Frälsningsarmén
Frälsningsarmén, (eng. The Salvation Army), FA. Genom sin utpräglade arméstruktur skiljer sig F. i flera avseenden från andra trossamfund. Den är ett internationellt samfund inom den universella kyrkan som från att ha varit en lokal väckelserörelse i östra London, år 2013 verkade i 126 länder. William Booth och Catherine Booth såg den fysiska och andliga misär som rådde i London och började 1865 en verksamhet som fick namnet Östra Londons Kristna Mission. Från början var inte avsikten att grunda en ny kyrka. Booths ville handgripligen ta itu med nöden. De nyomvända sändes till redan befintliga kyrkor men det visade sig snart att de inte blev mottagna. De var inte respektabelt klädda och uppförde sig inte som de väletablerade kyrkobesökarna. Makarna Booth fann också att de nyomvända behövdes för att hjälpa andra. När verksamheten utökades till andra områden ändrades namnet till Den Kristna Missionen. År 1878 ändrades hela strukturen för arbetet. Bibelns soldattanke (se 2 Tim 2:3-4) blev vägledande. Uniformer, fana och den speciella armévokabulären började användas. Predikanterna kallades kaptener och William Booth som var generalsuperintendent behöll den första delen av ordet och strök superintendent. Fanans tre färger blev symboler för frälsning (röd), helgelse (blå) och andens eld (gul). Samma år antogs den stiftelseurkund som reglerar organisationen och innehåller trosläran med de elva lärosatserna där bl.a. den personliga omvändelsen och helgelsen betonas. Den som blir frälsningssoldat förväntas avstå från alkohol, tobaksbruk och droger av annat slag. Den evangeliska verksamheten är grundläggande men F. ser som sin uppgift att utöva en praktisk kristendom och har varit föregångare för många sociala projekt inom samhällslivet. I verksamhet över hela världen finns i dag sjukhus, vård- och behandlingshem för alkoholskadade, handikappade och aidssjuka. Härbärgen och nattpatruller finns till hjälp för hemlösa. En väl fungerande räddningstjänst arbetar vid naturkatastrofer och andra olyckor. F:s internationella ledning finns i London. Generalen väljs av representanter från hela världen. Ledare för verksamheten i de olika territorierna har som regel kommendörs eller överstes rang. Övriga officersgrader är överstelöjtnant, major, kapten och löjtnant. Officersutbildningen sker vid skolor i de olika territorierna. I London finns The International College for Officers and Centre for Spiritual Life Development där vidareutbildning förmedlas till officerare från hela världen. Inom de lokala kårerna finns tusentals frivilliga underofficerare och övriga ledare.
Verksamhet i Sverige: Det första frälsningsarmémötet i Sverige hölls i Värnamo 1878 av makarna Booths äldste son Bramwell Booth. Han var då 22 år och behövde vila för sin hälsas skull. Den engelske järnvägsbyggaren mister J.E. Billups inbjöd honom till Värnamo där järnvägsbygge pågick. Bramwell Booth höll möten i järnvägsstationens väntsal och i missionshus och dit kom bland alla andra bokhandlerskan Hanna Ouchterlony. Hon blev starkt gripen av den unge Bramwells predikningar och kom på hans inbjudan till London för att studera F. Det resulterade i att hon efter en tid utnämndes till major med uppgift att börja F:s arbete i Sverige, "öppna eld" kallades det. Den 28 december 1882 höll hon och fyra andra det första mötet på Ladugårdslandsteatern i Stockholm (sedermera Folkan). Stora framgångar vanns men svåra förföljelser utbröt också. Att en kvinna kallades major och därtill predikade var uppseendeväckande. Många anslöt sig till den nya rörelsen. Fängelsestraff utdömdes och under de första åren sattes ett femtiotal officerare, varav många kvinnor, i fängelse.
Redan år 1887, fem år efter det första mötet, stod byggnaden Templet vid Östermalmsgatan i Stockholm färdig. Templets kår bestod då till största delen av ungdomar under 30 år. Efter tio år fanns omkring 10 000 frälsningssoldater i Sverige och antalet kårer ökade för varje år. Strukturomvandlingar i Sverige med landsbygdens avfolkning har den senaste tiden medfört många förändringar. Kårer har gått samman och en del landsortskårer har stängts. Medlemsantalet har minskat en del men trots det har aktiviteten varit god. Stora resurser har satsats på mission i utvecklingsländerna där svenska biståndsarbetare har gjort stora insatser. Under 1920-talet svarade F. i Sverige för introduktionen av arbetet i Baltikum. Under ockupationen och flera år framåt var verksamheten förbjuden men år 1990 blev det möjligt att börja på nytt. Omfattande insatser har gjorts, inte minst för de handikappade i Lettland.
Frälsningsarméns lärosatser: I stiftelseurkunden av år 1878 och F:s akt 1980 finns F:s lärosatser angivna. Centrum för frälsningssoldatens tro utgörs av Kristi försonande blod och Andens renande och kraftgivande eld. Detta framgår också av mottot "Blod och eld". En internationell kommitté, International Doctrine Council, utarbetar handböcker i ämnet. F:s tro: Vi tror att Gamla och Nya testamentets skrifter är givna av Gud genom inspiration och att de allena utgör det gudomliga rättesnöret för kristen tro och kristet liv. Vi tror att det endast finns en Gud, och att han är alltings skapare, upprätthållare och styresman samt allena värd att tillbedja. Vi tror att i gudomen är tre personer: Fadern, Sonen och den helige Ande, oskiljaktiga i sitt väsen och jämlika i makt och härlighet. Vi tror att i Jesu Kristi person den gudomliga och den mänskliga naturen är förenade, så att han är sann Gud och sann människa. Vi tror att de första människorna skapades i ett tillstånd av oskuld, men att de genom sin olydnad förlorade sin renhet och lycka och till följd av detta fall alla människor har blivit syndare, fördärvade till sin natur och som sådana föremål för Guds rättvisa vrede. Vi tror att Herren Jesus Kristus genom sitt lidande och sin död har försonat hela världen med Gud och att vem som vill kan bli frälst. Vi tror att ånger inför Gud, tro på vår Herre Jesus Kristus och pånyttfödelse genom den helige Ande är nödvändiga för frälsning. Vi tror att vi rättfärdiggöres av nåd genom tro på vår Herre Jesus Kristus och att den som tror har vittnesbördet inom sig. Vi tror att vi för att bevaras frälsta måste fortsätta att i tro lyda Kristus. Vi tror att det är alla troendes förmån att bli helgade "helt igenom", och att ande, själ och kropp kan bevaras "hela och oskadda, så att de är utan fläck när vår Herre Jesus Kristus kommer" (1 Thess 5:23). Vi tror på själens odödlighet, de dödas uppståndelse, den allmänna domen vid världens ände, de rättfärdigas eviga salighet och de orättfärdigas eviga straff.
Litt. b:
Litteratur i urval om personen eller företeelsen i artikeln
- Evald Malmström, Femtio års fälttåg (1932)
- Thorsten Kjäll, Korsets färger bära I, II, III (1972-1981)
- Sven Nilsson, Baltiska broar (2003)
- Årsringar (2006)