Adventistsamfundets skolverksamhet

Adventistsamfundets skolverksamhet Den grundläggande principen för att driva skolor var att uppfostra barn och unga i den kristna – adventistiska – tron. Många hade svårigheter med ledighet om lördagarna i den allmänna skolan för att hålla sabbaten helig och delta i gudstjänst och församlingsliv. Missionsskolornas mål var att förse samfundet med dugliga förkunnare och missionärer. Undervisningen bedrevs enligt den helhetssyn SDA hade på människan: själ, kropp och ande. Därför betonades vikten av praktiskt arbete likaväl som en teoretisk utbildning. Detta sattes alltsammans i ett andligt och bibliskt perspektiv.

a) församlingsskolor (grundskolor): Ovanmyra i Dalarna, (1895), första adventistskolan i Sverige, föreståndare Johannes Wallenkampf; Stockholm (1895), föreståndare Frida Danielsson; Vaggeryd i Småland, (1920-tal); Stockholm (1924-1943), föreståndare Ingeborg Jakobsson-Johansson; Ekebyholm, Rimbo i Uppland, (1940-tal), var kortvariga eftersom det blev omöjligt för adventister att bli antagna till folkskollärarseminarier då ingen ledighet beviljades från undervisningen om lördagen. På 1970-talet kunde detta ske och Ekebyholmsskolan fick en avdelning för låg- och mellanstadiet. Den blev efterhand inte endast en församlingsskola utan ett eftertraktat kristet friskolealternativ för bygdens barn.

b) missionsskolor: Broadview Theological Seminary utanför Chicago blev ett betydelsefullt utbildningscenter för svensktalande evangelister, och pastorer. Ett betydande antal av dess seminarister blev senare kallade till att bygga upp SDA:s verksamhet i Sverige. Så kallades t.ex. dess rektor 1911-1920 Gustav Nord till Sverige. Nords kunniga ledarskap konsoliderade svensk adventism både med institutioner inom hälsa och skola, och i församlingstillväxt. Nyhyttans Missionsskola – Praktiska skola, 1898-1932, följdes av Ekebyholmsskolan i Rimbo, Uppland. SDA:s holistiska syn avspeglades även i utbildningen: huvud, hand och hjärta, eller intellektuell, praktisk och andlig. Skolan drev ett pastors/evangelistseminarium samtidigt med en allmän förberedande linje (för gymnasiet),en handelsinriktning samt en missionslinje. Alla linjer var öppna för både män och kvinnor. Nyhyttan blev därmed en av de första missionsskolorna som gav kvinnor teologisk utbildning i Sverige. Missionskallet (mission, kallelse) blev märkbart, under 1920-talet reste ett antal f.d. elever till arbetsfält i Manchuriet, Mellanöstern och Afrika. Elever kom från hela Sverige och Finland, men även från Järnboåsbygden. Under kriget 1914-1918 fanns en finsk avdelning med egna lärare. Praktiskt arbete ingick i elevernas vardag, dels för skolans underhåll, dels för att ge eleverna möjlighet att betala sin skolavgift. Framför allt skulle det praktiska arbetet vara fostrande, allt arbete skulle respekteras; förebilden fanns i Paulus tältmakeri. Skolans föreståndare1899-1905 Jon Blecko Karlsson var en nydanande och framsynt pedagog. År 1907 grundade han Rättviks realskola efter samma principer. På sommarhalvåret kolporterade eleverna eller arbetade vid den badanstalt som skolan drev enligt Battle Creek och Skodsborgsmetoden (fr.o.m. 1905). En av de första eleverna, Carl Oscar Carlstjerna blev som föreståndare den som präglade åtskilliga blivande pastorer och bibelarbetare. När skolverksamheten förflyttades till Ekebyholmsskolan 1932 blev Nyhyttans Badanstalt helårskurort. Skolan kallades Ekebyholms Missionsskola från 1932 till 1960 då den övergick till Ekebyholmsskolan: realskola och gymnasium. Framstående föreståndare eller rektorer var Carl Gidlund och Henning Karström.