Wiberg, Anders

Wiberg, Anders (1816-1887) SB, pastor, SB:s främste ledare och teolog i pionjärgenerationen. Gift i USA 1855 med Caroline Lintemuth. Född i hälsingebyn Vi, därav namnet Wiberg. Efter gymnasiegång i Gävle studerade han till präst i Uppsala. Han prästvigdes 1843 och tjänstgjorde som präst i norra Hälsingland till 1846, då han återvände till Uppsala och Stockholm för fortsatta studier. Där lärde han känna den nyevangeliska väckelsen och dess ledare Carl Olof Rosenius. I de kretsarna önskade man fira nattvard med enbart troende deltagare. Wiberg ledde sådana nattvardsfiranden och gjorde sig därmed skyldig till tjänstefel. Som följd av sin konflikt med domkapitlet i Uppsala begärde och fick han avsked från prästämbetet 1851. Vid den tiden var han medlem av en separatistisk, "dopsinnad" läsarkrets i Stockholm. I samband med en resa till Hamburg tog han starkt intryck av den framstående baptistledaren J.G. Oncken. Från Hamburg medförde W. en engelsk skrift som var kritiskt inställd till barndopet. Under studiet av sådan litteratur och Nya testamentet befästes hans tvivel på barndopets giltighet. W. utvecklade sin nya dopuppfattning i boken Vilken bör döpas? och Varuti består dopet? som trycktes 1852. "Ett så revolutionerande teologiskt arbete hade aldrig förut utkommit på vårt språk" (Gunnar Westin). Som teolog gjorde W. sig till tolk för en lutherskt-reformert sakramentssyn och en konsekvent baptistisk församlingssyn. Plågad av sjukdom och ensamhet blev W. erbjuden en resa till USA. På vägen dit, den 23 juli 1852, tog han i Köpenhamn emot de troendes dop av F.O. Nilsson. I USA blev han ordinerad till baptistpastor och där lärde han känna den världsvida baptismen. När han 1855 återvände till Sverige blev han pastor för den nygrundade Betelförsamlingen i Stockholm. Där tjänstgjorde han till 1870 och sedan från 1878 till sin död 1887 i Stockholm Salem. W. var den självskrivne ledaren för SB under dess första kvartssekel. Bräcklig till hälsan var han likväl intensivt verksam som allianssinnad teolog, predikant, själasörjare, författare, tidningsutgivare, förespråkare för absolut nykterhet och aktiv inom ett vidsträckt internationellt baptistiskt nätverk. W. utgav Evangelisten 1856-1873.