Franson, Fredrik

Franson, Fredrik (1852-1908) HF, SAM, världsmissionär, grundare av SAM. Född i Nora, Västmanlands län, faderlös vid fem års ålder, modern senare omgift, studier bl.a. vid läroverket i Örebro. Familjen emigrerade till USA 1869, först bosatt i Kansas, senare i Nebraska. Genomgick i samband med svår sjukdom en religiös kris, som ledde till omvändelse och baptistiskt dop 1872 samt flitigt bibelstudium och begynnande predikoverksamhet. År 1876 anslöt sig F. till D.L. Moodys verksamhet i Chicago, deltog i dennes kampanjer och betecknades som "Moody's Swedish disciple", Moodys svenske lärjunge. Han tillägnade sig under denna tid såväl Moodys evangelisationsmetod som premillennialism, synen på Kristi återkomst och uppryckande av församlingen före vedermödans tid och följd av Kristi tusenåriga herravälde. F:s egen evangelisationsverksamhet inleddes 1877 i Iowa och fortsatte därefter i Minnesota och Nebraska. Sin församlingstillhörighet hade han från och med 1878 till sin död i Moodys kyrka, Chicago Avenue Church, vars förste missionär han var fram till 1881, varvid han predikade bland svenska baptister och missionsvänner, mera sällan bland invandrade lutheraner. År 1881 inledde F. ett par års verksamhet i Sverige. På somliga håll predikade han med stor hänförelse i kyrkorna, på andra håll möttes han av kyrkorådsförbud. På en del håll anordnades möten gemensamt av baptister, metodister och missionsvänner. Därefter verkade han under drygt ett år i Norge liksom i Danmark, där han satt i fängelse och därefter landsförvisades. Åren 1885-1887 besökte han Tyskland, Schweiz, Frankrike och Italien med flera länder liksom Palestina. Åter i USA 1890 greps F. av James Hudson Taylors vision om tusen missionärer till Kina, höll bibelskolor och antog till missionärskandidater ogifta män och kvinnor, underhållna dels av församlingar, dels av enskilda eller grupper av enskilda, främst skandinaver. År 1891 bildades Skandinaviska Alliansmissionen, som inom ett år hade 125 missionärer i tjänst i Kina, Japan, Indien, Öst- och Sydafrika. Dess huvudprinciper var dels att det skulle vara direkt förbindelse mellan missionärerna och deras underhållare, dels att olika uppfattning i lärofrågor inte skulle påverka missionsarbetet. Skandinaviska Alliansmissionen skulle vara internationell och interkonfessionell, helt fri från partisinne. För att säkra underhållet av utsända och blivande missionärer samarbetade F. med Internationella eller Simpsonska Alliansmissionen grundad av pastor A.B. Simpson. De båda missionsorganisationerna kompletterade varandra, då den förra hade lätt för rekrytering, den andra för ekonomiskt understöd. Under besök i Sverige 1892 höll F. bibelkurser, bl.a. i Jönköping, varefter nya missionärskandidater antogs och ett sextiotal av dessa sändes ut till Kina. På grund av bristande ekonomiska resurser avstannade dock så småningom utsändandet. Vid ett nytt besök i Sverige mot sekelslutet bildade F. på olika platser s.k. missionskommittéer för underhåll av enskilda missionärer. För att skapa en sammanhållande länk vände sig F. till Svenska Missionen i Kina, Svenska Missionsförbundet samt Jönköpings Missionsförening med bön om hjälp med ansvaret för missionärsunderhåll. Från samtliga tre håll blev svaret nej, varvid F. tog initiativet till bildandet av Skandinaviska Alliansmissionens svenska avdelning, vilken konstituerades i Jönköping den 25 maj 1900 med F. som självskriven ledamot i en styrande kommitté. F. lämnade på hösten 1900 Sverige och återkom aldrig mer utan reste omkring på missionsfälten till sin död. Han besökte Kina, Japan, Indien, Mellanöstern, Sydafrika och Sydamerika innan han återvände till USA. Där avled han av en hjärtattack den 2 augusti 1908. F. tog initiativ till bildandet av tretton skilda missionssällskap i sju olika länder, förutom i Sverige även i Finland, Frankrike, Norge, Schweiz, Tyskland och USA, där The Evangelical Alliance Mission, TEAM, utgör en samarbetsorganisation till SAM på missionsfälten i Pakistan och Tchad. F:s missionsmetod var inspirerad av Hudson Taylor. Det skulle vara en trosmission utan djupgående ekonomiska garantier beträffande löner och underhåll. Kännetecknande var vidare att han använde sig av i stort sett outbildade personer bl.a. i språk, men som kände en brinnande kallelse att gå ut på fältet. Den andliga utrustningen och hänförelsen var viktigare än den teoretiska utbildningen. Därtill kom det eskatologiska perspektivet. Verket hastade, varför det gällde att rädda så många som möjligt av de förlorade, innan domen blev en verklighet vid Kristi återkomst. F:s mest kända bok har också apokalyptiken som tema, Himlauret, som han skrev under en vistelse i Åre i Jämtland 1897. Han hade redan i USA på 1870- och 80-talen liksom senare i Sverige haft s.k. profetiska konferenser med samma tema. I Himlauret utlade han budskapet om Kristi snara återkomst och brudförsamlingens upptagande till himlen, som han daterade till påskdagsmorgonen 1898. Många påverkades starkt av F:s apokalyptiska förkunnelse och inte minst i Småland klädde sig människor "i vita kläder och samlades i det fria för att möta brudgummen" vid angiven tidpunkt. Även om beräkningarna beträffande tiden för Kristi återkomst var fel, aktualiserades de apokalyptiska frågorna i den samtida förkunnelse liksom senare, inte minst inom SAM, bl.a. som väsentligt motiv för yttre mission. Budskapet om Kristi snara återkomst och den därav följande angelägna uppgiften att bedriva yttre mission var sålunda F:s livsuppgift.