pietism

pietism, reformrörelse inom framför allt den lutherska kyrkan i norra Europa. P. var en reaktion mot den på 1600-talet förhärskande ortodoxin och betonade, i motsats till denna, vikten av att det kristna livet också skulle visa sig i handling; läran var viktig men också livet, spiritualiteten. Ursprunget till pietismen finns i Tyskland, som förgrundsgestalt nämns ofta Philipp Jakob Spener (1635-1705). Hans anhängare var de första att nedlåtande kallas pietister. P. nådde Sverige under tidigt 1700-tal, bl.a. genom karoliner som återvände från Ryssland och där blivit omvända under sin fångenskap. Ett tidigt exempel på p. i Sverige är sångboken Mose och Lam(b)sens Wisor från 1717. P. försökte reformera kyrkan inifrån genom att betona individuell omvändelse, avståndstagande från världen och personlig fromhet. För att uppnå detta behövde kyrkans allmänna gudstjänster kompletteras med konventiklar och en starkare lekmannamedverkan. I likhet med den senare herrnhutismen betonade även p. mission, socialt arbete bland utsatta grupper och undervisning. I Sverige kom inte minst kristna från de högre stånden att ansluta sig till p. P. syftade både till att förnya kyrkan inifrån och till att fördjupa enskilda kristnas liv och tro. P. fick efterföljare såväl i radikalpietism som i den nyevangeliska väckelsen.