helgelse

helgelse, en punktuell eller gradvis förändring av människans sinne mot ett mera andligt liv. En medveten, metodisk strävan mot h. och fullkomlighet var en grundpelare i metodismen, därav öknamnet som senare blev samfundsbeteckning. FA höll länge särskilda s.k. helgelsemöten. HF fick naturligt nog sitt namn av en stark betoning på att den kristnes liv behövde förvandlas till allt större Kristuslikhet. I den svenska pv förekom tidigt tron på en punktuell, momentan helgelse, som ett mellanstadium mellan de likaledes punktuella upplevelserna av rättfärdiggörelse (omvändelse) och andedop som ett arv från Azusa Street-väckelsen. Denna syn besegrades dock snart av den i Sverige allmänt förekommande synen på h. som en successiv process.