Magnusson, John

Magnusson, John August (1893-1971) ÖM, pastor, missionssekreterare, missionsledare. Gift 1919 med Helga Lindkvist. Efter studier vid Örebro missionsskola var han pastor i Hudiksvall 1918-1923 och i Göteborgs första baptistförsamling 1923-1931, då han efter Einar Karlssons död utsågs till ny missionssekreterare inom ÖM vilket han förblev 1931-1958 varefter han var missionsledare 1958-1960. Eftersom John Ongman avled samma dygn som Einar Karlsson blev M. i praktiken ÖM:s ledare tillsammans med den nye styrelseordföranden, pastor och redaktör Algot Ahlbäck. Under M:s tid som församlingspastor var han styrelseledamot i respektive distrikts ungdomsförbund och i distriktsföreningarna i Hälsingland och Västra Götaland. Han var ledamot av ÖM:s styrelse 1921-1960, dess ordförande 1958-1960. Under tiden i Örebro var han även i perioder extra lärare vid Örebro missionsskola och redaktör för ÖM:s årsbok 1932-1955.

Ur den internationella missionens synpunkt var M. den självklare ledaren men hans personlighet och ledarbegåvning gjorde att hans ledarskap sträckte sig utöver det formella ansvarsområdet. Det var vanligt, både inom och utom ÖM, att man vände sig till honom även i frågor som inte berörde den yttre missionen. Han blev den som starkast bidrog till att forma ÖM:s fortsatta inriktning och fick ofta i uppdrag att utforma skrivelser som gällde ÖM i stort. Han fick ofta en medlande roll mellan olika falanger inom ÖM. Både i den spänning mellan ÖM-relaterade församlingar och SB som ledde till brytningen med samfundet 1937 och i de därpå följande kontakterna med PR:s ledare Lewi Pethrus var M:s ledstjärna övertygelsen att ÖM med sina arbetsgrenar hade växt fram som ett resultat av Guds ledning. Han såg som sitt ansvar att förvalta och utveckla denna mission i en ny tid.

M:s missionssyn låg i linje med Ongmans. Den var biblicistiskt grundad och eskatologiskt färgad och såg evangelisation som den centrala uppgiften. Ur strategisk synpunkt var den i huvudsak pragmatisk. I samband med resor till missionsfälten i Brasilien 1936, i Franska Ekvatorialafrika 1947 och i Indien 1951 utvecklade han successivt en tydligare strategi i syfte att stödja utvecklingen mot självständighet för de inhemska församlingarna. I början av 1930-talet var han kritisk mot missionsekumeniken men när ÖM återvände som medlem i Svenska missionsrådet 1946 var han den naturlige representanten för ÖM i rådet. Efter sin avgång från tjänsten som missionssekreterare 1958 var han kvar som arbetande ordförande i ÖM fram till sin pensionering 1960.