F
församlingskonferens
församlingskonferens, MK, församlingens högsta beslutande organ. Samlas normalt två gånger per år. Ordförande är distriktsföreståndaren eller någon annan äldste som denne utser.
församlingsmöte
församlingsmöte, ofta enskilt möte för medlemmarna i församlingen där information om verksamheten ges och beslut i viktigare frågor tas. Inom exempelvis det tidiga SB hade församlingarna f. varje måndag kväll för att utvärdera den gångna helgens aktiviteter, idka själavård och ta beslut om nya satsningar. I de flesta frikyrkor har f. numera förlorat en del av sin ursprungliga betydelse och anordnas därför mer sällan. Många beslut har delegerats till styrelsen.
församlingssyster
församlingssyster, i flera samfund benämning för kvinnor med olika diakonala uppdrag i församlingen, såsom hembesök, sjukbesök och annan omsorg. Den första församlingssysterkonferensen i PR hölls 1948 i Jönköping. Från slutet av 1900-talet används som regel benämningarna diakon eller omsorgspastor för tjänster med liknande innehåll i PR. I SMK avskiljdes, från 1965, f. i generalkonferensen, från 1969 kallades de diakonissor, senare diakoner.
församlingstjänare
församlingstukt
församlingstukt, disciplinåtgärd mot en person som uppenbart brutit mot någon levnadsregel som är allmänt accepterad i en församling. F. kan innebära en tids förbud mot deltagande i nattvard eller, i värsta fall, uteslutning från församlingen. Sådana åtgärder har dock blivit alltmer ovanliga under senare decennier.
försoningsläran
försoningsläran, har vid olika tillfällen orsakat strid i svensk frikyrklighet. Diskussionen har framförallt stått mellan den objektiva och den subjektiva f. Den objektiva f. bygger på tanken att Gud inte kan förneka sig själv. Det innebär att Gud i sin helighet och rättfärdighet inte kan låta bli att reagera mot synd och orättfärdighet, som då kräver sitt straff. Eftersom Gud samtidigt älskar den syndande människan vill han inte utdöma straffet. Gud är således i konflikt mellan sin egen kompromisslösa rättfärdighet och sin stora kärlek. Lösningen på dilemmat blir att Gud själv blir människa i Jesus Kristus och tar på sig straffet. Gud tar själv kostnaden för sin egen reaktion. I den objektiva f. blir Gud på detta sätt såväl huvudobjektet som det handlande subjektet i försoningen. Läran företräds av vissa kyrkofäder och ansågs självklar av Luther. Denna försoningslära är fortfarande vanlig i såväl luthersk som kalvinistisk teologi. Den subjektiva f. formulerades i kontrast till den objektiva. Namnet kommer sig av att Gud i den här läran inte ses som objekt för försoningen, utan enbart som handlande subjekt som ser till att det blir försoning. Enligt denna lära blir inte Gud människa för att ta på sig ett straff, utan för att bevisa sin kärlek till människorna genom att göra sig sårbar och ta på sig den behandling de utsatte honom för. Det som hindrar människor från att närma sig Gud är inte Guds helighets reaktion, utan enbart människornas egen ovilja att ändra sig. I Sverige argumenterade Helge Åkeson och Paul Peter Waldenström för den subjektiva f. Striden i försoningsfrågan var en bidragande orsak till att Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen splittrades och Svenska Missionsförbundet bildades. Den hade även betydelse för Fribaptistsamfundets bildande.
Förster, A.P.
Förster, A.P. (1819-1889) SB, dansk baptistledare, förrättade den 21 september 1848 det dop i Vallersvik som blev den svenska baptismens begynnelse.