roparrörelsen

roparrörelsen, även kallad predikosjukan och hopparrörelsen. Väckelserörelse, främst i Småland 1842-1843, med flera kvinnliga ledargestalter, t.ex. Ingrid Andersdotter, som präglades av botpredikan, omvändelseförkunnelse, lagiskhet och apokalyptiska motiv. I många fall ser man hur hoofianismen föregått r. Det som blev mest uppmärksammat var emellertid förkunnarnas unga ålder – Johanna från Krokvadet var t.ex. endast 20 år, och flera barnförkunnare förekom – och den extas de föll i i samband med sin förkunnelse. Främst unga flickor kunde leverera timslånga domedagspredikningar i halvmedvetet tillstånd. R. spreds över Småland och till en del angränsade landskap, men sägs stamma från den syn som Johanna från Krokvadet i Svenarum hade 1842. Många blev starkt gripna av r:s budskap och kom att viga sina liv åt kristen tjänst i andra sammanhang, t.ex. Swening Johansson och Carl Johan Lindberg, kolportörer inom Jönköpings Traktatförening, liksom August Carleson, HF.