Helgelseförbundets mission
Helgelseförbundets mission, ett tidigt missionsintresse och Fredrik Fransons missionsappeller vid Torpkonferensen 1890 ledde till att det unga HF beslöt att uppta yttre mission. Nelly Hall fick ansvar för den utländska korrespondensen och blev därmed HF:s förste missionssekreterare. Under sex decennier var H. koncentrerad till två länder: Kina och Sydafrika.
Kina, Emanuel Olsson och Natanael Carleson anlände till Kina i december 1890. De samverkade med Kina Inlandmissionen tills HF fick ett eget arbetsfält i norra delen av Shansiprovinsen där flera missionsstationer anlades. Fler missionärer anlände och efter Olssons död blev August Karlsson den ledande personen. I juni 1900 drabbades HF av ett svårt slag då tio missionärer dödades vid Sopings stadsport i det s.k. boxarupproret. Nya missionärer kom dit och arbetet utvecklades med en centralpunkt i Tatung. År 1951 tvingades de sista missionärerna lämna Kina. På senare tid har besök kunnat ske i kyrkor i området.
Sydafrika, Vid konferensen 1890 beslöts även att sända Oscar Emanuelsson till Sydafrika dit han anlände i januari 1891. Där fanns sedan 1889 en annan medlem i HF, Emelie Häggberg, i en norsk mission. De ingick äktenskap 1893 och bosatte sig i Pieter Maritzburg. Samma år kom först Karl Johan Johanson och Hans Nilsson och därefter Amy Broberg och Jenny Häggberg. Under den första tiden bedrev de en ambulerande verksamhet för att nå så många som möjligt med evangeliet. Några år senare började de att grunda missionsstationer och utgå från dem. Församlingar växte fram i Zululand och Natal liksom skol- och sjukvårdsarbete. År 1909 startades ett tryckeri som 1924 flyttades till Durban. Mission Press försåg flera missioner med traktater, skrifter, sångböcker och bibeldelar. År 1942 grundade HF och några andra missioner Union Bible Institute i Sweetwaters med Bernhard Johanson som förste rektor. År 1918 upptogs ett nytt arbetsfält i låglandet i Transvaal av Gerhard och Ester Monson. Fler följde efter och fältet utvidgades. Vid Shongwe utvecklades ett stort sjukhus som liksom många skolor senare övertogs av staten. Apartheidsystemet från 1948 ledde till en del svårigheter och missionärernas försök att hålla sig neutrala i politiska frågor skapade debatt inom HF i Sverige. År 1977 blev församlingarna självständiga i Holiness Union Church.
Övriga arbetsfält, Utifrån Shongwe bedrev HF-missionen arbete i norra Swaziland från 1930-talet. 1976 placerades missionärer där och 1979 öppnades hälsocentret i Emkhuzweni. I västra Tanzania påbörjades ett arbete 1954 som kom att bli ett distrikt inom Free Pentecostal Church of Tanzania. I Botswana bildades Holiness Union Church från arbetets början 1970. När Kina stängdes började Kinamissionären Nanny Fredriksson pionjärmission i Taiwan 1953 där China Holiness Church sedan fick ansvar för arbetet i ett 10-tal församlingar. I Japan startades missionsarbete 1950 som 1984 överlämnades till det nybildade Japan Evangelical Church of Christ. I Europa inledde Stig Andreasson församlingsgrundande arbete i Frankrike 1953. På 1960-talet kom fler missionärer och 1982 inordnades arbetet och åtta nya församlingar i den Franska Baptistfederationen. Från 1963 har ett arbete i Spanien utvecklats bland spanjorer, turister och bofasta skandinaver. HF har även gett understöd till missionärer som arbetat inom andra internationella missioner, såsom radiomissionen HCJB, Operation Mission, Wycliffe Bibelöversättare m fl.
Påverkan från Lausannekongressen 1974 fick genomslag i ett omfattande policydokument om för HF:s missionsarbete som antogs av årsmötet 1979. Bland senare missionssekreterare kan nämnas Johan Reinholdz 1946-1954, Birger Fintling 1959-1974, Birger Stenfelt 1976-1982 och Bernt-Olof Carlsson 1984-1996.
För utvecklingen efter 1997, se Evangeliska Frikyrkans mission.
Litt. b:
Litteratur i urval om personen eller företeelsen i artikeln
- Ester Monson, Naemi Reinholdz & Harry Thorell, , Guds makt i Afrika (1975)
- Ingegerd Eklöf (red), Mer mission och bättre mission (1980)
- Sven Kårbrant, Ett sekel i Herrens tjänst (1987)
- Arne Bengtsson, Låt rätten flöda fram (1989)
- Karin Sarja, "Ännu en syster till Afrika" (2002)