S

Sveriges Söndagsskolförbund, bildades den 14 maj 1894 för att samordna söndagsskolorna i Sverige. Initiativet hade kommit från Söndagsskolföreningen i London som under flera år understött söndagsskolorna i Sverige. Svensk söndagsskola härrör sig från 1851 men redan några år tidigare hade söndagsskolor bildats inom olika kristna församlingar som ett komplement till folkskolornas kristendomsundervisning. Regionala söndagsskolföreningar hade bildats i olika delar av landet och det ansågs lämpligt att bilda ett samarbetsorgan för hela landet. Den första styrelsen bestod av ett antal herrar med god status. Till ordförande utsågs bankdirektör Wilhelm Carlsson, vice ordförande metodistpastor K.A. Jansson, vice ordförande ingenjör C.A. Liljeskiöld, sekreterare bokhandlare August Palm, vice sekreterare, metodistpastor Gustaf Wagnsson, kassör, grosshandlare J.W. Wallin, bitr. kassör, redaktör F.V. Hellström samt litteratör A.P. Larsson, rektor J. Löfvén och riksdagsman J.M. Erikson. Söndagsskolförbundet ordnade kurser och konferenser, hade eget bokförlag och arbetade för att ge de lokala söndagsskolorna hjälpmedel och pedagogiskt stöd. Förbundet var verksamt under 25 år och vid årsmötet den 13-15 september 1919 upplöstes det. Motiveringen var att den nyligen bildade Frikyrkliga samarbetskommittén bättre kunde tillvarata söndagsskolornas intresse.

Swenson, Jenny (1860-1934) FA, officer, sångsolist, nummer 2 i officersrullan efter Hanna Ouchterlony. Antogs till officer i England och var med i den lilla grupp som 28 december 1882 "öppnade eld" i Sverige. S. svarade för sången och ackompanjemanget på sin gitarr i de första mötena., blev den första kårledaren på Templet i Stockholm. År 1885 fick hon ansvaret att organisera musiklivet inom FA och instruera ledare. När uppropet om missionärer till Indien kom anmälde hon sig till tjänst men blev sjuk redan i England och måste resa hem. Hon blev ansvarig för officersrekryteringen och senare för Hjälptruppen, FA:s vän- och supporterförening. Ansvarade även för de s.k. Lazarusbössorna som placerades i hem och affärer. Var vid 40 års ålder utbränd och pensionerades, avled 1934 i Högåsens sanatorium, Karlskoga.

Swenson, Johan Alfred (1885-1943) SDA, pastor, evangelist. Gift 1928 med Doris Hedström, bibelarbetare. Född i Höganäs, Skåne. Omvänd 1906, döpt 1907 av Birger Andersson. Kolportör i Skåne och Västerbotten. Emigrerade till USA 1912, Broadview teologiska seminarium 1912-1914. Arbetade i den svenska avdelningen inom SDA i bl.a. Minneapolis, Chicago, Brooklyn. Grundade flera svenska SDA-församlingar i USA. Kallad till Sverige 1931. Predikant i Sydsverige. Återvände till USA 1940. En av de mest framgångsrika och namnkunniga evangelisterna inom svenska SDA.

Swensson-Tollin, Albert Kaleb (1868-1952) SFA, överste. Gift med Selma Engström, löjtnant. Född i Närke och gick med i FA 1888 där han var ytterst aktiv medlem fram till 1905. S. gjorde snabb karriär inom FA och redan 1893 var han divisionschef i Karlskrona med stabskaptens grad. Därefter förflyttades han till Göteborg och sedan till Helsingborgs division. År 1903 befordrades S. och hustrun till brigadörer. År 1902 började S. och några andra officerare att diskutera vissa behov av ändringar inom FA:s organisation. De tog upp ärendet med FA:s ledning, men fick inget gehör. Efter en lång och konfliktfylld process blev de avskedade 1905, men med möjlighet att återkomma efter att ha rättat sig i leden. Det blev dock inte så, och under midsommarhelgen detta år var S. med och grundade Svenska Frälsningsarmén i Stockholm. Han var därefter dess högste ledare, överste, fram till 1942. S. var även uppskattad predikant och sångförfattare.

syförening, vanligt namn på grupp av företrädesvis kvinnor som samlades för att tillsammans handarbeta, planera för och genomföra försäljningar till förmån för kristet socialt arbete och mission i Sverige och utomlands. Den första kända syföreningen i Sverige ordnades 1844 av Emilie Petersen, troligen med förebild från Tyskland. S. växte fram samtidigt med olika väckelserörelser och deltagarna samlades till gemenskap och arbetsmöten, planerade för försäljningar och samlade in pengar till både inre och yttre mission. S. blev en viktig samlingsplats för dem som inte förvärvsarbetade och en möjlighet att arbeta med kvinnofrågor. Olika namn användes i olika sammanhang, t.ex. fruntimmersarbetsförening, jungfruförening, mödraförening, systraförening. I Norrland förekommer ofta namnet symöte eller missionsafton för syföreningens sammankomster, och ett särdrag för dessa norrländska symöten/missionsaftnar var – och är – att även männen inbjöds.

syskon, eller trossyskon, fiktiv släktskapsbeteckning som kännetecknar medlemmar i små, socialt tätt sammanvävda enheter. De tidiga frikyrkorna utgjorde inget undantag i detta avseende. De hade dessutom stöd för detta i Nya testamentet. Jesus hävdade i Matt 12:50 att "Den som gör min himmelske faders vilja är min bror och syster och mor". Såväl tilltal som omtal präglades av släktskapstermer, särskilt då "syster" för kvinnlig och "broder" för manlig medlem. Bruket var dock inte bara nominellt, brukaren förväntades representera en kristen livsstil, inklusive en familjelik omsorg om s. i församlingen.

Säwe, Gustaf Willis (1907-1978) PR, pastor, missionär, författare. Född i Stockholm. Gift 1937 med Mildred Peterson. Studentexamen på handelslinjen i Uppsala. Omvändelseupplevelse i Uppsala Missionskyrka 1923 efter predikan av Frank Mangs, döpt i Filadelfiaförsamlingen, Uppsala, samma år. Efter en lång sjukdomsperiod lämnade han sin tjänst som ekonom och gick 1933 ut som evangelist med Filadelfiaförsamlingen i Gränna som första arbetsfält. År 1936 avskildes han i Filadelfiaförsamlingen, Jönköping, för missionsuppdrag i Frankrike. Han arbetade först ett par år i Paris och blev därefter föreståndare för församlingsarbete i Le Havre och Fécamp. Området utsattes för svåra bombattacker redan i andra världskrigets inledning. S. sökte i det längsta uppehålla församlingsverksamheten men måste till sist lämna staden. Han skildrade de dramatiska upplevelserna i boken När Frankrike besegrades (1942). Samma år kallades han till pastor för Elimförsamlingen i Malmö. Församlingen växte kraftigt under hans ledarskap. Det väckte uppseende i hela landet när församlingen 1949 köpte stadens anrika teater Hippodromen och förvandlade den till en pingstkyrka. År 1958 kallades S. till föreståndare för Filadelfiaförsamlingen i Stockholm som efterträdare till Lewi Pethrus, en tjänst som han innehade till sin pensionering 1973.

S. var en språkligt och litterärt bildad förkunnare och författare. År 1960 utsågs han till chefredaktör och ansvarig utgivare för Evangelii Härold och skrev under de följande femton åren regelbundet ledare i tidningen i andliga och samhälleliga ämnen. Han var ordförande för Förlaget Filadelfia och Pingstförsamlingarnas pensionsstiftelse och hjälpkassa samt delegat i Världspingstkonferensernas rådgivande kommitté och ofta anlitad som bibellärare och förkunnare både i Sverige och i grannländerna liksom i Frankrike. Han var ansvarig för IBRA Radios franska sändningar och engagerad i PR:s missionsverksamhet bl.a. som en av författarna till styrdokumentet Riktlinjer för yttre missionen, 1951.

Söderholm, Gustaf Emil (1871-1941) PR, pastor, redaktör, författare. Gift 1899 med Maria Eugenia Lindberg. Född i en jordbrukarfamilj i Flistad, Västergötland. Tog studentexamen 1895, prästexamen i Uppsala 1898 och prästvigdes i Visby domkyrka 1899. Var verksam i Svenska kyrkan 1899-1920, bl.a. som kyrkoherde i Överlännäs och Sånga församling 1916-1920. Den 14 juli 1920 inlämnade S. sin avskedsansökan, åberopande ändrad dopsyn. Samma år blev han baptistiskt döpt av Lewi Pethrus i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm och medlem i församlingen. Sin ändrade dopsyn redovisade han i skriften Hur jag kom till klarhet i dopfrågan (1920). S. visade under perioden 1920-1935 prov på arbetskapacitet av ovanligt slag och var ansvarig för evangelistmissionen, från år 1924 redaktionssekreterare på Evangelii Härold, från år 1925 förlags- och litteraturchef på Förlaget Filadelfia. Dessutom var han PR:s främste apologet under de kritiska åren på 1920-talet, då rörelsen hårt ansattes i såväl de sekulära som de samfundsanknutna tidningarna. Hans granskning av skilda beskyllningar om missgrepp begångna inom PR och om mentalhygieniskt destruktiva effekter av dess verksamhet, och hans vederläggning av dessa påståenden – i tal och skrift – vände opinionen vid 1920-talets mitt. S. hann dessutom med att i två omfattande böcker på detaljnivån skildra PR:s historia under de första 20 åren. Under 1930-talet publicerade han en serie böcker som analyserade, tolkade och gav förståelse för Luthers teologi på centrala punkter. I dessa skrifter visade S. prov på sin djupa lärdom och hur väl inläst han var som Luthertolkare. S. var en resande predikant. I både frikyrkor och statskyrkor runt om i landet ägde han givna plattformar. Förklaringen till detta förhållande var att han förblev en sakligt bestämd apologet, men aldrig en osaklig polemiker. Från sina ständiga predikoresor publicerade han regelbundna rapporter under många år i veckotidningen Evangelii Härold.

Södertäljekonferensen Prins Oscar Bernadotte besökte Keswickkonferensen sommaren 1898, och tog sedan samma år tillsammans med dr. Karl Fries initiativet till den s.k. Södertäljekonferensen. Konferensen hölls i många år framöver under sista halvan av september. Under de första tio åren samlades ca 700 personer årligen till denna konferens. Målsättningen var, precis som i Keswick, det andliga livets fördjupning och förnyelse. Både kyrkliga och frikyrkliga inbjöds. En rad talare som medverkat i Keswick inbjöds till S. Den angloamerikanska helgelserörelsen spred sig genom dessa konferenser till svensk kristenhet. Vid S. delades tryckta bönekort ut, med samma text som i Keswick 1902: "Vill du göra detta till ditt dagliga böneämne, ända tills svaret kommer: Herre, sänd oss en väckelse och börja med mig själv, i Jesu namn. Amen."