äldste

äldste, lekmän som avskiljts för att leda församlingen. Inom MK beteckning på pastor som fullgjort sina teologiska studier och ordinerats (ordination). I SB förekom tidigt ett system där endast pastorn var äldste. Vid sin sida kunde han ha en eller ett par s.k. medäldste. Till sin hjälp kunde dessa ha en eller flera diakoner. Detta system övertogs t.ex. av PR, men reformerades snart och en mera jämlik äldstekår, där alla var äldste, skapades. I vissa kyrkor utskildes ekonomiska och administrativa spörsmål och hänsköts till en styrelse, medan de andliga och strategiska frågorna behölls av äldstekåren. I andra kyrkor eller församlingar gjordes de två till identiska enheter. Äldstekåren blev då styrelse endast i juridisk mening. På senare tid har benämningarna varierat, församlingstjänare och församlingsledare används som synonyma begrepp i vissa fall. Under lång tid var ä. i stort sett enbart män, men allt fler kvinnor avskiljs numera som ä.