B

Björk, Knut Ferdinand (1890-1970) EFS, predikant, redaktör, författare. Gift 1916 med Ruth Elisabeth Svensson (1886-1941). Gift 1943 med Ester Margareta Edström (född 1906). B. var en av initiativtagarna till juniorarbete i EFS. B. bildade 1917 i Storvik, Gästrikland, den första juniorföreningen inom De Ungas Förbund. B. var under många år predikant på olika platser i Norrland innan han blev distriktsföreståndare, först i Hälsingland/Gästrikland, sedan i Ångermanland/Medelpad. Under sin tid som distriktsföreståndare redigerade B. flera olika distriktstidningar. Han utsågs 1945 till redaktör för EFS tidning Budbäraren, en uppgift han hade fram till sin pensionering 1957.

Björk, Olov Leonard (1873-1950) SB, ÖM pastor. Ogift. Pastor i Stora Mellösa 1903-1913, Stockholm Elim 1913-1918 och Filadelfiaförsamlingen i Örebro 1918-1928, skribent i och redaktör för Brudgummens röst 1911-1922, lärare vid ÖM:s bibelskola och Örebro missionsskola, från 1928 resande predikant och bibelstudieledare samt flitig skribent och författare. B. engagerades i den nya rörelsen och upplevde redan i början av 1907 ett andedop med åtföljande tungotal. B. blev mentor för Lewi Pethrus och en betydelsefull person i den tidiga pv och senare inom ÖM, men blev kvar i SB till sin död. Hans teologi var från ungdomen i vissa avseenden påverkad av fribaptismen. Hans kunskapsfält och perspektiv vidgades genom långvariga resor till England 1905, USA 1927 och Palestina 1930.

Blasieholmskyrkan, kyrka i Stockholm uppförd på initiativ av Gustaf Emanuel Beskow. Kyrkan stod färdig 1868 och förvaltades av en särskild stiftelse som dessutom hade rätt att tillsätta präst; formellt var kyrkan ett kapell inom Jakobs församling. Kyrkan rymde nästan 3000 sittplatser och var fram till tillkomsten av Filadelfiakyrkan på Rörstrandsgatan huvudstadens största kyrkolokal. Under alla år som B. var i bruk var delar av EFS årskonferens förlagda dit. Kyrkan revs 1964 i samband med omdaningen av centrala delar av Stockholm.

Blomquist, Lennarth Gustav (1915-1986) MK, pastor, missionär, slöjdlärare, agronom. Gift 1942 med Maj-Stina Blomquist (född Hålldin). Född i Västerås, studerade vid Överås. Pastor sedan 1940 i Släp och Sandlyckan, Buttle krets. Missionär, distriktsföreståndare, skolinspektör, slöjdlärare och instruktör om familjejordbruk och smådjursskötsel ("charkuteributiken på bakgården"-programmet) i Syd-Rhodesia/Zimbabwe 1947-1976, studier i USA 1952 och 1965. Pastor i Eskilstuna efter hemkomsten 1976. B. var under flera år arbetande ordförande i MK:s missionsråd, var verksam inom Svenska missionsrådet och SIDA:s konsult i jordbruksfrågor. Medlem av samtalsdelegationen mellan MK och Svenska Kyrkan.

Blomstedt, Adolf (1898-1981) SDA, pastor, bibellärare, samfundsledare. Född i Stockholm, uppväxt i USA. Gift 1922 med Alida Thorson. Gift 1958 med Dora Mattsson, bibelarbetare. Studier vid Broadview, Chicago 1915-1918. Predikant i svenska SDA-församlingar i USA till 1929. Lärare på Nyhyttans Missionsskola, 1929-1932. Ledare för det finlandssvenska distriktet 1932-1937, Sydsvenska distriktet 1937-1944. Startade Bibelbrevskolan 1948. Rektor på Ekebyholmsskolan 1950-1952. Efter pensionen hade han ansvar för Kalmar och Ölands församling. B. hade en stor arbetskapacitet, ledde evangeliska kampanjer vid sidan om sina administrativa uppdrag. Teologiskt stod han för en konservativ adventistförkunnelse, som dock framfördes med spontana moment. Far till Norman Blomstedt.

Blomstedt, Norman (1924-2005) SDA, med.lic., överläkare. Gift 1952 med Lillian Vreijne. Född i Hartford, Connecticut, USA. Var Hultafors Hälsocenters (Hultafors sanatorium) överläkare och verksamhetsledare 1964-1984, och förde med sig en bred erfarenhet från systerinstitutioner inom SDA:s hälsoverksamhet i USA, och en hög medicinsk standard. Mångårig ledamot av SDA:s huvudstyrelse i Sverige. Skicklig cellist, beläst i teologi och filosofi kom han tillsammans med sin hustru att medverka till ett kulturellt brett utbud i centrets verksamhet. Son till Adolf Blomstedt.

Blåbandsrörelsen, ett samlingsbegrepp för Sveriges Blåbandsförbund, SBF, och Sveriges Blåbandsungdom, SBU, nykterhetsrörelser med stark koppling till frikyrkan. Mottot är att vara "en demokratisk folkrörelse på kristen grund". B. grundades av Francis Murphy, en amerikansk krögare, som efter ett fängelsestraff för olaglig spritförsäljning gjorde en omvälvande omvändelseupplevelse. Han fick då idén att troende skulle avlägga ett nykterhetslöfte och som bevis på detta bära ett blått band. B. spreds ut över världen i slutet av 1800-talet. I Norge heter organisationen t.ex. Blå Korset, efter förebild från Röda Korset. Det första numret av tidskriften Blå bandet utkom 1883. Året därpå, 1884, bildades den första svenska blåbandsföreningen i Överås i Göteborg av Beatrice Dickson. En av de tidiga tillskyndarna och initiativtagarna till organiserandet av B. var baptistpastorn Theodor Truvé. B. har sedan starten haft en tydlig kristen profil och en rad frikyrkliga profiler har varit tongivande inom organisationen. B. driver bl.a. Hellidens folkhögskola i Tidaholm och Sälsäterns fjällgård vid Lindvallen i Sälenfjällen. Den ger även ut tidskriften Blå Bandet och jultidningen Norrsken, en av Sveriges äldsta jultidningar, utgiven årligen sedan 1904.

Boardman, William E. (1810-1886) amerikansk förkunnare med rötter i presbyteriansk, metodistisk och holiness-rörelserna, som från 1860-talet var en flitig besökare i Europa. B. besökte, tillsammans med sin hustru Mary, Sverige 1880, och 1885 anordnade paret en konferens om helbrägdagörelse i England där flera svenskar deltog. B. gjorde också ämnet gudomlig helbrägdagörelse (Divine Healing) till ett stående inslag på Keswickkonferenserna. B. fick på dessa sätt ett markant inflytande på såväl den nyevangeliska väckelsen som helgelserörelsen i Sverige, och särskilt då på ledande personligheter som Elsa Borg och Nelly Hall. Även Emil Gustafson och det framväxande Helgelseförbundet tog starka intryck av B. Nelly Hall översatte t.ex. B:s bok I Andens kraft (1881). Det var dessutom B. som förmodligen var den viktigaste förmedlaren av idén om helbrägdagörelsehem från bl.a. Charles Cullis i Boston till Sverige. Såväl Cullis som B. betonade vikten av tron för helbrägdagörelsen, men motsatte sig inte medicinsk hjälp. Helandet sågs dessutom som en process som krävde såväl andligt stöd som medicinsk behandling, ibland genom verksamheten på ett hem. Idén togs senare upp och förverkligades av Ebba Boström, Maria Lindgren, Gerda Åström och Elsa Borg.

Boberg, Anders Folke Adrian (1896-1987) missionär, språkforskare, författare. Gift 1931 med Greta Larsson. Född i Kisa. Efter studier, bibelskola inom SAM 1919, Moody-skolan i Chicago 1921-1922, var B. missionär i Mongoliet 1922-1950. Under en hemmavistelse anslöt han sig till PR och återvände 1930 till Mongoliet som PR:s missionär, med stöd från flera pingstförsamlingar. Tillsammans med sin fru arbetade han i pionjärverksamhet, mestadels i staden Wangiefu med omnejd. B. gav ut flera böcker om Mongoliet. B. arbetade också fram ett mongoliskt-engelskt lexikon, som innehöll mer än 18 000 ord. När det blev omöjligt att arbeta i Inre Mongoliet återvände B. år 1950 till Sverige och ägnade sig då åt församlingsarbete, bibelundervisning, förkunnelse och författarskap. bl.a. utarbetade han det omfattande bibellexikonet Vad säger grundtexten?

Boberg, Åke Einar Folke (1926-2004) PR, missions- och utbildningsledare. Född i Rappestad, Östergötland. Gift 1951 med Ingrid Skog. Missionär i Kongo 1955, Burundi 1961, missionssekreterare i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, rektor på Kaggeholms folkhögskola 1963-1975. B. var en av initiativtagarna bakom Pingstskolornas expansion från mitten av 1970-talet. I rollen som ordförande, 1965-1977, var han med och byggde upp Pingstmissionens utvecklingssamarbete. Under B:s ledning startade också Pingströrelsens Informationscentrum, MissionsInstitutet PMU, liksom Pingst ung.

Bokangue, Daniel (1910-1969) kongolesisk evangelist och pastor, den mest kände inhemske ledaren i ÖM:s mission i Sangharegionen i norra Mellankongo (Kongo Brazzaville). Blev 1923 den förste att döpas från bungilifolket i Matelebyn där han 1934 fick överta ansvaret för stationen, församlingen och evangelistverksamheten. Han blev senare bosatt i Ouesso med vidgat ansvarsområde. Åren 1931-1946 var han även engagerad i översättning av Nya testamentet till bungili tillsammans med Elsa Karlsson. B. blev välkänd i ÖM-församlingarna då han på grund av världskrigets utbrott under hans Sverigebesök 1939 tvingades att tillbringa över sex år i Sverige. Åren 1957-1959 var han ledamot av nationalförsamlingen i Kongo. Han avled under ett besök i Sverige.

Boltzius, Fredrik August (1836-1910) skrothandlare, folkpredikant, helbrägdagörare. B. blev med tiden Sveriges kanske mest kände helbrägdagörelsepredikant. Under mottot "först kommer troa, sen kommer hälsa" började han med förkunnelse i sitt hem utanför Karlstad och så småningom runt om i Sverige och Norge. Under en tid hade han verksamhet i huvudstaden där Elsa Borg ordnade ett helbrägdagörelsehem för hans verksamhet. Den märklige och lantlige B. blev genom sin verksamhet en välsedd besökare hos Oscar II och drottning Sofia. Samtidigt blev han starkt ifrågasatt av kulturpersonligheter som Gustaf Fröding och Emil Thorelius, den senare en läkare som satte sin ära i att försöka förstöra B:s goda rykte. Värmlands museum hade länge ett helt rum fyllt med efterlämnad rekvisita från människor, som blev friska genom B. Där fanns 425 kryckor och käppar, samt bråckband, arm-, ben- och höftstöd, hörlurar och glasögon. Allt detta var kvarlämnat av personer som, efter mötet med B., gått hem friska. B:s liv blev 2009 till en uppmärksammad serieroman, skriven och tecknad av en sentida släkting till B.

Booth, Bramwell (1856-1929) officer FA. Gift 1882 med Florence Sooper. Äldste son till Catherine Booth och William Booth. Engagerades redan som mycket ung i FA, där han blev faderns stabschef. År 1878 kom han till Värnamo för rekreation men började hålla möten. I dessa samlingar väcktes Hanna Ouchterlonys intresse för FA. B. var FA-pionjär i Frankrike och ansvarig för det kvinnliga sociala arbetet i Storbritannien 1884-1912. B. var helgelseförkunnare och medverkade starkt till utvecklingen av FA i stora delar av världen.

Booth, William (1829-1912) FA, metodistpastor. Gift med Catherine Booth. Grundare av Östra Londons Kristna Mission 1865, namnändring 1878 till Frälsningsarmén. General och internationell ledare till sin död. Påverkade den sociala situationen för de sämst ställda. B:s sociala plan medverkade till lagändringar bl.a. manifesterades detta med en originell uppvaktning i det engelska parlamentet med krav på ändring av lagen om prostitution. B. startade FA i ett stort antal länder och reste, trots den tidens dåliga kommunikationer, världen runt och kontaktade regenter, regeringar och kyrkoledare. B. var en folktalare som samlade tusentals åhörare. Då inga högtalare fanns textades delar av hans tal på stora plakat som hölls upp i flera sektioner i de stora lokalerna.

Booth-Hellberg, Emanuel (1864-1909) FA, officer, sångförfattare. Gift med Lucy Booth-Hellberg. B. kom i kontakt med FA redan vid dess första tid i Sverige när mötesförbud utfärdades och Hanna Ouchterlony med sin lilla grupp tvingades att hålla möte utomhus i januari 1883. B. tog ståndpunkt och engagerade sig. Han var student och sägs ha lagt sin studentmössa i kollektbössan, som ett tecken på att han ville engagera sig helt. Han fick tidigt ledaransvar, och som många andra officerare dömdes han till fängelsestraff och avtjänade detta i Visby. År 1886 utsågs han till chefsekreterare. B. tjänstgjorde därefter i England och träffade där Lucy Booth, som han gifte sig med. Som alla andra som gifte sig med Booths döttrar fogade han namnet Booth till sitt eget namn. Makarna utsågs till territoriella ledare i Indien. Där blev han sjuk och tvingades resa hem till Sverige.