H

Hartman, Karin (1913-2007) FA, officer, tolk, fil.mag., sångförfattare. Efter studier vid den Internationella officersskolan i London tjänst vid engelska kårer. I Sverige tjänst vid kårer, Krigsskolan och Stridsropets redaktion. Lärare för romer, folkhögskollärare, journalist, undervisningssekreterare vid officersskolan, 1958 rektor vid FA:s nystartade folkhögskola, Dalarö, 1967 chef för Kvinnliga Sociala verksamheten, chefredaktör och litteratursekreterare fram till pensioneringen 1978. Ledamot av Sampsalmkommittén. Var ofta anlitad som talare vid ekumeniska möten och hennes dialogpredikan tillsammans med brodern Olov vid Kristna Riksmötet i Västerås 1977 väckte stor uppmärksamhet. Dotter till Carl Hartman.

Hed, Per (1870-1948) FA, officer, kårofficer, socialsekreterare, sekreterare för Subskriptionsdepartementet med ansvar för insamlingar och officiella kontakter med myndigheter etc. Samlade bl.a. medel till inköp av Kurön i Mälaren 1912 där hem för alkoholmissbrukare öppnades, Startade insamling för officersutbildning och lyckades 1914 få över sextio personer som gav 10 000 kronor vardera så att en utbildningsfond kunde bildas. Hedrades med många utmärkelser. Gift 1907 med Anna Rudbäck, officer FA.

Hedberg, Enock (1871-1947) präst, missionär, bibelöversättare. Gift med Helene, missionär i Indien från 1911. Född i Bellö, Jönköpings län. Efter studier vid Johannelunds bibelinstitut prästvigd 1900, missionär för EFS i Indien 1900-1909, för SAM i Bombayprovinsen 1912-1935. Under vistelsen i hemlandet tjänstgöring som präst. Översatt Bibeln eller delar därav samt katekes och troslära till indiska språk. Filosofie hedersdoktor vid Oskaloosa College, Iowa, USA 1918. Författare till ett antal skrifter i missionskunskap.

Hedegård, Oskar David Leonard (1891-1971) förkunnare, lärare, rektor, redaktör, bibelöversättare, författare. Gift 1917 med Augusta Fredriksson (1866-1946). Gift 1948 med Hilma Strand (1889-1960). Gift 1963 med Brita Karlsson (1916-1997). Efter studier vid SMK:s Missionsskola fortsatta studier parallellt med lärar- och rektorstjänst. Åren 1928-1940 lärare vid Teologiska Seminariet på Lidingö, en post som han lämnade på grund av skiljaktiga meningar med samfundsledningen beträffande bibelsyn och bekännelse. Han blev i stället rektor för SAM:s skola Korteboskolan, en post han innehade 1941-1948. Som rektor för Kortebo kom H. i hög grad att teologiskt och andligt prägla en generation blivande förkunnare inom SAM. Parallellt med sina uppdrag bedrev H. teologiska studier som 1951 resulterade i att han avlade teologie doktorsexamen i Nya testamentet i Lund. H. var en starkt engagerad motståndare till Kyrkornas Världsråd, bl.a. som ledamot av exekutivkommittén för International Council of Christian Churches (ICCC) åren 1948-1969. H. tog 1937 initiativ till bildandet av Förbundet för biblisk tro. Han var också redaktör för dess tidskrift För biblisk tro från 1937 fram till sin död, och tillsammans med domprosten Gustaf Adolf Danell var H. en av initiativtagarna till Stiftelsen Biblicum 1968. H. skrev ett stort antal böcker och utgav under 1950- och 60-talen en rad provöversättningar av skrifter ur Nya testamentet som 1964-1965 samlades i nyöversättningen Nya testamentet på vår tids språk: ny översättning med förklarande noter. Översättningen kom sedan i flera bearbetade nyupplagor. H. utgav även 1943 sångboken Kristen sång. Totalt skrev och utgav H. ett femtiotal skrifter.

Hedengren, Olof Gabriel (1812-1870) godsägare, väckelseledare. Gift 1844 med Lina (Carolina) Wigert (1826-1911). Född på godset Riseberga i Närke och övertog 1840 – efter en kortare militär karriär – driften av godset. För att lära sig jordbrukets nya metoder reste H. till Skottland, England, Holland och Belgien. Tillbaka på Riseberga anlade han ett mönsterjordbruk med lantbruksskola och mejeriskola. H. ivrade för politiska reformer och började, sedan han gripits av den nyevangeliska väckelsen, samla sina anställda till bibelstudier. Han började även själv att predika och uppförde 1855 på godsets mark ett eget missionshus som rymde flera hundra personer. Vid Riseberga hölls varje år stora missionsmöten, Riseberga bönhus. H. var med vid bildandet av EFS och var ett av dess provinsombud. H. var åren 1867-1870 ledamot av riksdagens andra kammare.

Hedin, Axelina (1856-1922) (född Andersson) HF, driftig ledarperson. Gift 1882 med E.L.M. Hedin. Hon hade en betydelsefull roll i ledningen av det tidiga HF. Som driftig maka till HF:s ordförande höll hon i många praktiska trådar under förbundets första decennier och ansågs internt som dess "mor". Hon var ansvarig för förlagsverksamheten i de från Emil Gustafson och Eric Bergqvist 1900 respektive 1905 övertagna förlagen och sedan i HF:s förlag fram till 1922. H. övertog 1901 i praktiken mycket av Nelly Halls uppgift att hålla kontakt med missionärerna. Ledamot i styrelsen för HF 1918-1922.

Hedin, Edvard Laurentius Maximus (1856-1921) HF, ordförande, ledare för Helgelseförbundet, initiativtagare till Torpkonferensen, lekmannapredikant, godsägare, riksdagsman. Gift 1882 med Axelina Hedin. I början av 1880-talet kom H. i kontakt med väckelsen i Västernärke, bl.a. i Riseberga bönhus. Detta ledde till ett löst sammansatt nätverk av lekmannapredikanter påverkat av anglosaxisk helgelseförkunnelse, vars ledare han blev. Vid midsommar 1887 inbjöd han till den första Torpkonferensen på Torps gård, som han arrenderade sedan åtta år och året därpå inköpte. Det blev den officiella starten för HF och H. var dess ordförande till sin död 1921.

H. kännetecknades av entreprenöranda, stor arbetskapacitet och ett brett engagemang. Han hade en mängd uppdrag på olika nivåer i lokalsamhället, bl.a. ordförandeuppdrag såväl i kommunala, industriella, politiska, handels- och försäkringssammanhang som i flera föreningar. Riksdagsmannauppdraget hade han under tre mandatperioder, 1897-1902, för Lantmannapartiet och 1918-1920 för Lantmanna- och borgarepartiet. Som ledare för HF organiserade han konferens-, evangelist- och missionsverksamhet. Han var en karismatisk ledargestalt med stor auktoritet, som även ägnade mycket tid till mötesresor som lekmannapredikant från Norrland till Skåne. Hans predikningar kännetecknades av känslosamhet, kristuscentrering och vardagsnära erfarenheter.

Tillsammans med sin hustru Axelina tog han stort personligt ansvar för att det praktiska fungerade under Torpkonferenserna och för att deltagarna skulle känna sig hemma. Han höll alltid konferensens inledande välkomstanförande. För H. var det viktigt att konferensen var öppen för "allt Guds folk". Han var drivande i utsändandet av evangelister och missionärer inom HF. Hans korrespondens med dem var livlig och hans hem fungerade också som bostad för evangelister och missionärer som tidvis saknade sådan.

Hedström, Olof Gustaf (1803-1877) MK, svensk-amerikansk predikant. Född i Nottebäck, Kronobergs län. Mönstrade på af Chapman 1825 för en expedition till Colombia, men blev strandad i New York samma år. Blev omvänd i USA 1829 genom sin amerikanska hustru Caroline Pinkley. Reste 1833 på besök till hemlandet och förkunnade där. Två år senare blev han metodistpredikant i USA och 1845 tog han initiativ till Bethelskeppet i New York där han sedan verkade under tre decennier. Genom sitt oförtröttliga arbete på Bethelskeppet kom han i kontakt med många svenskar och blev så indirekt "den svenska metodismens fader". H:s mycket uppmärksammade predikoresa i Sverige 1863 synes också ha varit av stor betydelse för metodismens genombrott här. Westin kallar honom: "en av de märkligaste av de folkliga predikanter som emigrationshistorien känner".

Heinerborg, Karl-Erik Sackarias (1924-1991) PR, pastor. Född i Skänninge, Östergötland. Deltog i bibelskolan i Smyrnaförsamlingen i Göteborg 1942, var i tretton år medarbetare i flera större pingstförsamlingar och sedan församlingsföreståndare i Falun, Sundsvall och Linköping, innan han år 1973 valdes till föreståndare i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Han stod kvar på den posten fram till sin pensionering 1989. H. verkade för pingstförsamlingarnas gemensamma sak bl.a. som styrelseordförande i Tidnings AB Dagen, ledamot av LP-stiftelsen och Pingstförsamlingarnas Skol- och Kursverksamhet. H. var medlem i den europeiska pingstgemenskapen, PEF, och i den rådgivande kommittén för världspingstkonferenserna.

Hela människan, ekumenisk organisation för socialt arbete på kristen grund. Har sin grund i arbetet inför den s.k. förbudsomröstningen på 1920-talet och blev 1931 De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse, DKSN. På 1950-talet tillkom RIA-verksamheten (Råd och information i alkoholfrågor) på olika lokala orter. Verksamheten breddades successivt och omfattar numera stöd till människor i utsatta livssituationer med både förebyggande, behandlande och rehabiliterande arbete. DKSN omorganiserades 1998 och fick namnet H.H. har centralt kansli i Stockholm och lokalt arbete på ett 90-tal orter med både anställda och frivilligarbetare. Bland organisationens generalsekreterare kan nämnas Joel Kullgren 1931-1961 och Bengt Taranger 1974-1997.

helbrägdagörelse, helande från sjukdom. Synen på, och hoppet om h. har varit en viktig del av kyrkans lära ända sedan Jesu tid. I den första karaktäristiken av Jesu verksamhet får vi veta att han "förkunnade budskapet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket" (Matt 4:23). Detta, tillsammans med instruktionen i Jakob 5:14, om att den som blir sjuk "skall kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall smörja honom med olja" var grunden för flera frikyrkors tro och praktik när någon blev sjuk. Under vissa perioder ställdes denna metod i kontrast till modern läkarvetenskap och medlemmar avstod från sjukvård vilket ledde till kritik från det omgivande samhället. På senare tid ses vanligen den bibliska metoden mera som ett komplement till allmän sjukvård.

helbrägdagörelsehem, (eng. Faith Healing Home, el. Faith-Cure Home), en idé som bl.a. fanns på 1800-talet i USA om att kombinera förbön och sjukvård för människors helande. För att uppnå detta syfte fick patienterna bo på ett "hem" under en längre tid där de deltog i gudstjänstliv, fick förbön och medicinsk vård. Ett viktigt föredöme var verksamheten i Boston på 1860-talet, ledd av Charles Cullis och gjord välkänd av William E. Boardman. Idén om h. nådde Sverige under andra häften av 1800-talet och Ebba Boström, Elsa Borg, Maria Lindgren och Gerda Åström var några av dem som startade h. i Sverige. Samariterhemmet i Uppsala, grundat 1882, numera allmänt sjukhus, var från början ett h.

helgelse, en punktuell eller gradvis förändring av människans sinne mot ett mera andligt liv. En medveten, metodisk strävan mot h. och fullkomlighet var en grundpelare i metodismen, därav öknamnet som senare blev samfundsbeteckning. FA höll länge särskilda s.k. helgelsemöten. HF fick naturligt nog sitt namn av en stark betoning på att den kristnes liv behövde förvandlas till allt större Kristuslikhet. I den svenska pv förekom tidigt tron på en punktuell, momentan helgelse, som ett mellanstadium mellan de likaledes punktuella upplevelserna av rättfärdiggörelse (omvändelse) och andedop som ett arv från Azusa Street-väckelsen. Denna syn besegrades dock snart av den i Sverige allmänt förekommande synen på h. som en successiv process.

Helgelseförbundet, HF, missionssällskap och senare samfund som uppkom i Västernärke. Det har sina rötter i tidigare väckelserörelser i området, roparrörelsen och den lågkyrkliga Risebergarörelsen kring Olof Hedengren, men inspirerades även från angloamerikansk helgelseförkunnelse, främst William E. Boardman, en amerikansk metodistpastor senare bosatt i England, och hans skrift I Andens kraft, översatt av Nelly Hall. H. kom inte till genom splittring utan ur ett andligt skeende i trakterna kring Torps herrgård i Västernärke, inte minst genom väckelseförkunnaren Nelly Halls verksamhet i området. Fredrik Fransons förkunnelse vid alliansmöten i Örebro 1882 gav just allianstanken förnyad aktualitet och påverkade det lösa nätverk som växte fram.

Som mer organiserat missionssällskap räknas det officiella bildandet till den första Torpkonferensen midsommarhelgen 1887 som arrendatorn, senare godsägaren E.L.M. Hedin inbjöd till. Med den f.d. prästen C.J.A. Kihlstedts inträde i H. år 1890 blev förbundet en mer organiserad rörelse, protokoll började skrivas och stadgar antogs 1892, i vilka betonades att H. som "osekteriskt missionssällskap" hade som huvudinriktning mission, enhet och helgelse. Detta grundades i en kristocentrisk förkunnelse och tog sig uttryck på olika sätt i H:s tidiga verksamhet. 1890 startades den första bibelkursen i Kihlstedts hem i Smedstorp, den första av de årliga kurser, som från 1894 hålls på Götabro, inköpt för detta ändamål. Från och med 1893 var Emil Gustafson en av lärarna på dessa kurser. Evangelister sändes ut varje år två och två, både manliga och kvinnliga. De senare väckte både uppseende och anstöt. Redan 1890 sändes de första missionärerna till Kina och Sydafrika, Helgelseförbundets mission. Samma år startades tidningen Trons Segrar som med Kihlstedt som redaktör blev ett språkrör för rörelsen. H. gav ut den första upplagan av sin sångbok Förbundstoner 1911 och startade HF:s förlag 1912.

Efter att de sista bland pionjärerna avlidit i början på 1920-talet skedde flera betydelsefulla förändringar. Från att ha varit ett missionssällskap med enskilt medlemskap utvecklades H. successivt till att bli ett samfund bland de andra i den svenska frikyrkofloran, med baptistisk dopteologi och kansli i Kumla. 1923 utsågs kinamissionären August Karlsson till H:s förste missionsföreståndare. År 1924 ändrades stadgarna så att församlingar fick rätt att ansluta sig till HF. 1925 predikade Frank Mangs första gången på Torpkonferensen. Efter August Karlssons död 1928 kallades Mangs till missionsföreståndare för H., vilket han avböjde.

En starkt bidragande orsak till den ändrade hållningen i församlings- och samfundsfrågan var den framväxande Pingströrelsen. Dess förkunnelse och församlingssyn med betoning på "den rena och bibliska församlingen" drog till sig många av HF:s evangelister och understödjare liksom en del av de fria men HF-inriktade församlingarna. Förbundet påverkades alltså av förkunnelse om Anden och församlingssynen, samtidigt som PR:s framväxt blev en viktig utlösande faktor för H:s egen profilering och konsolidering som samfund. Allt fler församlingar anslöt sig till H. och allt fler av evangelisterna blev knuta till församlingsarbete i stället för till pionjärt arbete.

År 1932 inköptes vilohemmet Granbacken i Vrigstad. När en permanent pastorsutbildning startades 1947 hölls en tid höstterminen på Vrigstad och vårterminen på Götabro, innan Missionsskolan helt förlades till Götabro 1965. Utvecklingen innebar att behovet av vigselrätt aktualiserades och den möjliggjordes 1952 genom den nya religionsfrihetslagen. År 1947 blev H. medlem i Sveriges Frikyrkoråd och därefter även i andra ekumeniska organ. Birger Davidsson, H:s kamrer 1946-1985, var under tre decennier också Frikyrkorådets kassör och därmed en i frikyrkoekumeniken välkänd HF-profil.

Vid denna tid förändrades H. också från att huvudsakligen ha varit en landsbygdsrörelse till att också starta församlingar i större städer. En allt starkare betoning skedde på församlingarnas ungdomsarbete, flera ungdomsgårdar iordningställdes och Helgelseförbundets Ungdom bildades. År 1941 valdes Stig Abrahamsson till H:s förste ungdomssekreterare. 1954 valdes han till ny missionsföreståndare vilket förstärkte H:s pingstbetoning. Från 1950-talet breddades också H:s missionsarbete med arbete i en rad nya länder, Helgelseförbundets mission. År 1978 gick H. med i insamlingskampanjen Bröd till bröder, i samarbete med ÖM och SB. Församlingarna övergick 1987 till att använda den ekumeniska sångboken Psalmer och Sånger och den för alla baptistiska samfund gemensamma handboken Till församlingens tjänst men bevarade i huvudsak det ursprungliga folkliga draget.

År 1988 togs de första kontakterna från Fribaptistsamfundets sida om ett eventuellt samarbete med H. Den 1 januari 1992 slogs H:s och FB:s tidningar, Trons Segrar och Upplysningens vän, samman och ett ökat administrativ samarbete inleddes. Den 1 januari 1994 skedde det officiella samgåendet mellan de två samfunden. Då hade H. drygt 6000 medlemmar fördelade på ca 100 församlingar. År 1997 bildades Nybygget – kristen samverkan (senare Evangeliska Frikyrkan) genom en sammanslagning mellan HF/FB och Örebromissionen.

Helgelseförbundets förlag, HF:s förlag, bokförlag som formellt startades 1912 med utgivningen av förbundets 25-årsskrift. Ett par privatägda småförlag hade redan tidigare övergått i Helgelseförbundets ägo, Betlehemsstjärnans förlag år 1900 och Eric Bergqvists förlag 1905. Redan då började namnet HF:s förlag att användas. Efter makarna Kihlstedts död överläts även Trons Segrars förlag till H. 1997 gick förlaget samman med Bokförlaget Libris. Förlagschefer har varit Axelina Hedin 1900-1922, Ruth Peterson 1922-1953, Einar Andersson 1953-1976, Lennart Holm 1977-1983 och Peter Eriksson 1983-1996. Förutom periodika och sångböcker inriktades utgivningen länge på helgelse- och missionslitteratur. En bredare produktion inleddes kring 1970 och gav förlaget ett större försäljningsunderlag.

Helgelseförbundets mission, ett tidigt missionsintresse och Fredrik Fransons missionsappeller vid Torpkonferensen 1890 ledde till att det unga HF beslöt att uppta yttre mission. Nelly Hall fick ansvar för den utländska korrespondensen och blev därmed HF:s förste missionssekreterare. Under sex decennier var H. koncentrerad till två länder: Kina och Sydafrika.

Kina, Emanuel Olsson och Natanael Carleson anlände till Kina i december 1890. De samverkade med Kina Inlandmissionen tills HF fick ett eget arbetsfält i norra delen av Shansiprovinsen där flera missionsstationer anlades. Fler missionärer anlände och efter Olssons död blev August Karlsson den ledande personen. I juni 1900 drabbades HF av ett svårt slag då tio missionärer dödades vid Sopings stadsport i det s.k. boxarupproret. Nya missionärer kom dit och arbetet utvecklades med en centralpunkt i Tatung. År 1951 tvingades de sista missionärerna lämna Kina. På senare tid har besök kunnat ske i kyrkor i området.

Sydafrika, Vid konferensen 1890 beslöts även att sända Oscar Emanuelsson till Sydafrika dit han anlände i januari 1891. Där fanns sedan 1889 en annan medlem i HF, Emelie Häggberg, i en norsk mission. De ingick äktenskap 1893 och bosatte sig i Pieter Maritzburg. Samma år kom först Karl Johan Johanson och Hans Nilsson och därefter Amy Broberg och Jenny Häggberg. Under den första tiden bedrev de en ambulerande verksamhet för att nå så många som möjligt med evangeliet. Några år senare började de att grunda missionsstationer och utgå från dem. Församlingar växte fram i Zululand och Natal liksom skol- och sjukvårdsarbete. År 1909 startades ett tryckeri som 1924 flyttades till Durban. Mission Press försåg flera missioner med traktater, skrifter, sångböcker och bibeldelar. År 1942 grundade HF och några andra missioner Union Bible Institute i Sweetwaters med Bernhard Johanson som förste rektor. År 1918 upptogs ett nytt arbetsfält i låglandet i Transvaal av Gerhard och Ester Monson. Fler följde efter och fältet utvidgades. Vid Shongwe utvecklades ett stort sjukhus som liksom många skolor senare övertogs av staten. Apartheidsystemet från 1948 ledde till en del svårigheter och missionärernas försök att hålla sig neutrala i politiska frågor skapade debatt inom HF i Sverige. År 1977 blev församlingarna självständiga i Holiness Union Church.

Övriga arbetsfält, Utifrån Shongwe bedrev HF-missionen arbete i norra Swaziland från 1930-talet. 1976 placerades missionärer där och 1979 öppnades hälsocentret i Emkhuzweni. I västra Tanzania påbörjades ett arbete 1954 som kom att bli ett distrikt inom Free Pentecostal Church of Tanzania. I Botswana bildades Holiness Union Church från arbetets början 1970. När Kina stängdes började Kinamissionären Nanny Fredriksson pionjärmission i Taiwan 1953 där China Holiness Church sedan fick ansvar för arbetet i ett 10-tal församlingar. I Japan startades missionsarbete 1950 som 1984 överlämnades till det nybildade Japan Evangelical Church of Christ. I Europa inledde Stig Andreasson församlingsgrundande arbete i Frankrike 1953. På 1960-talet kom fler missionärer och 1982 inordnades arbetet och åtta nya församlingar i den Franska Baptistfederationen. Från 1963 har ett arbete i Spanien utvecklats bland spanjorer, turister och bofasta skandinaver. HF har även gett understöd till missionärer som arbetat inom andra internationella missioner, såsom radiomissionen HCJB, Operation Mission, Wycliffe Bibelöversättare m fl.

Påverkan från Lausannekongressen 1974 fick genomslag i ett omfattande policydokument om för HF:s missionsarbete som antogs av årsmötet 1979. Bland senare missionssekreterare kan nämnas Johan Reinholdz 1946-1954, Birger Fintling 1959-1974, Birger Stenfelt 1976-1982 och Bernt-Olof Carlsson 1984-1996.

För utvecklingen efter 1997, se Evangeliska Frikyrkans mission.

Helgelseförbundets Ungdom, HFU, Eric Bergquist, "Onkel Eric", var pionjär inom HF för en inriktning på barn och ungdom med Barnens Missionstidning. På 1930-talet anställdes Gusten Peterson som "söndagsskolmissionär" och 1941 blev Stig Abrahamsson den förste ungdomssekreteraren med uppgift att inspirera ungdomar och anordna läger med inriktning mot omvändelse och helgelse. År 1945 började ungdomstidningen Segrande ungdom, SU, ges ut. Det fanns tidigare flera regionala ungdomsförbund, men först 1955 bildades HF:s ungdomskommitté. Året efter började Ledarkontakt ges ut med Sven Kårbrant som förste redaktör. 1971 slogs ungdoms- och söndagsskolkommittérna ihop till HF:s ungdomsråd. H. har vid sidan av läger för olika åldersgrupper på regionala ungdomsgårdar anordnat nationella riksting, ungdoms- eller tonårsbibelskolor, främst på Götabro i Närke, Flahult i Småland och Södra Sunderbyn i Norrbotten. HF:s församlingar var från början skeptiska till annat ungdomsarbete än ett strikt andligt och bibelcentrerat, men med tiden utvecklades ett mer heltäckande utbud i form av barntimmar för förskoleåldern, Minikamrater för 6-8 årsåldern, Unga Kamrater för 9-12 åringarna, Junior Kamrater eller Tonår för 13 år och uppåt. 1997 uppgick H. i EFK UNG.

Helgesson, Alf Gustav (1924-1994) MK, folkskollärare, pastor, missionär, språkforskare. Gift med Eva Ingeborg Persson. Gift med Kerstin Märta Maria Persson. H. föddes i Alingsås och utbildade sig till folkskollärare, tjänstgjorde i Stockholm som lärare fram till 1950 då han avskildes som missionär. Tjänstgjorde i Sydafrika och Moçambique från 1950. H. avlade fil.kand. 1964 efter studier i Stockholm och Lund och Master of Arts-examen i socialantropologi 1971 i Sydafrika. 1994 disputerade H. i Uppsala över ämnet "Church, State and People in Mozambique".

Hellberg, Karl-Erik (1921-1999) MK, pastor. Gift med Karin Lejbertz 1948. Född i Västra Husby församling, Östergötland. Han kom med i juniorverksamheten som Norrköpingsförsamlingen Bethel bedrev på en utpost i Tingstad. Detta kom att bli livsavgörande för honom när han som 16-åring kom till tro på Jesus. H. utbildade sig på Överås i början av 1940-talet. Han betjänade församlingarna i Uppsala bitr. och Bälinge, Ödeshög och Hästholmen, Loftahammar, Sundsvall och Eriksdal, Stockholm Örby och Stockholm S:t Peter. H. var sekreterare i Metodistkyrkans Ungdomsförbund 1953-1967, förlagschef på NBA 1962-1977, redaktör och ansvarig utgivare för Svenska Sändebudet, distriktsföreståndare på norra distriktet m.m. Han har också översatt och utgett böcker och skrifter. Under många år var han och hans hustru Karin ansvariga för andaktsboken Rätt kurs.