Evangelisk Luthersk Mission – Bibeltrogna Vänner

Evangelisk Luthersk Mission – Bibeltrogna Vänner, ELM-BV, fram till 2005 var det officiella namnet Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner (förkortat BV, från och med 1990-talet dominerar förkortningen MBV).

I början av 1900-talet pågick en intensiv bibelsynsdebatt i Sverige. Inom Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen ledde detta till att en bibelkonservativ minoritet den 11 juni 1909 organiserade sig som Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens Bibeltrogna Vänner. Efter en häftig debatt inom EFS uteslöts ett antal ledande företrädare för minoriteten, som i juni 1911 organiserade sig som Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner men med samma lärogrund och visioner som moderorganisationen. I anslutning till en omorganisation 2005 ändrades namnet till Evangelisk Luthersk Mission – Bibeltrogna Vänner.

Primärt var konflikten teologisk och kom som en reaktion på professor Adolf Kolmodins skrift Kristendomen och den urkristna församlingens bibel (vid denna tid var Kolmodin bl.a. missionsdirektor inom EFS). Det är dock uppenbart att även andra faktorer spelat in. Regionalt fick E. sin största utbredning i norra Skåne med angränsande delar och i Västerbotten, medan anslutningen i flera landsändar varit begränsad. E. lyckades inte på samma sätt som EFS nå de högsta sociala skikten i samhället och det ledande prästerskapet. Detta har också inneburit att lekmannapredikanterna haft en starkare ställning inom E. än inom EFS.

Verksamheten kan indelas i yttre och inre mission. Arbetet i Sverige har oftast bedrivits självständigt i relation till Svenska kyrkan, men i regel förutsatt att medlemmarna haft sin sakramentala gemenskap där. Verksamheten har bedrivits i olika former: predikoverksamhet har förekommit i missionshus, i mötestält och i enskilda hem, medan särskilt barn- och ungdomsarbete har bedrivits i missionshusen och – de senaste årtiondena – genom ett antal missionsgårdar. E. "ärvde" den yttre missionen från EFS genom att några av Afrikamissionärerna gick över vid splittringen 1911. Arbete har bedrivits i Eritrea sedan 1911 och i Etiopien sedan 1920. År 1948 öppnade E. ett nytt missionsfält i Kenya och sedan 1994 arbetar man även i Peru. Framväxten av självständiga kyrkor i de olika länderna har påverkat ramarna för E:s arbete i respektive land.

Teologiskt sett har E. slagit vakt om sitt rosenianska och evangelisk-lutherska arv med en profilerat bibelkonservativ syn på Skriften. Ibland märks också inflytandet från herrnhutismen och förkunnare som Anders Carl Rutström och Oscar Ahnfelt. Inställningen till Svenska kyrkan har varit kluven; många medlemmar har varit engagerade i sina lokalförsamlingar, medan andra gått över till olika lutherska bekännelsekyrkor. Frågan om världsrättfärdiggörelseläran har tidvis skapat stor intern debatt.

Ordförande i E. vid grundandet fram till sin död 1930 var grosshandlare Lambert Jepsson. Han efterträddes som ordförande av E:s mest välkände företrädare, predikanten och författaren Axel B. Svensson, som var styrelsens sekreterare 1911-1930 och dess ordförande 1930-1967. Bland senare ordföranden märks framför allt Sigurd Stark, Henning Lindmark, Claes Johansson och Nils-Göran Nilsson.

Viktiga tjänstemän i organisationen har varit Per Hulthén, bl.a. som styrelsens sekreterare, samt ett antal missionssekreterare i E.: Sigurd Stark, Gunnar Nilsson, Per-Ebbe Ingvert och Roland Gustafsson.

I samband med omorganisationen 2005 ombildades de två regionala organisationer som var äldre än E. och formellt sett självständiga, men som ända sedan 1911 samarbetat med E: Nordöstra Skånes Missionsförening (bildad 1858) och Hässleholms Missionsförening (bildad 1860) slogs samman och gick in i riksorganisationen som ELM-Syd. På motsvarande sätt upphörde Kristna Ungdomsförbundet i Sydsverige (bildat 1905) och blev Evangelisk Luthersk Mission – Unga (ELU).

Viktiga analyser av teologiska och organisatoriska frågor finns t.ex. i följande böcker och artiklar. Arne Palmqvist, De aktuella kyrkobegreppen i Sverige (1994; om kyrkosyn); Rune Söderlund, "Läran om den universella rättfärdiggörelsen i teologihistorisk belysning" i Svensk Teologisk Kvartalskrift 55 (1979), s. 114ff (om världsrättfärdiggörelseläran); Christina Nilsson, "Guds verk bland oss" (i:) Jesusglädje – Bibeltillit – Missionsiver (2005), s. 163-197 (om sociala och teologiska perspektiv).

Böcker och artiklar om BV:s yttre mission är många. Nedanstående är ett litet urval. Om det tidiga arbetet i Eritrea: Alazar Menghestu, Bakgrunden till och framväxten av en luthersk kyrka i Eritrea, 1911-1932 – eritreanskt-svenskt initiativ (andra upplagan 2008); om det tidiga arbetet i Etiopien, se särskilt skrifter av Anna-Lena Röstin respektive Axel B. Svensson; om det tidiga missionsarbetet i Kenya: Martin Lundström, Afrikaminnen: 17 år i Kenya (1978); om arbetet i Kenya och dess bakgrund i Eritrea och Etiopien: Rune Imberg, A Door Opened by the Lord: The History of the Evangelical Lutheran Church in Kenya (2008).