Docs
Svenskt Frikyrkolexikon
Hem » R » Rudin, Waldemar
Waldemar Rudin.

Rudin, Waldemar

Rudin, Erik Georg Waldemar Napoleon (1833-1921) EFS, präst, missionsman, rektor, hovpredikant, professor, författare. Gift 1859 med Lovisa (Louise) Maule (1828-1899). I samband med sina studier i teologi i Uppsala kom R. i kontakt med nyevangeliska väckelsen och lärde känna bland andra Hans Jacob Lundborg. Båda tillhörde den grupp studenter som samlades i Henschenska salen; båda var också med vid bildandet av Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen i maj 1856. Åren 1859-1862 var R. föreståndare för EFS expedition. Efter beslutet i EFS att uppta utlandsmission utsågs R. 1862 till missionsföreståndare och rektor för EFS missionsinstitut. Samtidigt som R. byggde upp den nya missionärsutbildningen (Johannelunds Missionsinstitut) gjorde han omfattande resor i hem- och utland. År 1869 begärde R. avsked från EFS, eftersom han utifrån egna nya ställningstaganden inte längre ansåg sig kunna följa den teologiska och kyrkopolitiska linje som EFS stod för.

Efter sin tjänst inom EFS var R. först präst i Stockholm några år innan han fortsatte sina studier och 1877 blev teologie doktor; han var sedan 1857 filosofie doktor. Han kom sedan att ägna sig åt lärartjänst vid Uppsala universitet, där han i olika befattningar tjänstgjorde åren 1872-1900. Under många år deltog R. aktivt i det bibelöversättningsarbete som så småningom blev 1917 års översättning. Vid sidan om undervisning var R. starkt engagerad i det kyrkliga livet i Uppsala, inte minst i det diakonala arbetet. Han deltog även i flera kyrkomöten. R. invaldes 1896 i Svenska Akademien efter Viktor Rydberg.

Teologiskt tog R. starka intryck av Sören Kirkegaards skrifter och hämtade även i övrigt inspiration från helt andra kretsar än den nyevangeliska huvudfåran. Ganska tidigt kom han att fjärma dig från den av Carl Olof Rosenius präglade fromheten och betonade alltmer en kristendomsform som lade avgörande vikt vid personlig helgelse, mystik och gudsfruktan.

R. var i sin tid en vida känd förkunnare och hans predikosamlingar trycktes och spreds i stora upplagor. Även i övrigt var hans författarskap omfattande.

Litt. a:

Litteratur i urval skriven av personen i artikeln

  • Om den inre missionen (1861)
  • Evighetsvinkar (1872-1875, 1883-1889, 1895-1899)
  • De mindre profeterna öfversatta och utlagda (1884, 1886, 1887)
  • Den gudomliga uppenbarelsens förnedringsgestalt i den heliga skrift (1893)
  • Tankar ur det inre livet (1923, 1924, 1925)

Litt. b:

Litteratur i urval om personen eller företeelsen i artikeln

  • Daniel Rudin, Waldemar Rudin: levnadsteckning (1921)
  • Nathan Söderblom, Waldemar Rudins inre liv (1923)
  • Bengt Åberg, Individualitet och universalitet hos Waldemar Rudin (1968)
  • SBL 30 (2000), s. 695-702
LOE
Föregående
Nästa