H

Henriksson, Gideon (1893-1962) MK, pastor. Gift med Berta Lundin. Född i pastorsfamilj i Västanfors, Västmanland. Familjen flyttade runt i landet. Sin pastorsutbildning fick han dels på Teologiska skolan i Uppsala dels i Marburg an der Lahn, vilket ledde till en teol.kand. i Uppsala 1925. H. tjänstgjorde redan under studietiden i Rotebro. Sedan följde Stockholm Trefaldighet, Göteborg Emanuel, distriktsföreståndare på västra distriktet, föreståndare för MK:s expedition 1946-1961, predikant vid Betaniastiftelsens sjukhem i Stocksund och Jakobsdal (Göteborg), direktor för Betaniastiftelsen 1929-1961, sekreterare för MK:s yttre mission 1948-1961, verkställande direktör NBA 1951-1961, ledamot i Svenska Ekumeniska Nämnden, Svenska Ekumeniska föreningen, Frikyrkliga samarbetskommittén.

Henschen, Lars Vilhelm (1805-1885) jurist, riksdagsman, förkämpe för religionsfrihet. Gift 1836 med Augusta Munch af Rosenschöld (1806-1856). H. representerade under fyra riksdagar Uppsala som ledamot för borgarståndet. Han bidrog aktivt till avskaffandet av konventikelplakatet 1858 och var också i övrigt en flitig motionär och debattör. Han upplät sitt hem (Henschenska salen) för konventiklar och företrädde under 1850-talet många av dem som dragits inför domstol på grund av att de anordnat eller deltagit i förbjudna religiösa samlingar.

Henschenska salen, var kring mitten av 1800-talet ett känt begrepp i väckelsekretsar i Uppsala. Det var det namn som användes om vice häradshövdingen Lars Henschens hem, och som denne upplät för andakter och andliga samtal. Samlingarna i Henschens hem blev på många sätt en grogrund för spridningen av den nyevangeliska väckelsen i Sverige. I den krets av framför allt unga studenter som gripits av väckelsen ingick i olika perioder Anders Wiberg, Hans Jacob Lundborg, Waldemar Rudin och många andra.

Herrestad, lantegendom belägen i Kärda socken, Jönköpings län, 10 kilometer väster om Värnamo, vilken 1811 inköptes av Johann Philipp Petersen som tillsammans med hustrun Emilie Petersen, "mormor på Herrestad", flyttade dit 1813. Gården blev efter Petersens död 1835 centrum för den nyevangeliska väckelsen, bl.a. genom de av Emelie Petersen anordnade månatliga missionsmötena under medverkan av Peter Fjellstedt, Per Magnus Elmblad med flera förkunnare, såväl präster som lekmän. På H. hölls 1844 den första syföreningssammankomsten i landet på initiativ av Peter Fjellstedt. Efter Emilie Petersens död 1859 innehades gården av flera olika ägare. Den inköptes 1930 av intressenter med anknytning till SAM för användning som missionsgård och för lägerverksamhet, vilket pågick till 1940.

herrnhutism, religiös strömning som på 1700-talet uppstod runt den tyske greven Nicolaus Ludwig von Zinzendorf. Denne grundade Brödraförsamlingen i Herrnhut, därav beteckningen h. Zinzendorf gjorde ett kort besök i Sverige 1735, men en av dem som tog h. till Sverige var Anders Carl Rutström, kyrkoherde i Stockholm i mitten av 1700-talet. H. stod i många avseenden nära pietismen och hade liksom denna sina rötter i den lutherska kyrkan, men den var betydligt mera känsloladdad och inriktad på andliga upplevelser. I fokus stod Kristus, ofta den lidande Kristus. Trots sin konfessionella knytning till den lutherska kyrkan var h. ekumenisk till sin karaktär. Tidigt bedrev de herrnhutiska församlingarna mission i andra länder och var också föregångare inom pedagogikens och folkbildningens områden. Till skillnad från pietismen lockade h. arbetare, hantverkare och lägre samhällsklasser. Den herrnhutiskt påverkade sångboken Sions Sånger var spridd och mycket viktig för den folkliga mystiken i Sverige under lång tid. H:s andaktsbok för den dagliga andakten Dagens lösen ges fortfarande ut och är vida spridd i världen.

Hilberth, Ellen (1898-1961) (född Larsson) ÖM, missionär. Gift 1931 med John Hilberth. Efter sjuksköterskeexamen 1926, studier vid Örebro missionsskola, språkstudier i Frankrike och studier i tropisk medicin i Bryssel blev hon ÖM-missionär i Franska Ekvatorialafrika 1930 där hon under lång tid var övergripande ansvarig för missionens sjuk- och hälsovård och pådrivande i dess utveckling. Hon var flitig skribent, undervisade med sin make i pastorsskolan i Carnot och började den verksamhet som blev hushållsskolan där. Hennes kulturstudier ledde till en fil.kand.-examen vid Uppsala universitet 1957 och ett senare publicerat manuskript om bl.a. lokala medicinalväxter. Hon avled i Afrika 1961.

Hilberth, John (1895-1988) (född Johansson) ÖM, fil.lic., missionär. Gift 1927 med Ruth Eriksson. Gift 1931 med Ellen Hilberth. Efter studier i franska i Paris var H. verksam i Franska Ekvatorialafrika/Centralafrikanska republiken i sju perioder 1924-1963, stationerad i Bania och från 1952 i Carnot. I Bania startade han 1925 den första folkskolan i regionen och var även verksam som församlingsledare och bibelöversättare. Han utarbetade en grammatik och ett par ordböcker för gbayaspråket. Nya testamentet fullbordades 1949. Hans etnografiska forskning om gbayafolkets kultur ledde till en licentiatavhandling 1959 vid Uppsala universitet. Erfarenheter under en tid i Kamerun (1949-1950) ledde till ett ännu starkare engagemang än tidigare för afrikanskt kyrkligt självstyre. Pastorsskolan i Carnot grundades 1953 med H. som rektor till 1960. Han drev på för att involvera afrikaner i ledningen av församlingar och institutioner och bidrog på ett avgörande sätt i förarbetet till beslutet 1962 om full integration av missionens arbete och egendom i ett självständigt afrikanskt baptistsamfund, vilket verkställdes från den 1 januari 1963.

Hjelm, Carl Gustav (1903-1965) MK, ÖM, pastor, resepredikant, författare. Gift 1926 med Ruth Hjalmar. H. växte upp i metodistförsamlingen i Norrköping. Under studietiden vid Teologiska skolan i Uppsala 1920-1923 fick han predikofullmakt av MK 1921. Efter att ha utträtt ur Svenska kyrkan 1923 för att endast tillhöra "Metodistiska episkopala kyrkan" var han biträdande metodistpastor i olika församlingar fram till 1925. H. döptes som vuxen i Vargön 1925, blev medlem i baptistförsamlingen där och förlorade därmed sitt predikouppdrag inom MK. Efter en tid som evangelist i baptistmissionen i södra Dalarna 1925-1928 och ungdomspastor i baptistförsamlingen Tabernaklet, Göteborg 1928-1930 blev han föreståndare i Helsingfors baptistförsamling 1930-1938, pastor i Södermalms fria församling i Stockholm (PR) 1938-1945, dess föreståndare 1945-1953. Därefter resepredikant 1953-1965, med titeln "rikskolportör" som han fick av Erland Sundström. Han blev medlem i Korskyrkan i Stockholm (ÖM) 1959, men var "personlig medlem" i ÖM sedan 1925.

H. var starkt präglad av sin metodistiska uppväxt och sin omvändelse kunde han på metodistiskt vis datera till "klockan 5 em, den 31 dec 1916". Även om han senare övergick till baptismen, förblev hans förkunnelse och andlighet metodistisk, inte minst hans vilja att predika så mycket som möjligt. Att H. dessutom kom att bli verksam inom PR var inget märkligt, eftersom den rörelsen har rötter i den metodism och baptism i Norden som han var hemmastadd i. Hans pacifistiska övertygelse ledde till mer än vapenvägran och vapenfri värnplikt i Hunneberg 1924. H. var aktiv medlem i Stockholms Fredsmission och arrangör av flera frikyrkliga konferenser kring fredsfrågan. H. hade ett brett samhällsengagemang och var medlem i Sveriges Kristna Socialdemokratiska Förbund (senare Broderskapsrörelsen).

Efter en uppslitande tvist i församlingen i Helsingfors kom H. att företräda en radikal kongregationalistisk församlingssyn. Hans reflektioner i tal och skrift kring det mobila predikantskapet lyfte fram betydelsen av dynamiska och fria strukturer (evangelister, kolportörer, resepredikanter). Hans egna predikoresor i olika kyrkor och samfund visade att H. företrädde en fri kristen samverkan (alliansmodellen) framför den då framväxande kyrkoekumeniken. I sitt framträdande uppfattades H. som mycket originell. Han var en folktalare som kunde fånga åhörarna med röst, plastik, gester och mimik. Minnet av hans snabba repliker, hans stundom burleska humor och speciella historier lever fortfarande kvar inom den äldre generationen i svensk frikyrklighet.

H:s bibliotek, som skänktes till Örebro missionsskola 1986, visar hans breda intresse och stora belästhet. Han gillade offentliga debatter, även med ateister och fritänkare, och kom i radio och tv att bli en representant för frikyrkligheten, och ibland även den kristna rösten i stort. H. predikade även utanför Sverige, bl.a. i de nordiska länderna, Tyskland, Holland, England och USA. Med sin begåvning i språk kunde han oftast tala utan tolk. H:s första bok utkom 1932. Totalt skrev han ett 50-tal böcker och småskrifter i skilda ämnen. Dessutom skrev han regelbundet artiklar och krönikor i en rad tidningar och tidskrifter.

Hofgren, Allan (1919-2008) EFS, lärare, redaktör, författare, förlagschef. Gift 1944 med Birgit Johansson (1920-2007). Efter studier i Lund och en kortare tid som lärare i Östersund, kom H. till Johannelunds Missionsinstitut där han tjänstgjorde åren 1946-1957. Från 1957 till 1975 var han chef för EFS-förlaget, och fram till sin pensionering 1984 innehade han tjänsten som pressekreterare vid EFS. H. redigerade och skrev ett stort antal böcker med anknytning framför allt till EFS historia och EFS internationella mission.

Holmberg, Johan Adrian (1896-1990) PR, lärare, kritiker, författare. Född i Stockholm. H. var en profilerad person inom Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Han var bl.a. engagerad i skolfrågor och var en av lärarna när Filadelfia startade Kaggeholms folkhögskola. H. uteslöts dock från församlingen under några år efter att han tagit ställning mot Lewi Pethrus i samband med striden mellan denne och Sven Lidman 1948. H. var kritisk till hur makt utövades i PR och gjorde sin röst hörd. Hans erfarenheter och liv speglas i hans böcker. H. ses som en av förlagorna till den fiktiva karaktären Efraim Markström i P.O. Enquists bok Lewis Resa.

Hoppets Stjärna, allkristen insamlings- och biståndsorganisation med fokus på att stötta barn i världens utvecklingsländer. Hade vid ingången av 2011 verksamhet i 14 länder, huvudkontor i Kärrsjö, Örnsköldsviks kommun och verkade internationellt under namnet Star of Hope. År 1966 startade evangelisten Erik Gunnar Eriksson den allkristna missionsföreningen Tältmissionen. Ett drygt år efter en missionskampanj i Brasilien 1969 startade han ett barnhem där med namnet Hoppets Stjärna. Det utvecklades till en fristående biståndsorganisation med samma namn och i slutet av 1970-talet blev verksamheten en egen stiftelse, som kompletterade Tältmissionen.

Hordnes, Arne (1926-2000) MK, pastor i Norge och Sverige. Gift med Inger-Berit. Född i Bergen. H. utbildade sig till pälsberedare. Kallelsen att bli förkunnare hade han fått redan som 16-åring, men ekonomin lade hinder i vägen. Som 27-åring började han studierna på Överås 1953. Från 1956 tjänstgjorde han i Lanna-Lekhyttan, Kiruna och Malmberget och Porjus, församlingar i Norge 1960-1968, ungdomsinstruktör i MKU, Filipstad, distriktsföreståndare på norra distriktet, Uppsala och Öregrund, Huskvarna, Jönköping.

Hultafors sanatorium, senare kallat Hultafors Hälsocenter, Västergötland 15 km väster om Borås, hälsoinstitution inom SDA. Öppnat 1926, sålt 2004. Helhetssyn på hälsa: bad, massage, sjukgymnastik, träning, mental hälsa, musik- och andaktsliv samt själavård. Landstingsremisser för psykisk och ortopedisk eftervård fram till 1990. Här fanns 1929-1965 en treårig sjuksköterskeutbildning efter Skodsborgs modell. Hultaforssköterskor fick förutom allmän sköterskeutbildning också undervisning i fysikalisk terapi, sjukgymnastik och massage. Dessutom ingick kristen karaktärsdaning och bibelkunskap, då sköterskorna främst skulle tillgodose behoven på SDA-institutioner. Legitimerade läkare som Isak Unhäll, och Norman Blomstedt garanterade vårdkvaliteten gentemot landsting och Försäkringskassa.