. Ledamot i HF:s styrelse 1929-1959, dess vice ordförande 1938-1943 och ordförande 1943-1959, därefter hedersordförande till sin död. Efter en flera månader lång resa i Sydafrika 1948 blev han heltidsanställd förtroendeman inom HF och därmed ledare för HF:s omfattande missionsarbete liksom för Torpkonferensen. K. representerade HF under många år i Svenska missionsrådet och andra ekumeniska organ.

Karlsson, Johannes (1885-1968) EFS, predikant, redaktör, missionssekreterare. Gift 1913 med Anna Högbom (1887-1950). K. genomgick Johannelunds Missionsinstitut 1906-1909 och hade sedan predikanttjänster inom EFS i Hälsingland innan han blev resesekreterare och senare sekreterare för DUF. Denna senare tjänst innehade K. 1923-1935, när han utsågs till missionssekreterare för EFS inre mission, en tjänst som han stod kvar i fram till sin pensionering 1954. K. var även redaktör för De Ungas Tidning 1925-1935 och för Medhjälparen 1934-1935.

Karlsson, Jon Blecko (1869-1908) SDA, lärare, predikant. Gift med Maria Matilda Lundqvist, Nyhytteskolans första husmor. Född i Rättvik. Elev vid John Gottlieb Mattesons missionsskola i Stockholm 1888. Skolledare för den svenska avdelningen vid Frydenstrand Seminarium, Danmark. K. var med att starta Nyhyttans Praktiska skola (Nyhyttans Missionsskola) 1898, dess föreståndare 1900-1905. Grundade därefter Rättviks realskola på kristen grund med vegetarisk diet. En framsynt pedagog, var den samlande gestalten bland Dalarnas adventister.

Karlsson, Karl (1888-1962) MK, pastor, evangelist, distriktsföreståndare, sångare. Gift med Amanda (Mandis) Serafia Hultqvist. Född i Sunne, Värmland, men flyttade redan i unga år med familjen till Iggesund i Hälsingland. Där kom de med i den starka väckelse som drog fram i början av 1900-talet och som resulterade i församlingsbildadet i Iggesund 1903. K. var ett väckelsen barn. En kollega uttryckte det så här: "Hans bästa plats var innanför altarringen i eftermötena när han fick sjunga och be till frälsning med människor." Utbildad på Teologiska skolan i Uppsala. Pastor från 1909 i Malmö Öster, Växjö; evangelist 1920-1927, 1943-1956 (i Norrbotten, söndagsskolmissionen, norra och västra distrikten, konferensevangelist, ombud för MK:s Inre Mission); Linköping, distriktsföreståndare för olika distrikt 1933-1941, Stockholm S:t Peter.

Karlsson, Lennart (1914-1996) präst, sjömanspastor. Gift 1939 med Margith Stenvall (1914-2001). Efter utbildning vid Johannelunds Missionsinstitut 1933-1938 sjömanspastor i Grimsby 1938-1939, i Hamburg 1939-1940 och 1942-1943. Efter utlandstjänstgöringen tjänst som pastor inom EFS i Uppsala och Helsingborg, sekreterare för EFS sjömansmission (EFS internationella mission), sekreterare för DUF, lärare och studierektor vid Johannelunds Missionsinstitut 1960-1961. Från 1962 tjänst i Svenska kyrkan.

Karström, Henning (1899-1989) SDA, professor, rektor. Gift 1927 med Kitty Nyman. Född i Finland, döpt 1934 i Helsingfors. Nära medarbetare till A.J. Virtanen, nobelpristagare i kemi. Rektor först för Toivolinna missionsskola (SDA) vid Åbo 1946-1961, sedan Ekebyholmsskolan 1961-1968. Vid bägge skolorna kom hans rektorskap att medföra att de godkändes för den statliga studentexamen. Hans stora insats inom SDA kom att bli hans starka personliga och vetenskapliga engagemang i vegetarisk kost och hälsofrågor.

Kellogg, John Harvey (1852-1943) SDA, kirurg, föregångare inom fysioterapi och näringslära. Född i Michigan, USA. K:s utveckling av en holistisk syn på hälsa och hans betoning av naturliga remedier som vatten, frisk luft, motion, enkel vegetarisk kost (corn flakes var hans uppfinning men övertogs av brodern Will) revolutionerade det sena 1800-talets syn på sjukdom och hälsa. Battle Creek Sanitarium, som han ledde, blev ett utbildningscentrum och en förebild för liknande institutioner världen över. Så även i Europa, där hans elev, Carl Ottosen, startade Skodsborgs Badesanatorium i Danmark 1898, som i sin tur blev moderinstitution för Hultafors sanatorium och Nyhyttans Badanstalt i Sverige. K. hade ett stort internationellt nätverk inom dåtidens medicinska expertis och besökte bl.a. Sverige där han imponerades av den svenska Linggymnastiken. Han införde den i Battle Creeks program under namnet "Swedish Movements". Under senare delen av sitt liv skedde en brytning med SDA, bl.a. p.g.a. den panteistiska syn som K. då utvecklat och hans åsikt att hälsoarbetet skulle drivas av läkare utan samfundsledningens inblandning.

KFUK-KFUM:s riksförbund, sedan 1966 den gemensamma organisationen för KFUK, som bildades 1887, och KFUM, som bildades 1855. Båda föreningarna har sitt ursprung i England. I Sverige startades riksorganisationen för KFUK 1885, medan KFUM etablerades som riksorganisation i Sverige ett år tidigare. Innan dessa hade enskilda kårer skapats på olika håll i landet. Det svenska riksförbundet är anslutet till den internationella rörelsen. K. bedriver internationell hjälpverksamhet och har tre specialförbund: ett scoutförbund, ett idrottsförbund och ett triangelförbund som inom sig rymmer en rad olika aktiviteter. K:s betydelse var i ett tidigare skede stort och engagerade viktiga kristna ledare, bland andra prins Oscar Bernadotte. I dag är det kristna inslaget i rörelsen inte särskilt stort.

Kihlstedt, Carl Johan Axel, (1850-1915) (född Johansson) HF, bibellärare, evangelisthemsföreståndare, redaktör. Gift 1878 med Augusta Margareta Starck. Gift 1900 med Edla Dahlgren. Efter teologiska studier vid Uppsala universitet prästvigdes han i Strängnäs stift 1874 och tjänstgjorde som pastorsadjunkt och vice pastor i Kila i Södermanland 1874-1877, komminister i Lids och Ripsa socknar 1877-1885 samt i Edsberg och Hackvad i Närke 1885-1889 då han också blev ordförande i Riseberga missionsförening. Han lärde känna godsägare E.L.M. Hedin på Torp och kretsen kring det nybildade HF, avsade sig prästämbetet på egen begäran 1/11 1889 och blev redaktör för Trons Segrar 1890-1915, ansvarig för HF:s bibel- och evangelistkurser 1890-1915, föreståndare för evangelisthemmet på Götabro 1889-1911 samt sekreterare i HF:s styrelse 1890-1915. Han predikade vid varje Torpkonferens från 1888 till sin död.

K:s artiklar och skrifter är genomsyrade av bibelcitat. Hans teologi är centrerad kring Kristus och korset. I boken Full frälsning av nåd kombinerar han en luthersk försoningslära med en starkt betonad helgelselära. Influenserna kommer både från tyskt och angloamerikanskt håll. Han var ingen systematiker, utan snarare en bibelförankrad praktiker. I det han skriver finns det ständigt ett pastoralt drag, som uppväger hans ganska dualistiska teologi. Han gjorde en tydlig i gränsdragning mellan troende och icketroende, men var inkluderande och inte sekteristisk när det gällde kristna från olika traditioner. Hos K. finns även starka betoningar av Andens roll, eskatologin och missionsuppdraget i Sverige och internationellt.

Han spelade en viktig roll för helgelsebudskapets spridning inom Sveriges kristenhet genom Trons Segrar, vars spridning var långt utanför HF-kretsen. Som föreståndare och lärare vid bibel- och evangelistkurserna på Götabro påverkade han genom sin undervisning de 100-tals evangelister som sändes ut över hela Sverige. Genom utsändandet av kvinnliga evangelister och hans argumentation för kvinnans rätt att förkunna var han en pionjär på detta område. Han hade också en stor betydelse för organiserandet av det ganska löst sammansatta HF till ett fungerande missionssällskap och gav HF stabilitet både teologiskt och organisatoriskt.

Kihlström, Gustaf Valdemar (1897-1956) EFS, predikant, ungdomssekreterare, distriktsföreståndare. Gift 1927 med Anna Brodén (1901-1998). Efter utbildning vid Påhlmanns handelsinstitut och några års arbete inom handel, fortsatta studier vid Svenska Bibelinstitutet och Johannelunds Missionsinstitut. K. var predikant i Sveg ett år innan han 1922 utsågs till resesekreterare för juniorverksamheten inom DUF, ett arbete som han tillsammans med Knut Björk tagit initiativ till. Sin sista tjänst hade K. som distriktsföreståndare för EFS i Norrbotten.