Hjelm, Carl Gustav

Hjelm, Carl Gustav (1903-1965) MK, ÖM, pastor, resepredikant, författare. Gift 1926 med Ruth Hjalmar. H. växte upp i metodistförsamlingen i Norrköping. Under studietiden vid Teologiska skolan i Uppsala 1920-1923 fick han predikofullmakt av MK 1921. Efter att ha utträtt ur Svenska kyrkan 1923 för att endast tillhöra "Metodistiska episkopala kyrkan" var han biträdande metodistpastor i olika församlingar fram till 1925. H. döptes som vuxen i Vargön 1925, blev medlem i baptistförsamlingen där och förlorade därmed sitt predikouppdrag inom MK. Efter en tid som evangelist i baptistmissionen i södra Dalarna 1925-1928 och ungdomspastor i baptistförsamlingen Tabernaklet, Göteborg 1928-1930 blev han föreståndare i Helsingfors baptistförsamling 1930-1938, pastor i Södermalms fria församling i Stockholm (PR) 1938-1945, dess föreståndare 1945-1953. Därefter resepredikant 1953-1965, med titeln "rikskolportör" som han fick av Erland Sundström. Han blev medlem i Korskyrkan i Stockholm (ÖM) 1959, men var "personlig medlem" i ÖM sedan 1925.

H. var starkt präglad av sin metodistiska uppväxt och sin omvändelse kunde han på metodistiskt vis datera till "klockan 5 em, den 31 dec 1916". Även om han senare övergick till baptismen, förblev hans förkunnelse och andlighet metodistisk, inte minst hans vilja att predika så mycket som möjligt. Att H. dessutom kom att bli verksam inom PR var inget märkligt, eftersom den rörelsen har rötter i den metodism och baptism i Norden som han var hemmastadd i. Hans pacifistiska övertygelse ledde till mer än vapenvägran och vapenfri värnplikt i Hunneberg 1924. H. var aktiv medlem i Stockholms Fredsmission och arrangör av flera frikyrkliga konferenser kring fredsfrågan. H. hade ett brett samhällsengagemang och var medlem i Sveriges Kristna Socialdemokratiska Förbund (senare Broderskapsrörelsen).

Efter en uppslitande tvist i församlingen i Helsingfors kom H. att företräda en radikal kongregationalistisk församlingssyn. Hans reflektioner i tal och skrift kring det mobila predikantskapet lyfte fram betydelsen av dynamiska och fria strukturer (evangelister, kolportörer, resepredikanter). Hans egna predikoresor i olika kyrkor och samfund visade att H. företrädde en fri kristen samverkan (alliansmodellen) framför den då framväxande kyrkoekumeniken. I sitt framträdande uppfattades H. som mycket originell. Han var en folktalare som kunde fånga åhörarna med röst, plastik, gester och mimik. Minnet av hans snabba repliker, hans stundom burleska humor och speciella historier lever fortfarande kvar inom den äldre generationen i svensk frikyrklighet.

H:s bibliotek, som skänktes till Örebro missionsskola 1986, visar hans breda intresse och stora belästhet. Han gillade offentliga debatter, även med ateister och fritänkare, och kom i radio och tv att bli en representant för frikyrkligheten, och ibland även den kristna rösten i stort. H. predikade även utanför Sverige, bl.a. i de nordiska länderna, Tyskland, Holland, England och USA. Med sin begåvning i språk kunde han oftast tala utan tolk. H:s första bok utkom 1932. Totalt skrev han ett 50-tal böcker och småskrifter i skilda ämnen. Dessutom skrev han regelbundet artiklar och krönikor i en rad tidningar och tidskrifter.