Enhetskonferensen i Örebro

Enhetskonferensen i Örebro, på uppdrag från PR:s predikantvecka år 1945 inbjöd Elimförsamlingen, Örebro, till en enhetskonferens 2-5 april 1946. Inbjudan gällde representanter för de församlingar som samarbetade inom ÖM och representanter för pingstförsamlingarna. Ca 400 tillresta representanter deltog och de lokala deltagarnas antal uppgick till fler än 600. Konferensens föredrag och samtal publicerades i boken Enhetskonferensen i Örebro. Där framgår att man dryftade enhetsfrågan i relation till centrala motiv i den trosförståelse man representerade: enheten och helgelsen, enheten och missionen, enheten och förkunnelsen, samt: vårt gemensamma ansvar för avkristningen. Stor vikt lades i dokumentationen vid den session som rubricerades "Personliga ord fritt ur hjärtat". Vid denna samling ägnade deltagarna sig åt ömsesidiga bekännelser av begångna misstag och bön om förlåtelse för dessa. Ett telegram sändes till SB, där de två rörelsernas gemensamma skuld till slitningar som tidigare förekommit erkändes. Lewi Pethrus skrev om konferensen: "Trots de närmanden, som gjorts från båda sidorna de senaste åren, har en viss spänning varit rådande på grund av motsatsställningen i de organisatoriska frågorna. Genom att vi i denna konferens öppet talat ut med varandra och från båda sidorna erkänt våra fel och tillkortakommanden, har en väg till samarbete öppnats och en ny och kraftigare förbindelse knutits mellan de båda riktningarna." För framtiden fick konferensen inga historiskt verifierbara resultat, trots ambitionen och viljeinriktningen som otvetydigt fanns hos båda parter.