R

Rosenius, Carl Olof (1816-1868) EFS, lekmannapredikant, skriftställare, psalmförfattare, själasörjare. Gift 1843 med Agatha Rosenius. R. tillhörde EFS grundare och var ledamot av dess första styrelse och den som i början teologiskt påverkade rörelsen mest. R. kom från ett prästhem i Nysätra i Västerbotten präglat av den norrländska nyläsarväckelsen. Han hade från början tänkt sig att liksom fadern bli präst men avbröt sina studier efter en religiös kris och tog i stället tjänst som informator på Länna gård utanför Stockholm. Under denna tid (1840) kom han i kontakt med metodistpredikanten George Scott och blev efter en tid dennes medarbetare. När Scott 1842 tvangs lämna Sverige övertog R. flera uppgifter efter honom, bl.a. en omfattande predikoverksamhet i framför allt Stockholm och redigerandet av Pietisten och Missions-Tidning. R. var även medstiftare av flera sociala och diakonala institutioner i Stockholm, bl.a. det som i dag är Ersta diakonisällskap (1849) och Stockholms stadsmission (1853).

R. började predika redan som ung – han var bara 16 år gammal när han höll sin första offentliga predikan – och erhöll under sin studietid i Härnösand (1833-1837) venia med rätt att predika i Svenska kyrkans gudstjänster. Uppväxten i ett varmt väckelsehem, egna andliga erfarenheter och läsning av kristen uppbyggelselitteratur samt kontakt med goda själavårdare påverkade honom starkt som person och predikant. Som förkunnare blev R. alltmer uppskattad. Förutom regelbunden predikoverksamhet i Stockholm var R. också en efterfrågad resepredikant och han gjorde vidsträckta resor i Sverige. Hans predikostil var stillsam och inträngande. Paul Peter Waldenström har om honom sagt: "Han talade till folket. Hans stämma vara bred, hans dialekt norrländsk."

R. var en mycket flitig skriftställare. Han var verksam som översättare, poet och psalmförfattare, redaktör för flera tidskrifter och författare av framför allt artiklar i andliga ämnen och om mission. Hans främsta forum var månadstidskriften Pietisten, som under hans redaktörskap ökade sin upplaga från ca 2000 till 10 000 exemplar. Det allra mesta av R. som har utgivits i bokform har från början tryckts i Pietisten. R:s skrifter är översatta till mer än 30 språk och nya utgåvor ges fortfarande ut. Hans mest kända och spridda bok är Betraktelser för var dag i året, som är en sammanställning ur hans artiklar gjord efter hans död.

I egenskap av själasörjare påverkade R. både genom personliga samtal och genom brev. Många sökte upp honom för enskilda samtal och hans korrespondens med hjälpsökande människor var omfattande. Kanske bidrog det för R. så typiska draget av svårmod och känslighet till att många sökte sig till honom. En hel del av de brev R. skrev samlades och gavs ut i bokform till hjälp för andra än dem de ursprungligen var avsedda för.

Som teolog var R. knappast nydanande; han anknöt till den väckelsekristendom som han vuxit upp med och utvecklade denna på ett personligt sätt. Grundläggande var hans tilltro till Bibeln som Guds ord, försoningen i Jesus Kristus, nåden och rättfärdiggörelsen. Det avgjort viktigaste nådemedlet var Ordet; dopet och nattvarden spelade en mindre framträdande roll för R. Hans betoning av försoningen i Jesus Kristus var en garanti mot att bygga tron på känslor eller något annat hos den enskilda människan. Samma sak gällde betoningen av nåden och rättfärdiggörelsen; dessa var gåvor från Gud.

R. byggde i hög grad sin teologi på Luther, och han återvände ständigt till honom och citerade i predikningar, artiklar och brev frikostigt ur Luthers skrifter. Men hans kristendomsförståelse var också påverkad av herrnhutism och i viss mån pietism. Möjligen fanns också en påverkan från metodism, men detta är omdiskuterat. Klart är i alla fall att George Scott fick betyda mycket för R., men det är inte omöjligt att detta var mer på det personliga än teologiska planet. En annan som i ett tidigt skede betydde mycket för R. var den i Norrland kringresande lutherläsaren och själasörjaren Maja Lisa Söderlund. Kontakten mellan henne och R. var av avgörande betydelse för den unge gymnasisten och kom att bidra till formandet av hans religiösa tro.

Rosenqvist, Gösta Adolf (1906-1988) MK, evangelist, pastor, distriktsföreståndare. Gift med Margareta Runer. Född i Hansjö by, Orsa, där pappan var metodistpredikant. Utbildad på Överås. Evangelist 1922-1924 i Dalarna, Orsa, Vallda krets under studietiden i slutet av 1920-talet. Sedan 1931 följde tjänst i Örebro (bitr.), Stockholm Kungsholmen och Centralmissionen, Kungsör, Gävle S:t Matteus, konferensevangelist, Rotebro och Märsta (flera perioder), distriktsföreståndare på norra distriktet, Öregrund, Uppsala-Bälinge. R. beskrivs som en färgstark och originell förkunnare.

Rosqvist, Jonas Pehrson (1852-ca 1938) SDA, skomakare, pionjärpredikant. Född i Grythyttehed, Västmanland. SDA i Oslo genom John Gottlieb Matteson 1878. Började predika i Sverige (Grythyttan) 1880, starkt förföljd av statskyrkan, fängslad i Örebro två gånger. Deltog i organiseringen av den första adventistförsamlingen i Sverige i Grythyttan 1880. Till Minneapolis 1883 p.g.a. de hårda förföljelserna mot honom – han hade också blivit en belastning för det nystartade samfundet. Grundade en församling i Minneapolis 1884. Lämnade SDA 1888 och anslöt sig till SB.

Roth, Johannes (1850-1909) MK, pastor, pionjärarbetare i Sverige och Finland. Gift med Johanna Karolina Lovisa Fransson. Gift med Anna Lovisa Vallin. Född i Algutstorp, Västergötland. R. började sin bana som pastor i Gävle 1872 och tillhör således första generationens metodistpastorer i Sverige. Sedan följde Mönsterås, Kristianopel, Västervik, Loftahammar, Eskilstuna (två perioder), Karlskrona, Karlshamn, Slite-Visby-Follingbo och presiderande äldste på Gotland, Han var även med att föra metodismen österut i Finland till S:t Petersburg, som superintendent där 1891-1893. Åter i Sverige tjänstgjorde han i Kalmar, Luleå-Boden och presiderande äldste på norrbottensdistriktet och norra distriktet, Sund-Erikdal-Bergeforsen.

Rudin, Erik Georg Waldemar Napoleon (1833-1921) EFS, präst, missionsman, rektor, hovpredikant, professor, författare. Gift 1859 med Lovisa (Louise) Maule (1828-1899). I samband med sina studier i teologi i Uppsala kom R. i kontakt med nyevangeliska väckelsen och lärde känna bland andra Hans Jacob Lundborg. Båda tillhörde den grupp studenter som samlades i Henschenska salen; båda var också med vid bildandet av Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen i maj 1856. Åren 1859-1862 var R. föreståndare för EFS expedition. Efter beslutet i EFS att uppta utlandsmission utsågs R. 1862 till missionsföreståndare och rektor för EFS missionsinstitut. Samtidigt som R. byggde upp den nya missionärsutbildningen (Johannelunds Missionsinstitut) gjorde han omfattande resor i hem- och utland. År 1869 begärde R. avsked från EFS, eftersom han utifrån egna nya ställningstaganden inte längre ansåg sig kunna följa den teologiska och kyrkopolitiska linje som EFS stod för.

Efter sin tjänst inom EFS var R. först präst i Stockholm några år innan han fortsatte sina studier och 1877 blev teologie doktor; han var sedan 1857 filosofie doktor. Han kom sedan att ägna sig åt lärartjänst vid Uppsala universitet, där han i olika befattningar tjänstgjorde åren 1872-1900. Under många år deltog R. aktivt i det bibelöversättningsarbete som så småningom blev 1917 års översättning. Vid sidan om undervisning var R. starkt engagerad i det kyrkliga livet i Uppsala, inte minst i det diakonala arbetet. Han deltog även i flera kyrkomöten. R. invaldes 1896 i Svenska Akademien efter Viktor Rydberg.

Teologiskt tog R. starka intryck av Sören Kirkegaards skrifter och hämtade även i övrigt inspiration från helt andra kretsar än den nyevangeliska huvudfåran. Ganska tidigt kom han att fjärma dig från den av Carl Olof Rosenius präglade fromheten och betonade alltmer en kristendomsform som lade avgörande vikt vid personlig helgelse, mystik och gudsfruktan.

R. var i sin tid en vida känd förkunnare och hans predikosamlingar trycktes och spreds i stora upplagor. Även i övrigt var hans författarskap omfattande.

Rundbäck, Karl Axel (1867-1937) JMF, SAM, stadsfogde, styrelseordförande. Född i Jönköping. Efter studier anställd vid stadsfogdekontoret i Jönköping, stadsfogde 1892-1933. Initiativtagare till Jönköpingskretsens Ynglingaförbund 1892 och Jönköpingskretsens Kristliga Ungdomsförbund 1907 samt styrelseledamot 1892-1919, varav ordförande från 1909. Initiativtagare till Skandinaviska Alliansmissionens svenska avdelning 1900 och kommittéledamot från början. Styrelseledamot i JMF 1895-1919, varav ordförande 1911-1919, alltså på ledande positioner i samtliga de tre organisationer som 1919 gick samman i SAM, därefter ordförande i SAM 1919-1937, dessutom tillförordnad missionsföreståndare 1922-1925. Styrelseledamot i Halls bolag 1910-1924. R. personifierade under nära tre decennier den genom JMF/SAM organiserade nyevangeliska väckelsen i Jönköpings och angränsande län.

Ruthér, Josef Emanuel (1890-1946) MK, pastor, rektor. Gift med Sigrid Lindestrand. Född i Nässjö där han växte upp i metodistförsamlingen. Utbildad vid Teologiska skolan i Uppsala 1909-1914. Teol.kand. i Boston, USA 1921, fil.kand. 1923 och fil.lic. i Göteborg 1936. Tjänstgjort som pastor i Boden och Kungsbacka 1914-1920, lärare vid Teologiska skolan i Uppsala 1922-1924, med vid flytten av skolan till Överås, Göteborg 1924. Lärare fram till 1941 då han blev rektor för densamma. Hans specialämne var gammaltestamentlig exegetik och speciellt profetismen.

Rydén, Evald Rickard (1906-1962) SMK, PR, pastor. Född i Starrkärr, Älvsborgs län. R. var elev vid Missionsskolan i Lidingö 1927-1931, och blev därefter föreståndare för Åtvidabergs missionsförsamling. Han tillhörde då de pingstbetonade inom SMK. Hösten 1933 lämnade R. tillsammans med 57 medlemmar missionsförsamlingen och samtliga anslöt sig till pingstförsamlingen Smyrna, bildad 1931, i Åtvidaberg. R. blev predikant i församlingen och år 1936 även föreståndare. Han var sedan föreståndare i pingstförsamlingarna i Norrtälje 1937-1941, Halmstad 1941-1943, Åtvidaberg 1944-1946 och Linköping 1946-1962.

Räf, Erik (1858-1923) JMF, SAM, riksdagsman, styrelseledamot. Född i Hjulsjö, Örebro län. Efter studier gruvförvaltare 1880 och disponent inom träförädlingsindustrin 1898. Dominerande styrelseledamot i JMF 1887-1992, 1894-1909, 1910-1919, varvid han ivrade starkt för organisationens självständighet gentemot SMK, samt därefter i SAM 1919-1923. Styrelseledamot i Jönköpings Läns Helnykterhetsförbund 1891-1923, varav ordförande 1892-1917. Ledamot av riksdagens andra kammare för Jönköpings Läns Valmansförening 1903-1920, varvid han personifierade den under 1900-talets första decennier starkt markerade föreningen av folkväckelse, nykterhet och moderat politik i Jönköpings län.