Docs
Svenskt Frikyrkolexikon
Hem » E » EFS internationella mission

EFS internationella mission

EFS internationella mission, När EFS bildades 1856 vara det uttalade målet att främja evangeliets spridande inom Sverige. Men i årsberättelsen för 1861 finns en notering att "styrelsen erhöll av en vän, (...) en hemställan, huruvida icke tiden vore inne att nu även tänka på den yttre missionen". Den vän som avses var ingen mindre än initiativtagaren till EFS Hans Jacob Lundborg. I juni 1861 beslöt EFS styrelse att vidga sin verksamhet till att även omfatta utlandsmission.

Till en början stödde EFS många olika projekt genom att sända medel till missionsarbete i bl.a. USA, Frankrike, Libanon, Palestina, Kina, Burma, Madagaskar; man gav också ekonomiskt stöd till tyska missionärer i både Afrika och Indien. Men 1862 fattade styrelsen beslut om att uppta egen utlandsmission och Waldemar Rudin fick i uppdrag att som föreståndare för EFS nyinrättade missionsinstitut både bygga upp en missionärsutbildning och ge underlag för beslut om var EFS skulle arbeta. Efter noggranna undersökningar och intensiva diskussioner föll valet på oromofolket – på den tiden kallat gallafolket – i det inre av Etiopien. Medel för arbetet kom i hög grad från enskilda givare men även från missionsföreningar och församlingar i Svenska kyrkan.

När de tre första missionärerna den 15 mars 1866 steg iland i Massaua i nuvarande Eritrea inleddes det första självständiga svenska missionsföretaget. De tre missionärerna hade fått sin utbildning vid Johannelunds Missionsinstitut, men de var knappast förberedda på vad som skulle möta dem. Vägen till det inre av Etiopien var stängd, klimatet i Eritrea var påfrestande, den politiska situationen var osäker. Av de tre första dog Carl Johan Carlsson i malaria, mördades Per Eric Kjellberg, och tvangs Lars Johan Lange återvända till Sverige på grund av sjukdom. Nya missionärer sändes ut, och inom tre år dog inte mindre än sju av de utsända.

Trots motgångar fortsatte EFS att utbilda och sända ut missionärer. Arbetet i Eritrea var en så kallad väntansmission som förberedelse för att komma till det inre av Etiopien, och under senare delen av 1800-talet genomfördes flera expeditioner för att nå dit. I dessa expeditioner deltog både svenska missionärer som exempelvis Karl Cederqvist och Nils Hylander och inhemska arbetare, varav den mest kände är Onesimus Nesib.

Samtidigt med försöken att nå till oromofolket i Etiopien startade EFS flera andra missionsföretag. År 1869 började EFS sjömansmission – återigen på initiativ av Hans Jacob Lundborg – och år 1873 sändes ett par missionärer till de estländska öarna. På grund av motgångar i både Afrika och Estland beslöt EFS 1876 att uppta arbete bland gonderna i centrala Indien. I samband med de fortsatta försöken att nå oromofolket i Etiopien startades 1893 en ny väntansmission i Juba i södra Somalia.

EFS internationella mission var redan från början i hög grad koncentrerad till östra Afrika, ett politiskt oroligt område, och när italienarna i slutet på 1930-talet utvisade de svenska missionärerna från Etiopien, Eritrea och Somalia sökte EFS nya områden för sina medarbetare. Några sändes till EFS arbetsområde i Indien, andra kom att få sina uppgifter i Tanganyika (nuvarande Tanzania). De första missionärerna från EFS anlände till Tanganyika 1938, och när sedan tyska missioner tvangs lämna landet på grund av andra världskriget övertog EFS en del av deras arbetsområden.

Under 1980- och 90-talen arbetade EFS i perioder i Somalia, Sudan och Kenya bl.a. med flyktingarbete och insatser inom massmedia.

I dag samarbetar EFS med självständiga kyrkor i Eritrea, Etiopien, Indien, Tanzania och Malawi. En del av detta arbete utförs i nära samverkan med andra missioner både från Sverige och från andra länder och kyrkor.

Under hela den tid som EFS har bedrivit internataionell mission har den underliggande teologiska motiveringen varit att föra ut evangeliet om Jesus Kristus. I den målsättning som i dag ligger till grund för EFS internationella arbete betonas ett holistiskt förhållningssätt med en tydlig önskan om att tillsammans med lokala kyrkor nå vidare med evangeliet.

Litt. b:

Litteratur i urval om personen eller företeelsen i artikeln

  • Litteraturen om EFS missionshistoria är mycket omfattande. Det gäller inte minst en lång rad tidiga översikter och jubileumsskrifter. Här upptagen litteratur är mest av senare datum., Mission 100: text och bilder kring Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens yttre mission 1866-1966 (1966)
  • Thore Tafvelin och Gustaf Lundmark, Ut i all världen: Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens mission i Afrika och Asien 1866-1973 (1974)
  • I Andens förliga vind: Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens Indienmission 100 år (1977)
  • Gustav Arén, Evangelical Pioneers in Ethiopia: Origins of the Evangelical Church Mekane Yesus (1978)
  • Lennart Karlsson, Ett hem långt hemifrån: svensk sjömansmissionshistoria (1988)
  • Ivan Hellström, Bland faror och nöd i Kunama (1989)
  • Gustav Arén, Envoys of the Gospel in Ethiopia: In the Steps of the Evangelical Pioneers (1999)
  • Karl Johan Lundström och Ezra Gebremedhin, Kenisha: The Roots and Development of the Evangelical Church of Eritrea 1866-1935 (2011)
LOE
Föregående
Nästa