Världsböndagen

Världsböndagen, år 1887 började Mary Ellen James, USA, ordförande i presbyterianska kvinnoförbundet, samla kvinnor till förbön för immigranter som kommit från Europa. Initiativet växte så småningom till en nationell, ekumenisk böndag. På 1920-talet började kvinnor i Nordamerika sprida böndagsprogrammet även till kvinnor i missionsländer ut över världen. År 1931 firades Världsböndagen för första gången i Sverige, i S:t Peters Metodistkyrka i Stockholm på initiativ av missionären Maja Johanson. Svenska missionsrådets Kvinnokommitté hade då programansvar. År 1959 bildades Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd, SEK, genom en sammanslagning av Svenska missionsrådets Kvinnokommitté och den år 1935 bildade Kristna Kvinnors Samarbetskommitté. Samtidigt övertog SEK ansvaret för Böndagen.
År 1967 flyttades Världsböndagen från fastan till första fredagen i mars varje år. År 1968 bildades Internationella böndagskommittén vid en konferens i Stockholm. Den bestod av representanter för nationella böndagskommittéer i hela världen, och var ansvarig för Böndagens allmänna organisation och kallade till överläggningar vart fjärde eller femte år, då beslut fattades om teman och vilka länder som skulle ansvara för dem. Mellan konferenserna sköts löpande ärenden av en exekutivkommitté med representanter från varje region. Kontoret finns i USA, i New York. År 1980 var drygt 150 nationella böndagskommittéer anslutna till Internationella Böndagskommittén. År 1982 antogs den nuvarande världsböndagssymbolen. År 1984 ansvarade Sverige för programmet som hade temat "Levande vatten från Kristus, vårt hopp" (Joh 7:37-39). År 1987 firades Världsböndagens 100-årsjubileum. Det uppmärksammades i mer än 170 länder med gudstjänster på mer än 1.000 språk. År 2011 uppmärksammades 80-årsjubileet av Världsböndagen i Sverige med högtidsgudstjänst och kvinnofrukost i S:t Peters Metodistkyrka i Stockholm.