Petersen, Emilie

Petersen, Emilie (1780-1859) "Mormor på Herrestad", förgrundsgestalt inom den nyevangeliska väckelsen. Född i Berlin men kom tidigt till Hamburg, där hon mötte pietismen, blev en avgjord kristen och ingick 1803 äktenskap med Johann Philipp Petersen. Som en följd av Napoleons härjningar i norra Tyskland inköptes gården Herrestad väster om Värnamo som reträttplats, dit makarna flyttade senhösten 1813. Efter makens död 1835 tog P. olika initiativ, som gjorde Herrestad till centrum för den nyevangeliska väckelsen, ordnade regelbundna missionsböner under medverkan av präster och lekmän, anställde kolportörer, bildade arbetsförening för bygdens kvinnor liksom en nykterhetsförening, upprättade ett räddningshem efter mönster från Hamburg samt bildade på initiativ av Peter Fjellstedt landets första syförening. Hennes nätverk var omfattande, förutom Peter Fjellstedt bland andra makarna Wilhelm och Mathilda Rappe på Tagels gård mellan Värnamo och Växjö, vilka var hennes särskilda förtrogna, Oscar Ahnfelt, Per Magnus Elmblad, Pauline Westdahl, Marie Cederschiöld samt diakonipionjären Johann Hinrich Wichern i Hamburg.

P. var under större delen av sitt liv gravt handikappad på grund av starkt nedsatt hörsel. Hon hade inga egna barn men väl ett stort antal skyddslingar som gav henne beteckningen "mormor".

De initiativ som P. tog fick följdverkningar såväl i Jönköpings och angränsande län, som i landet i stort, inre missionsverksamhet i huvudstaden, diakonalt arbete med Ersta diakonisällskap som centrum, syföreningsverksamhet över hela landet.