Docs
Svenskt Frikyrkolexikon
Hem » G » Gustafson, Emil
Emil Gustafson.

Gustafson, Emil

Gustafson, Emil (1862-1900) HF, predikant, författare, sångförfattare. Var en betydelsefull profil i det tidiga HF, styrelseledamot 1893-1900, lärare på bibel- och evangelistkurserna på Götabro 1893-1900 och skribent i Trons Segrar 1890-1900.

G. kom tidigt i kontakt med väckelsen i Västernärke och var i tonåren söndagsskollärare. Han tvingades två gånger avbryta studier vid lantbruksskolor (1880-1882), på grund av mag- och tarmproblem. Dessa följde honom hela livet och påverkade och präglade stora delar av hans författarskap och förkunnelse. Från 1884 började han predika i närmiljön i olika sammanhang och var under en period upptagen som reseförkunnare inom SMK. I och med Torpkonferensens start 1887 och bildandet av HF styrdes G:s engagemang mer och mer in i dess fåror. Han blev en av ledargestalterna i den nya rörelsen som skribent, reseombud, förkunnare, sångförfattare och styrelseledamot. Genom läraruppgifter på bibel- och evangelistkurserna på Götabro kom han att starkt påverka HF:s evangelister och därigenom också delar av svensk kristenhet, liksom han även gjorde genom sin återkommande undervisning i Trons Segrar. Redan 1886 gav han på eget förlag ut sångsamlingen Betlehemssånger och tre år senare Hjärtesånger. De kom ständigt med nya utökade upplagor och så småningom inlemmades hans sånger i HF:s sångbok Förbundstoner.

G. var en sammansatt person som tycktes präglas av ett enormt allvar, vilket dock vägs upp av en frälsningsglädje som finns uttryckt i många av hans sånger. Teologiskt och innehållsmässigt var han påverkad såväl från lutherskt-rosenianskt håll som av anglosaxisk helgelserörelse med författare som exempelvis Hannah Pearsall Smith, William E. Boardman, A.J. Gordon, F.B. Meyer och A.B. Simpson. Det finns även tydliga drag av medeltida mystik i hans författarskap, inte minst i hans senare verk En Konungs brud och den postumt utgivna Evighetsljus på mörka moln. Det finns också tecken på påverkan från romantiken i hans bildspråk och ordval. Hans bibelanvändning var en kombination av biblicism och allegori praktiskt tillämpad på främst det personliga livet med Kristus. Hela G:s författarskap, både i bokform och i artiklar i Trons Segrar, präglades av ett personligt tilltal. Hans spiritualitet kännetecknades av just den personliga gemenskapen med frälsaren och var därmed individualistiskt och subjektivistiskt präglad. G. var ekumen och inte sekteristisk, men det fanns ett drag av tydlig kyrkokritik hos honom. De dogmatiska utsagorna är i stort sett frånvarande även om de finns som grund för helgelsen, vilken har central plats i allt som G. skrev och förkunnade.

Efter sin alltför tidiga död fick G. en särställning inom HF som ideal. Han blev den som personifierade både helgelse och den "ton" som skall känneteckna Torpkonferensen. Denna roll förstärktes av den stora påverkan han fick på Frank Mangs liv och kristendomssyn, och dennes långvariga relation till och medverkan på Torpkonferensen. Missionsföreståndare Stig Abrahamssons bok Emil Gustafson – en Guds profet spelar här också en viktig roll för etablerandet av G. som ideal. Men även utanför HF-kretsarna har G:s skrifter haft stor påverkan på förkunnare i olika samfund och sammanhang.

Litt. a:

Litteratur i urval skriven av personen i artikeln

  • Samlade skrifter I-II (1976)
  • Ur livets källa (1974)

Litt. b:

Litteratur i urval om personen eller företeelsen i artikeln

  • Gustaf Fredberg och Jöns Sonesson (red), Minnesskrift vid Helgelseförbundets 40-årsjubileum (1927)
  • SFR, s. 520

  • Stig Abrahamsson, Emil Gustafson – en Guds profet (1985)
  • Sven Kårbrant, Hundra Torpkonferenser (1986)
  • Sven Kårbrant, Ett sekel i Herrens tjänst (1987)
  • Mats Larsson, Arvet efter Emil – Helgelseförbundets Emil Gustafson (2003)
  • Josef Bergdahl, Att bli hans – en studie i Emil Gustafsons "via salutis" (2003)
  • Joel Halldorf, Av denna världen?: Emil Gustafson, moderniteten och den evangelikala väckelsen (2012)
MLn
Föregående