Rosenius, Carl Olof

Rosenius, Carl Olof (1816-1868) EFS, lekmannapredikant, skriftställare, psalmförfattare, själasörjare. Gift 1843 med Agatha Rosenius. R. tillhörde EFS grundare och var ledamot av dess första styrelse och den som i början teologiskt påverkade rörelsen mest. R. kom från ett prästhem i Nysätra i Västerbotten präglat av den norrländska nyläsarväckelsen. Han hade från början tänkt sig att liksom fadern bli präst men avbröt sina studier efter en religiös kris och tog i stället tjänst som informator på Länna gård utanför Stockholm. Under denna tid (1840) kom han i kontakt med metodistpredikanten George Scott och blev efter en tid dennes medarbetare. När Scott 1842 tvangs lämna Sverige övertog R. flera uppgifter efter honom, bl.a. en omfattande predikoverksamhet i framför allt Stockholm och redigerandet av Pietisten och Missions-Tidning. R. var även medstiftare av flera sociala och diakonala institutioner i Stockholm, bl.a. det som i dag är Ersta diakonisällskap (1849) och Stockholms stadsmission (1853).

R. började predika redan som ung – han var bara 16 år gammal när han höll sin första offentliga predikan – och erhöll under sin studietid i Härnösand (1833-1837) venia med rätt att predika i Svenska kyrkans gudstjänster. Uppväxten i ett varmt väckelsehem, egna andliga erfarenheter och läsning av kristen uppbyggelselitteratur samt kontakt med goda själavårdare påverkade honom starkt som person och predikant. Som förkunnare blev R. alltmer uppskattad. Förutom regelbunden predikoverksamhet i Stockholm var R. också en efterfrågad resepredikant och han gjorde vidsträckta resor i Sverige. Hans predikostil var stillsam och inträngande. Paul Peter Waldenström har om honom sagt: "Han talade till folket. Hans stämma vara bred, hans dialekt norrländsk."

R. var en mycket flitig skriftställare. Han var verksam som översättare, poet och psalmförfattare, redaktör för flera tidskrifter och författare av framför allt artiklar i andliga ämnen och om mission. Hans främsta forum var månadstidskriften Pietisten, som under hans redaktörskap ökade sin upplaga från ca 2000 till 10 000 exemplar. Det allra mesta av R. som har utgivits i bokform har från början tryckts i Pietisten. R:s skrifter är översatta till mer än 30 språk och nya utgåvor ges fortfarande ut. Hans mest kända och spridda bok är Betraktelser för var dag i året, som är en sammanställning ur hans artiklar gjord efter hans död.

I egenskap av själasörjare påverkade R. både genom personliga samtal och genom brev. Många sökte upp honom för enskilda samtal och hans korrespondens med hjälpsökande människor var omfattande. Kanske bidrog det för R. så typiska draget av svårmod och känslighet till att många sökte sig till honom. En hel del av de brev R. skrev samlades och gavs ut i bokform till hjälp för andra än dem de ursprungligen var avsedda för.

Som teolog var R. knappast nydanande; han anknöt till den väckelsekristendom som han vuxit upp med och utvecklade denna på ett personligt sätt. Grundläggande var hans tilltro till Bibeln som Guds ord, försoningen i Jesus Kristus, nåden och rättfärdiggörelsen. Det avgjort viktigaste nådemedlet var Ordet; dopet och nattvarden spelade en mindre framträdande roll för R. Hans betoning av försoningen i Jesus Kristus var en garanti mot att bygga tron på känslor eller något annat hos den enskilda människan. Samma sak gällde betoningen av nåden och rättfärdiggörelsen; dessa var gåvor från Gud.

R. byggde i hög grad sin teologi på Luther, och han återvände ständigt till honom och citerade i predikningar, artiklar och brev frikostigt ur Luthers skrifter. Men hans kristendomsförståelse var också påverkad av herrnhutism och i viss mån pietism. Möjligen fanns också en påverkan från metodism, men detta är omdiskuterat. Klart är i alla fall att George Scott fick betyda mycket för R., men det är inte omöjligt att detta var mer på det personliga än teologiska planet. En annan som i ett tidigt skede betydde mycket för R. var den i Norrland kringresande lutherläsaren och själasörjaren Maja Lisa Söderlund. Kontakten mellan henne och R. var av avgörande betydelse för den unge gymnasisten och kom att bidra till formandet av hans religiösa tro.