F

Frälsningsarmén, (eng. The Salvation Army), FA. Genom sin utpräglade arméstruktur skiljer sig F. i flera avseenden från andra trossamfund. Den är ett internationellt samfund inom den universella kyrkan som från att ha varit en lokal väckelserörelse i östra London, år 2013 verkade i 126 länder. William Booth och Catherine Booth såg den fysiska och andliga misär som rådde i London och började 1865 en verksamhet som fick namnet Östra Londons Kristna Mission. Från början var inte avsikten att grunda en ny kyrka. Booths ville handgripligen ta itu med nöden. De nyomvända sändes till redan befintliga kyrkor men det visade sig snart att de inte blev mottagna. De var inte respektabelt klädda och uppförde sig inte som de väletablerade kyrkobesökarna. Makarna Booth fann också att de nyomvända behövdes för att hjälpa andra. När verksamheten utökades till andra områden ändrades namnet till Den Kristna Missionen. År 1878 ändrades hela strukturen för arbetet. Bibelns soldattanke (se 2 Tim 2:3-4) blev vägledande. Uniformer, fana och den speciella armévokabulären började användas. Predikanterna kallades kaptener och William Booth som var generalsuperintendent behöll den första delen av ordet och strök superintendent. Fanans tre färger blev symboler för frälsning (röd), helgelse (blå) och andens eld (gul). Samma år antogs den stiftelseurkund som reglerar organisationen och innehåller trosläran med de elva lärosatserna där bl.a. den personliga omvändelsen och helgelsen betonas. Den som blir frälsningssoldat förväntas avstå från alkohol, tobaksbruk och droger av annat slag. Den evangeliska verksamheten är grundläggande men F. ser som sin uppgift att utöva en praktisk kristendom och har varit föregångare för många sociala projekt inom samhällslivet. I verksamhet över hela världen finns i dag sjukhus, vård- och behandlingshem för alkoholskadade, handikappade och aidssjuka. Härbärgen och nattpatruller finns till hjälp för hemlösa. En väl fungerande räddningstjänst arbetar vid naturkatastrofer och andra olyckor. F:s internationella ledning finns i London. Generalen väljs av representanter från hela världen. Ledare för verksamheten i de olika territorierna har som regel kommendörs eller överstes rang. Övriga officersgrader är överstelöjtnant, major, kapten och löjtnant. Officersutbildningen sker vid skolor i de olika territorierna. I London finns The International College for Officers and Centre for Spiritual Life Development där vidareutbildning förmedlas till officerare från hela världen. Inom de lokala kårerna finns tusentals frivilliga underofficerare och övriga ledare.

Verksamhet i Sverige: Det första frälsningsarmémötet i Sverige hölls i Värnamo 1878 av makarna Booths äldste son Bramwell Booth. Han var då 22 år och behövde vila för sin hälsas skull. Den engelske järnvägsbyggaren mister J.E. Billups inbjöd honom till Värnamo där järnvägsbygge pågick. Bramwell Booth höll möten i järnvägsstationens väntsal och i missionshus och dit kom bland alla andra bokhandlerskan Hanna Ouchterlony. Hon blev starkt gripen av den unge Bramwells predikningar och kom på hans inbjudan till London för att studera F. Det resulterade i att hon efter en tid utnämndes till major med uppgift att börja F:s arbete i Sverige, "öppna eld" kallades det. Den 28 december 1882 höll hon och fyra andra det första mötet på Ladugårdslandsteatern i Stockholm (sedermera Folkan). Stora framgångar vanns men svåra förföljelser utbröt också. Att en kvinna kallades major och därtill predikade var uppseendeväckande. Många anslöt sig till den nya rörelsen. Fängelsestraff utdömdes och under de första åren sattes ett femtiotal officerare, varav många kvinnor, i fängelse.

Redan år 1887, fem år efter det första mötet, stod byggnaden Templet vid Östermalmsgatan i Stockholm färdig. Templets kår bestod då till största delen av ungdomar under 30 år. Efter tio år fanns omkring 10 000 frälsningssoldater i Sverige och antalet kårer ökade för varje år. Strukturomvandlingar i Sverige med landsbygdens avfolkning har den senaste tiden medfört många förändringar. Kårer har gått samman och en del landsortskårer har stängts. Medlemsantalet har minskat en del men trots det har aktiviteten varit god. Stora resurser har satsats på mission i utvecklingsländerna där svenska biståndsarbetare har gjort stora insatser. Under 1920-talet svarade F. i Sverige för introduktionen av arbetet i Baltikum. Under ockupationen och flera år framåt var verksamheten förbjuden men år 1990 blev det möjligt att börja på nytt. Omfattande insatser har gjorts, inte minst för de handikappade i Lettland.

Frälsningsarméns lärosatser: I stiftelseurkunden av år 1878 och F:s akt 1980 finns F:s lärosatser angivna. Centrum för frälsningssoldatens tro utgörs av Kristi försonande blod och Andens renande och kraftgivande eld. Detta framgår också av mottot "Blod och eld". En internationell kommitté, International Doctrine Council, utarbetar handböcker i ämnet. F:s tro: Vi tror att Gamla och Nya testamentets skrifter är givna av Gud genom inspiration och att de allena utgör det gudomliga rättesnöret för kristen tro och kristet liv. Vi tror att det endast finns en Gud, och att han är alltings skapare, upprätthållare och styresman samt allena värd att tillbedja. Vi tror att i gudomen är tre personer: Fadern, Sonen och den helige Ande, oskiljaktiga i sitt väsen och jämlika i makt och härlighet. Vi tror att i Jesu Kristi person den gudomliga och den mänskliga naturen är förenade, så att han är sann Gud och sann människa. Vi tror att de första människorna skapades i ett tillstånd av oskuld, men att de genom sin olydnad förlorade sin renhet och lycka och till följd av detta fall alla människor har blivit syndare, fördärvade till sin natur och som sådana föremål för Guds rättvisa vrede. Vi tror att Herren Jesus Kristus genom sitt lidande och sin död har försonat hela världen med Gud och att vem som vill kan bli frälst. Vi tror att ånger inför Gud, tro på vår Herre Jesus Kristus och pånyttfödelse genom den helige Ande är nödvändiga för frälsning. Vi tror att vi rättfärdiggöres av nåd genom tro på vår Herre Jesus Kristus och att den som tror har vittnesbördet inom sig. Vi tror att vi för att bevaras frälsta måste fortsätta att i tro lyda Kristus. Vi tror att det är alla troendes förmån att bli helgade "helt igenom", och att ande, själ och kropp kan bevaras "hela och oskadda, så att de är utan fläck när vår Herre Jesus Kristus kommer" (1 Thess 5:23). Vi tror på själens odödlighet, de dödas uppståndelse, den allmänna domen vid världens ände, de rättfärdigas eviga salighet och de orättfärdigas eviga straff.

Frälsningsarméns efterkrigshjälp När andra världskriget härjat och stora delar av Nordnorge och Tyskland drabbats av ödeläggelse organiserades en efterkrigshjälp. Upprop om frivilliga besvarades av omkring 200 unga officerare och soldater. Ett omfattande utbildningsarbete organiserades i form av korrespondenskurser och kurser förlagda till Lidingö. Vid krigsslutet sändes flera grupper till ishavskusten i Nordnorge och till Tyskland. Till Nordnorge transporterade flera baracker som ersättning för alla förstörda byggnader. I Sverige tog man emot flyktingar, bl.a. stora grupper från de baltiska staterna.

Frälsningsarméns eftersökningsbyrå År 1903 började en verksamhet som kom att betyda mycket för människor som förlorat kontakten med någon i familjen. Emigration och sjöfartsliv hade splittrat familjer och många sökte förgäves efter försvunna släktingar. Genom sin internationalism kunde FA bygga upp en världsvid "detektivbyrå". Under årens lopp har tusentals kontakter knutits och försvunna personer åter kunnat förenas med sina anhöriga. Eftersökningsbyrån lyckas varje år finna många vägar till kontakt.

Frälsningsarméns litteratur Hanna Ouchterlony tog tidigt initiativ till utgivning av böcker och tidningar. Tidningen Stridsropet började utkomma 1883 och blev ett verksamt kontaktmedel. Vissa tider har den tryckts i mycket stora upplagor. Barntidningen Den unge soldaten gavs ut första gången 1887, Ljus i mörker (tidning för slumsystrarnas verksamhet) 1893, och dessa följdes snart av ett tiotal andra tidningar för de olika verksamhetsgrenarna. Nu mer ges enbart Stridsropet ut i pappers- och nätutgåvor. Redan 1884 utgavs Catherine Booths böcker på svenska. År 1890 kom William Booths I mörkaste England och vägen ut, en bok som presenterade FA:s sociala plan. Böcker, sångböcker och annan musiklitteratur produceras alltjämt.

Frälsningsarméns mission Vid ett besök i London 1887 sammanträffade Hanna Ouchterlony med indierna Chuckerbutty och Narain Das, vilka hade deltagit i FA:s första internationella kongress. Hon inbjöd dessa att följa med till Sverige. De besökte platserna där kårer öppnats och deras besök väckte stor uppmärksamhet och missionsintresset blev stort. Fyrtio frälsningssoldater anmälde sig som missionsarbetare för att resa till Indien. De första missionärerna från Sverige avreste till Indien 1887. De anpassade sig helt till de nya förhållandena, bytte sina namn till indiska namn och klädde sig enligt indisk sed men med FA:s röda band på turbaner och saris. Många svenskar har gjort tjänst i Indien bland andra Lucy Booth-Hellberg, Emanuel Booth-Hellberg, Hedvig Lagercrantz och Herman Lagercrantz. William Booth menade att det svenska torpsystemet kunde etableras i Indien och Herman Lagercrantz hjälpte många indier att få tillgång till mark och därmed få sin försörjning. Många svenska frälsningsofficerare blev pionjärer i Korea. Hundratals officerare och frälsningssoldater har arbetat i internationell tjänst.

Frälsningsarméns musik Vid FA:s första möte i Stockholm bestod musiken av Jenny Swensons gitarr. Mycket snart bildades strängmusikkårer, sångkörer och hornmusikkårer. Bastrumman angav takten men blev också botbänk och böneplats vid friluftsmötena. Den glada sången om frälsning och helgelsesångerna med det fördjupande andliga budskapet präglade möten och gudstjänster. Ungdomsmusikkårerna har varit goda rekryteringskällor för kårernas musikkårer. Gospelkörer har blivit allt mer vanliga under 1990- och 2000-talen.

Frälsningsarméns råd I samband med förberedelserna för FA:s 100-årsfirande år 1982, bildades en hederskommitté för att stödja jubileumsaktiviteterna. Ordförande var prinsessan Christina, fru Magnuson, och ledamöter greve Oscar Bernadotte av Wisborg, förre talmannen i riksdagen Henry Allard, redaktör Bo Ancker och representanter för FA. År 1983 ombildades kommittén till ett råd och utökades med flera medlemmar. Dessa representerade skilda delar av svenskt samhällsliv. Rådets uppgift var att ge råd i aktuella samhällsfrågor och stödja behandlingen av dessa. Ordförande blev prinsessan Christina som uppehöll befattningen i 25 år. Nuvarande ordförande (2010) är slottsfogden Jacob Lagercrantz.

Frälsningsarméns skärgårdsmission I slutet av 1880-talet började FA:s "sjöstridskrafter" sin verksamhet. Det ordnades "sjömanövrar" och en egen båt, Vestalen, anskaffades. Man seglade runt kusterna och besättningen höll möten i hamnar, på fyrplatser och i fiskelägen. Även andra nordiska länders hamnar besöktes. Under 1930-talet användes en båt som fick namnet Hanna Ouchterlony. Skeppare på den var frälsningsofficeren Ludvig Görling. FA:s marina verksamhet upphörde i samband med att andra världskriget gjorde farvattnen mindre trygga. Senare har skärgårdskampanjer utförts under kortare tid med ungdomsgrupper som besättning.

Frälsningsarméns sociala arbete Redan från FA:s start i Sverige fick Hanna Ouchterlony och hennes medarbetare kontakt med de fattiga i Stockholm. Det var inte ovanligt att de första frälsningsofficerarna tog emot hemlösa i sina bostäder. Ganska snart öppnades hem för prostituerade kvinnor, härbärgen och skyddshem för frigivna fångar och hemlösa. Artilleriofficeren Herman Lagercrantz och hans fru Hedvig Lagercrantz anslöt sig till FA och Hedvig blev ledare för den sociala verksamheten för kvinnor. Hon fick god hjälp av dalkullan Elisabet Liljegren. Slumstationer öppnades över hela landet. Sverige hade en utbredd slum vid sekelskiftet 1900 och behovet av bl.a. barnhem och barnkolonier, äldrevård och hemtjänst var stort. Intressant att notera är att kommendör Karl Larsson introducerade utbildning för hemsystrar på 1930-talet långt innan kommunal hemtjänst fanns. Vårdhemmet Kurön, en ö i Mälaren intill Björkö med Birka, öppnades 1912 och blev troligen ett av de allra första behandlingshemmen för alkoholskadade. Allt sedan 1940-talet fungerar skolhemmet Sundsgården på Svartsjölandet utanför Stockholm. FA:s sociala verksamhet bestod under en följd av år av tre enheter: Kvinnliga sociala arbetet, Manliga sociala arbetet, och Arbetet bland döva och synskadade. Under 1980-talet sammanfördes dessa tre enheter och FA:s socialtjänst bildades. En strävan efter samordning mellan kårer och socialtjänst finns under 2000-talet. Under FA:s första tid använde William Booth en slogan för att presentera den målsättning man hade: "Soup, Soap and Salvation" (soppa, tvål och frälsning). Det går inte att predika för den som är hungrig och fryser om fötterna, sade han. Bättre levnadsförhållanden banar väg för evangeliet. Även i ett välfärdssamhälle som Sverige behövs denna praktiska kristendom. År 1896 samordnades den återvinningsverksamhet som fanns till Myrorna.

Frälsningsarméns tidskrifter Kort tid efter det att FA börjat sin verksamhet i Sverige ansökte man hos Kongl. Justitiedepartementet om tillstånd att få ge ut en tidning med namnet Stridsropet. I Justitiedepartementets svar, daterat den 1 juni 1883, stod det att "Fröken Hanna Cordelia Ouchterlony skriftligen anmält sig vara sinnad att utgifva en periodisk skrift benämnd Strids-Ropet". Ansökan beviljades. Stridsropets första nummer utkom i september 1883 som en fyrsidig tidning. Fram till 1885 utkom den med två nummer i månaden, därefter varje vecka. Tidningens uppgift var att förmedla det kristna budskapet och informera om FA. Redan i första numret skrev chefredaktören att tidningens namn angav att man var beredd på strid för den kristna tron. I de länder där FA verkar bar den ledande tidningen namnet Stridsropet. Till största delen har Stridsropet sålts som lösnummer från dörr till dörr, på restauranger, krogar samt på gator och torg. Detta har skapat kontakt. Stridsropsförsäljarna har fått ta del av människors sorger och glädjeämnen och blivit till hjälp för många. Ett exempel på detta är Christina Sandberg i Södertälje som under 40 år sålt Stridsropet i centrala staden och år 2000 valdes till århundradets södertäljebo i konkurrens med stadens kändisar. När hon avled sade kommunstyrelsens ordförande att hon varit en del av stadens själ och hjärta. På 1970-talet sjöng den grupp som sedan skulle bli känd som ABBA "Han står på torget varje dag, en vänlig gammal man...", med refrängen "Hej, gamle man", som en hyllning till en stridsropsförsäljare i Västervik. Från 1890 och under en lång följd av år genomfördes en kampanj kallad Stridsropets stormlöpning. Under fem veckor årligen sålde landets kårer hundratusentals exemplar av tidningen. Under åren 1889-1963 trycktes Stridsropet och annan FA-litteratur vid eget tryckeri. När pressarna 1963 måste bytas ut och nya tryckmetoder lanseras ansågs det ekonomiskt fördelaktigare att anlita andra tryckerier.

Frälsningsarméns utbildning Våren 1883, några månader efter FA:s start i Sverige, antogs de första kadetterna för utbildning. Utbildningstiden blev relativt kort då nya officerare behövdes för den expanderande verksamheten. Den första officersutbildningen hölls i Ladugårdslandsteaterns sidorum. Åren 1884-1887 disponerade FA några rum i Florakyrkan i Stockholm för utbildning av officerare. När Templet vid Östermalmsgatan var byggt 1887 flyttades utbildningen dit. År 1915 stod officersskolebygget vid Skeppargatan klart. Där har officersutbildning pågått fram till år 2003 då den nya skolbyggnaden i Ågesta togs i bruk. För att bekosta utbildningen bildades en utbildningsfond som har en intressant historia. Överste Per Hed besökte den judiske affärsmannen John Josephson och bad om ett bidrag på 10 000 kronor, vilket var ett stort belopp vid den tiden. Per Hed skulle få den begärda summan om han lyckades finna 49 andra som kunde ge samma belopp. Han började fråga i kungahuset och lyckades. Fler än 60 personer tecknade sina bidrag och fonden fick ett startkapital. Fondstyrelsen bestod av prins Oscar Bernadotte, grosshandlare John Josephson, minister Herman Lagercrantz och ett par representanter från FA. Det unika med denna styrelse är att den under alla år rekryterats från de tre ovan nämnda familjerna. Ordförande år 2010 är slottsfogde Jacob Lagercrantz. En välskött förvaltning har gett goda resultat. Officersutbildningen är tvåårig och följs av vidareutbildning enligt ett särskilt system. Varje år får ett antal officerare möjlighet till fortbildning vid The International College for Officers i London. Vid Officersskolan i Sverige finns en distansbibelskola som är öppen för alla. FA har även en folkhögskola, Ågesta folkhögskola.

Full Gospel Business Men's Fellowship International, FGBMFI, kristen lekmannarörelse grundad 1952 i Kalifornien, i Sverige 1966, ursprungligen en lekmannaorganisation inom PR. F. blev ett kontaktorgan mellan pingstvänner och medlemmar i andra kyrkor som berörts av den karismatiska rörelsen. År 1982 var F. enligt egna uppgifter världens största parakyrkliga organisation med 500 000 medlemmar. I många länder, inklusive Sverige, har rörelsen bidragit till gemenskap över kyrkogränserna, bl.a. genom sammankomster på hotell och via sina tidningar The Voice och, i Sverige, Rösten och nättidningen Vision.

Furuboda, ungdomsgård i Åhus, Skåne, grundad 1960 inom Fribaptistsamfundet med Ernst Skoog som drivande kraft. Gården byggdes handikappvänlig och snart tillkom Furuboda Rehabiliteringscentrum med verksamhet för personer med olika former av funktionsnedsättningar. År 1967 startades kurser i samverkan med Önnestads folkhögskola. Verksamheten expanderade kraftigt och ledde till att F. blev en självständig folkhögskola 1994 med olika linjer och en tillhörande kurs- och konferensgård. Genom KompetensCenters tillkomst 2001 bedrivs forskning och utveckling på plats kring olika former av funktionsnedsättning. Dotterbolaget Furuboda Assistans tillkom 2005 och garanterar denna inriktning också i skol- och kursverksamheten.

FVBU, Föreningen för Värnlösa Barns Uppfostran, bildades 1903. Namnet ändrades1963, med bibehållande av initialerna, till Föreningen för Vård och fostran av Barn och Ungdom. I föreningen, som från starten stod MK nära, var pastor Gustaf Stangenberg, MK, under många år en av de drivande krafterna. F. drev först flera barnhem i Sverige, sedermera blev det daghems-, förskole-, fritidsgårds- och behandlingsverksamhet, baserad på en kristen människosyn. Ett exempel är ett av Sveriges äldsta dagis, förskolan Emanuel i Östersund, som församlingen där drivit sedan 1913 och som F övertog huvudmannaskapet för 1994. Ett annat exempel är en behandlingsverksamhet för flickor med självskadebeteende, kallad PrimaDonnor, som startades under 2000-talet. F. har också satsat på verksamhet för skyddsbehövande barn och ungdomar i Sierra Leone (bl.a. barnhem) och i Litauen.

Förbundstoner, församlingssångbok vars första textupplaga utgavs av HF:s förlag 1911 (text- och musikupplaga 1912). Drivande kraft i detta arbete var Jöns Sonesson och föranleddes av att Emil Gustafson och Eric Bergquist testamenterat sina privatutgivna sångsamlingar till HF. Istället för att återutges sammanställdes de för församlingsbruk lämpligaste sångerna tillsammans med ett urval andra sånger till Förbundstoner: Andliga sånger och psalmer till offentligt och enskilt bruk. Den utkom i en omarbetad upplaga 1956. Ett mindre urval av dess sånger gavs ut under namnet Väckelse- och konferenssånger (1963, 1975).

Förlaget Filadelfia, bokförlag, PR, 1912-1999. Startades av Lewi Pethrus år 1912. Förlaget var i privat ägo fram till januari 1921, då det överlämnades som gåva till Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Församlingen var under ca 50 år ensam ägare. År 1943 förenade församlingen de affärsdrivande verksamheterna Häroldens Tryckeri, Evangelii Härold och Förlaget Filadelfia till ett gemensamt bolag: Förlaget Filadelfia AB. På 1960-talet ägde en gradvis ägarspridning rum och vid utgången av 1971 ägdes förlaget av 660 olika intressenter. F. såldes år 1973 till Tidnings AB Dagen. År 1997 fann ägaren, då ombildad till Dagengruppen AB, att verksamheten inte längre var lönsam och beslut om nedläggning fattades. Filadelfiaförsamlingen i Stockholm köpte först tillbaka F. men år 1999 överläts verksamheten, både bok- och musikutgivningen, till Libris Media AB, med säte i Örebro. Förlaget gav ut material under ett flertal varumärken, såsom: Barnens Härold, Den kristne, Den kristna barnbokringen, Evangelii Härold, Hemmets Härold, Julens Härold, Prim Records, Sångens Härold, Ungdomsbokringen.

förnyelseväckelsen, PR, en kort men intensiv väckelse åren 1950-1951, med genombrott under predikantveckan i december 1950. Helgelse, syndabekännelse, profetisk vakenhet och mission var huvudbudskapet. De unga evangelisterna Algot Niklasson och Georg Johansson blev vid sidan av Ragnar Ljungquist i Karlskoga, Helge Lundberg i Göteborg, Birger Olsson i Tärnaby och "Kumlaprofeten" Birger Claesson väckelsens mest kända namn. Oenighet kring den amerikanska Latter Rain-väckelsen, som fick sitt fäste i Östermalms Fria Församling, bidrog till väckelsens avstannande. PR fick 1950-1951 omkring 5400 nya medlemmar och ökade starkt sin missionsinsats.

församling betecknar i frikyrkan dels den universella församlingen, d.v.s. den världsvida kyrkan eller alla kristna som tillsammans eller var för sig tror på och sprider det kristna budskapet, dels den lokala församlingen, ett antal medlemmar som regelbundet firar gudstjänst tillsammans. En lokal församling leds oftast kollektivt, av en församlingsledning bestående av t.ex. äldste, i form av en äldstekår, eller en styrelse. Till skillnad från Svenska kyrkan kräver frikyrkor oftare en personlig bekännelse, och i baptistiska kyrkor även troendedop, för att en person skall välkomnas som medlem. Församlingar sammankopplas på olika sätt, beroende på samfund. I vissa frikyrkor, t.ex. PR, är församlingarna fristående och oberoende (kongregationalism), inom andra som SB, SMK och EFS organiseras församlingarna i distrikt.