Ekberg, Einar

Ekberg, Einar (1905-1961) PR, kyrkosångare, sångförfattare. Född i Malmö, där han redan som tioåring framträdde som musiker och sångsolist i sin hemförsamling Elim. Gift 1927 med Gunborg Ivarsson. Hans sammanträffande med Lewi Pethrus år 1924 i USA ledde till ett mångårigt samarbete mellan dem. E. anställdes i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Det officiella välkomstmötet hölls först år 1930, det år då kyrkan invigdes. E. hade då arbetat i församlingen i flera år. I invigningsgudstjänsten framfördes för första gången en av hans främsta och mest uppskattade tonsättningar, "Davids 32:a psalm", med honom själv som solist. E:s varma röst och hans förmåga att gestalta den kristna sångskatten lockade många människor till församlingens möten. Hans många grammofoninspelningar och hans flitiga medverkan i radioprogram liksom hans turnéer gjorde honom älskad av en bred publik långt utanför PR:s led. Han skrev omkring 140 egna sånger och gjorde ca 600 skivinspelningar, varav knappt 100 för den amerikanska marknaden. Svenska Dagbladet kallade honom "Sveriges mest hörda sångare" (1940). "Det var den enormt komprimerade känslan i hans sång, den konstnärliga intuitionen som gjorde så stort intryck på åhörarna", skrev Göte Strandsjö. Som redaktör för tidskriften Sångens Härold påverkade han sång- och musiklivet inom hela frikyrkligheten. År 1949 bosatte han sig i Kalifornien men gjorde årliga turnéer i Sverige, då han presenterade nyöversatta sånger från engelska. De gavs ut i en samlingsvolym, Einar Ekbergs Amerikarepertoar, som fick omfattande spridning och användning. Åren 1954-1955 var han programchef för IBRA Radio. År 1953 fick E. cancer men valde att inte opereras; han hoppades på ett underverk, något som väckte stor uppmärksamhet också i profana media. Samma år, 1953, kom 30.000 personer för att höra honom sjunga i Kungsträdgården i Stockholm. År 1960 lämnade han USA för gott. Året därpå avled han i Sverige.