Barratt, Thomas Ball

Barratt, Thomas Ball (1862-1940) pastor, pingstledare, sångförfattare MK, PR. Gift 1887 med Laura Jacobsen. Född i en metodistfamilj i staden Albaston, distriktet Cornwall i sydvästra England. Då han var fem år gammal flyttade familjen till Norge, där fadern fått en chefstjänst inom gruvindustrin i Varaldsøy, men sin skolutbildning fick B. i England. Avgjord kristen vid 12 års ålder och medlem i den norska episkopala metodistkyrkan som 19-åring, 1881. Året därpå anträdde han predikantbanan, och från 1885 till 1906 var han pastor i flera av metodistförsamlingarna i Kristiania (Oslo).

Den mångsidigt begåvade B. studerade som ung musik för tonsättaren Edvard Grieg. Han blev tidigt känd som god talare – med ovanligt välmodulerad röst – som driven skribent och som god administratör. Redan i tidiga tonår startade han en söndagsskola och vid ännu ej fyllda 18 år tog han initiativ till en helnykterhetsförening bland gruvarbetarna på hemorten. B. blev 1902 utsedd till ledare för Kristiania Bymission, en social verksamhet inom MK i Norge, men samtidigt en evangelisk verksamhet genom väckelsemöten på hotell, biografer och teatrar. Kampen mot nöjeslivet i staden var central för missionen och väckte stor uppmärksamhet. B. engagerade sig samtidigt politiskt och valdes in i Kristiania stadsfullmäktige. Tidningen Byposten startade han 1904, som organ för missionens räkning. Sedan 1910 heter tidningen Korsets Seier, och är den norska PR:s tidning.

Bymissionens framgångar gjorde behovet av egna lokaler akut. B. föreslog – och fick gehör för – att Håkonsborgen skulle byggas. Där skulle all verksamhet kunna inrymmas. Kung Håkon medgav att hans namn användes i sammanhanget. Behovet av medel gjorde en insamlingsresa till USA nödvändig. B. reste hösten 1905 och var kvar i USA under ett års tid. Insamlingen misslyckades, men B:s mer än 20-åriga längtan efter en starkare upplevelse av den Helige Ande uppfylldes. I New York kom han nämligen i kontakt med representanter för den nya väckelsen, som brutit ut på Azusa Street i Los Angeles, och den 15 november 1906 mottog han sitt andedop. Därmed gavs hans liv en ny inriktning. Vid jultid detta år var han tillbaka i Kristiania och började där förkunna sin nya erfarenhet. Flera kända svenska pastorer, bl.a. Erik Schütz och Fredrik Åhgren besökte B:s möten i Kristiania. Även en som senare skulle bli mycket uppmärksammad, Lewi Pethrus, var där i februari 1907. Genom resor till många europeiska länder under följande år, blev B. erkänd inte endast som Norges eller Skandinaviens pingstapostel utan som hela Europas. B. begärde utträde ur MK redan 1907. Till baptistisk övertygelse i dopfrågan kom han långt senare. Först 1913 döptes han enligt baptistisk ordning (troendedop) av Lewi Pethrus i Stockholm. Bildandet av Filadelfiaförsamlingen i Kristiania, som kom att bli Norges ledande pingstförsamling, skedde den 26 juni 1916. Det var då drygt 200 personer som anslöt sig. Under B:s ledning, tiden fram till hans död 1940, växte församlingen till en gemenskap med flera tusen medlemmar.

I sin teologi var B. under sina 35 år inom PR typisk och stilbildande. I ett avseende avvek han dock. Det gällde kvinnors plats och inflytande i församlingen. Så länge han levde hade kvinnor en given plats i ledning och äldstekår inom Norges skilda pingstförsamlingar, såväl som inom huvudstadens Filadelfiaförsamling. Fru Laura ledde och talade under alla år vid möten då maken inte var närvarade, uppger B. i sina memoarer. En plats och position som snabbt fråntogs kvinnor inom norsk PR efter B:s död. B. utgav en rad sångsamlingar. År 1887 kom Evangeliska sånger och år 1911 kom Maran Ata, en sångsamling som då innehöll ca 600 sånger, men som slutligen inrymde 702 sånger, av vilka B. skrivit 110 och översatt 130. I svenska PR:s sångbok Segertoner har ett flertal sånger av B. varit medtagna i varje utgåva av sångboken.