Waldenström, Paul Peter

Waldenström, Paul Pet(t)er (1838-1917) SMK, fil.dr, redaktör, lektor, rektor, riksdagsman, missionsföreståndare. Gift 1864 med Thilda (Mathilda) Hallgren. Född i Luleå. Föräldrar var provinsialläkaren Erik Magnus Waldenström och hans hustru Margareta, född Grovenius. W. var i 20-årsåldern i Kalmar för att undervisa landshövdingens söner. Han umgicks där med läsare, vilket gjorde att han blev avskedad. W. studerade i Uppsala och blev filosofie doktor 1863. Han hade främst studerat språk. Efter doktorstiteln studerade han teologi och prästvigdes 1864. Han avsade sig ämbetet 1882. Teol.dr. vid Yale universitet 1889. W. kom till Växjö 1862 och arbetade där som adjunkt vid läroverket. År 1864 verkade han som lektor i kristendom, hebreiska och grekiska vid högre elementarläroverket i Umeå. År 1874 flyttade W. till Gävle för att även där arbeta som lektor fram till sin pensionering 1905. År 1868 blev W. redaktör för Pietisten. Det var i den tidningen som han 1872 skrev om sin subjektiva försoningslära, vilken stred mot Svenska kyrkans teologi. År 1876 firade W. nattvarden i missionshuset i Uppsala. Det var förbjudet att fira enskild nattvard och han fick en varning av domkapitlet. W. var sedan 1859 medlem i EFS. Inom EFS blev det på 1870-talet strid om försoningsläran och nattvarden vilket ledde till att W. tillsammans med E.J. Ekman 1878 bildade Svenska Missionsförbundet. W. satt i förbundets styrelse 1878-1917. Från 1904, då Ekman valde att lämna posten som missionsföreståndare efter en teologisk strid om de eviga straffen, blev W. missionsföreståndare. W. var rektor för Missionsskolan 1910-1912. W. satt i riksdagens andra kammare 1884-1905. Han var politisk vilde och var från början radikal och var för frihandel, fri yttrandefrihet och vidgade rättigheter för utomäktenskapliga barn. Under 1890-talet skedde en högervridning och han blev bl.a. en stor försvarsvän. W. skrev flera skrifter, främst uppbyggelselitteratur. En av de mest kända är romanen Brukspatron Adamsson från 1863. Reste till USA 1889, 1901, 1904, 1905, 1910 samt till Kina 1907. W. avled 1917 och hans jordfästning var den första som genomfördes av en lekman. En traditionell begravning ägde rum kort efter den första.