Jönköpings Missionsförening

Jönköpings Missionsförening, JMF, var en direkt efterföljare till det 1853 grundade Jönköpings Traktatsällskap. J. stiftades den 1 mars 1861 i syfte "att söka väcka, sammanhålla och leda kärleken till och verksamheten för Evangelii utbredande bland hedningar och kristna", i förhållande till Traktatsällskapet en utvidgning att även omfatta yttre mission. Organisationen karakteriserades inledningsvis som en "utgrening" till EFS med bl.a. uppgift att förmedla insamlade medel. J. levde kvar som självständig organisation till 1919, då den gick samman med Svenska Alliansmissionen och Jönköpingskretsens Kristliga Ungdomsförbund till ett missionssällskap under namnet Svenska Alliansmissionen. J. hade under sin halvsekellånga historia tre ordföranden: Thor Hartvig Odencrants 1861-1886, Karl Palmberg 1886-1911 samt Karl Axel Rundbäck 1911-1919.

J. bedrev verksamhet genom anställda predikanter, sammanlagt 53 personer, vilka årligen gjorde fyra s.k. kvartalsresor inom ett område omfattande större delen av Småland samt Väster- och Östergötland och därvid besökte omkring 900 biträdesföreningar och predikoplatser i som mest 466 socknar. Vidare anordnade J. i Jönköping årligen fyra s.k. kvartalsmöten, i januari, mars, maj och oktober. Mötena pågick i tre dagar med ett tiotal offentliga predikningar av föreningens predikanter och/eller kallade talare och bibelsamtal de två första dagarna samt enskilda överläggningar den tredje dagen. De kallade talarna hämtades från såväl Svenska kyrkan som frikyrkosamfunden. Såväl vid predikoresorna som vid missionsmötena insamlades kvartalsavgifter och kollekter. Gåvor till yttre mission förmedlades främst till EFS, senare även till SMK och Svenska Missionen i Kina liksom till andra ändamål, från och med 1900 till Alliansmissionen. Under Odencrants ordförandetid var relationen till EFS och därmed även till Svenska kyrkan stark. Under Palmbergs tid diskuterades samgående med SMK, vilka planer dock avvisades. J. stod därför öppen för samarbete åt olika håll utan att för den skull uppge sin ställning som självständig organisation. Enheten med skilda organisationer betonades i vissa avseenden samtidigt som friheten organisatoriskt sett gentemot dessa hävdades starkt. I förhållandet till kyrka och frikyrka sökte man hela tiden inta en neutral ställning. Tillsammans med Jönköpings Läns Valmansförening, ett "nykterhets- och missionsparti" och Jönköpings Läns Helnykterhetsförbund dominerade J. Jönköpings län politiskt, socialt och religiöst under decennierna kring 1900 med Herman Halls bolags tidningar, bl.a. Jönköpings-Posten, som gemensamma opinionsorgan.