S

Sonesson, Jöns (1865-1950) HF, predikant, sångförfattare, redaktör. Gift 1909 med Katarina Andersson. S. var kursledare för bibel- och evangelistkursen på Götabro 1915-1929 och redaktör för Trons Segrar 1915-1942. I båda uppgifterna efterträdde han C.J.A. Kihlstedt. S. var den drivande kraften i sammanställningen och utgivningen av Förbundstoner 1912 och redaktör för Förbundsfacklan 1919-1950. Ledamot av HF:s styrelse 1912-1918 (suppleant) och 1919-1942, dess sekreterare från 1922. På hemorten Osby samarbetade S. med Conrad Björkman, bl.a. som redaktör för julkalendern Stjärnglimtar 1909-1917.

Sparring, Jan Birger (1930-1992) (född Engström) PR, operasångare, kyrkosångare. S. debuterade som operasångare på Stockholmsoperan 1960 och spåddes en ljus framtid med sin kraftiga basbaryton. Han upplevde senare en omvändelse, anslöt sig till PR och övergick till att framföra andliga sånger. S. nådde stor popularitet genom talrika turnéer och grammofoninspelningar, på bl.a. Hemmets Härold. Han vidgade scenen för andlig sång genom att under några somrar på 1970-talet framträda i landets folkparker. Förutom att sjunga skrev han flera självbiografiska böcker.

Sprängbataljonen, pv, var inledningsvis en intern rörelse inom Frälsningsarmén, men blev efter ledaren, Karl Gustaf Dufbergs avsked från armékåren i Eskilstuna, en egen, mera baptistisk, rörelse. Officiellt konstituerade man sig den 30 mars 1894. Orsaken till att Dufberg begärde avsked var konflikten mellan hans karismatiska förkunnelse, där såväl troendedop som andedop förekom, och FA:s officiella hållning. Vid bildandet valdes Dufberg till ledare för bataljonen och Julia Dahlgren till hans närmaste biträde. S:s medlemmar bar uniformer av mörkblått tyg och mössor med devisen "Herren är nära". Vid sina möten bar de fanor med samma text. Enligt S:s stadgar fick ingen bli medlem "som ej genom andedopet erhållit kraft att spränga sig fram", därav namnet på rörelsen. Profetior inom S. hade utlovat en snabb tillväxt, men det blev inte riktigt så. Trots etablering i städer som Eskilstuna, Uppsala, Stockholm, Norrköping, Linköping, Jönköping och Göteborg hade man år 1899 bara 425 medlemmar. Två år senare kom dråpslaget när Dufberg avsattes som ledare efter ett syndafall. Rörelsen bytte då officiellt namn till Fridsvänner och blev mera inåtvänd. Den utåtriktade verksamheten upphörde redan i november 1901. Därefter förekom endast sporadisk, intern verksamhet fram till 1960-talet. Eftersom S. i många lärofrågor liknade den framväxande pingstväckelsen var det också till denna som många av medlemmarna slöt sig när den offentliga verksamheten upphörde.

Stahl, Anna Christina (Ana) (1870-1968) (född Carlsson) SDA, missionär. Född utanför Växjö. Emigrerade till USA 1886. Gift 1892 med tyske emigranten Ferdinand Stahl. Blev adventist 1902, utbildade sig i sjukvård vid Battle Creek Sanatarium. Åkte 1909 på egen bekostnad till Bolivia, arbetade bland indianerna runt huvudstaden La Paz, grundade Plateria-missionen vid Titicacasjön, byggde upp hälsovårdskliniker och skolor, visade stor respekt för befolkningen och dess kultur och egna kunnande, vilket gjorde att missionen överlevde och växte också efter att missionärerna lämnat. År 1921 lämnade de av hälsoskäl Andernas höga luft, bosatte sig i det inre av Amazonfloden och grundlade med hjälp av S:s fadersarv från Småland en ny station utanför Iquitos (Peru) med skolor, sjukhus och kyrka. År 1939 åter till USA efter nästan 30 års pionjärarbete.

Stangenberg, Gustaf B.A. (1877-1964) MK, pastor. Gift med Elvina Andersson. Född i Stockholm. Utbildade sig på Teologiska skolan i Uppsala 1898-1901 och tjänstgjorde under åren 1901-1917 i Surahammar, Kungsör, Hudiksvall-Iggesund, Västervik och Norrköping Salem. Åren 1917-1944 var han föreståndare för FVBU, som han varit med att ta initiativ till 1903. S. brann för barnens situation och genom FVBU samlade han in pengar till att bygga barnhem på flera olika platser i landet för föräldralösa barn, ordna barnbespisning till mindre bemedlade etc. Under många år redaktör för De värnlösas tidning.

Stark, Sigurd (1910-1976) BV, predikant, präst, missionär, redaktör. Född i Viken, Skåne. Blev efter studier predikant 1933, därefter missionär i Etiopien 1933-1936. Han tillhörde de missionärer som utvisades av italienarna och arbetade efter det i Sverige 1936-1945. År 1939 bedrev S. studier i England för planerad utresa till Kenya och prästvigdes samma år i Uppsala. S. arbetade åter som missionär i Etiopien från 1945. I Etiopien var S. ledamot av den av kejsaren Haile Selassie tillsatta kommittén för revidering av den amhariska Bibeln. S. utgav 1960 tillsammans med Josef Oredsson på amhariska delar av Carl Olof Rosenius dagbetraktelser. Han återvände 1951 till Sverige som missionssekreterare för BV. Mellan 1956 och 1967 redigerade S. Bibeltrogna Vänners Missionstidning och han var även under många år redaktör för BV:s Julkalender. Åren 1968-1976 var S. ordinarie predikant i Roseniuskyrkan, Stockholm. S. var ledamot av BV:s styrelse 1956-1976, dess styrelseordförande 1970-1976.

Stauffacher, Alice (1891-1970) (född Ekströmer) MK, betaniasyster, missionär. Gift med Harrol Longworth. Gift med John Stauffacher. Född i Visby. Hade sin tjänst i Afrika, först fem år i Quionga, Angola, därefter 45 år på missionsfältet i Moçambique, som klinikföreståndare några år i det ensligt belägna Tavarne, Chicuque med sjukhus och sjuksköterskeskola, Teles spetälskekoloni och Cambine med sin mångfasetterade missionsverksamhet. Utbildad på Betaniastiftelsens sjuksköterskeskola i Hamburg, vilket kompletterades med studier i USA. S. avskildes 1920 som missionär och gav sitt liv för Afrika.

Stenlund, Olof Göran (1920-1988) PR, kyrkosångare. Född i Nysätra, Västerbottens län. Efter musikstudier i Stockholm på 1940-talet och evangelisttjänst i Solna-Sundbyberg anställdes han 1946 som solist i Södermalms Fria Församling. Åren 1948-1952 var han i Smyrnaförsamlingen i Göteborg, varefter han anställdes i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, där han var verksam ända fram tills sin död. Där efterträdde han Einar Ekberg. S. framträdde i olika kyrkor och samfund över hela landet och med sin vackra barytonstämma och enkla, glada personlighet samlade han stora skaror vart han än kom. Han reste även för TV-Inter, IBRA Radio och Läkarmissionen. S. medverkade också ofta i konferenser av olika slag, spelade in en mängd skivor och medverkade i radio- och tv-program.

Stjärne, Per Ernfrid (1895-1984) EFS, lärare, präst missionär. Gift 1921 med Valborg Stjärne. Efter folkskollärarexamen och några års arbete som lärare i Sverige kom S. som missionär till Etiopien där han och hans hustru arbetade en första omgång åren 1921-1934. När S. anlände till Addis Abeba möttes de av Olle Eriksson som efterträtt Karl Cederqvist, den förste svenske missionären i Addis Abeba, som avlidit 1919. I Sverige hade S. olika uppdrag under senare delen av 1930-talet. Han var 1934-1935 tillförordnad rektor för Svenska Bibelinstitutet i Södertälje och därefter sekreterare för DUF och EFS yttre mission. Efter andra världskriget kunde S. återvända till Etiopien, men fick nästan omedelbart efter sin ankomst till landet, sommaren 1945, i uppdrag av kejsaren Haile Selassie att resa till Sverige och utverka hjälp till återuppbyggnad och modernisering av Etiopien efter kriget. Åren 1949-1963 arbetade S. med vissa avbrott i olika uppgifter i Etiopien. År 1969 kallades S. tillbaka till Etiopien av Mekane Yesus-kyrkan och arbetade där tillsammans med sin hustru i två år. Trots att S. var över 70 år fick han i mitten av 1970-talet ännu en gång kallelsen att återvända till Etiopien i samband med den svåra svältkatastrof som drabbade landet. Farbror till Anna-Greta Stjärne.

Stockholms kristliga ynglingaförening. Under 1800-talets andliga väckelse blev maningen: "Varen brinnande i anden, tjänen Herren!" levande för många unga män. De hade gripits av Kristus och ville uträtta något för hans sak. Så bildade tolv troende ynglingar år 1863 S., en av de äldsta föreningar av detta slag som ännu finns kvar. Initiativtagare till S. var skräddaremästare Johannes Uttke. Till de drivande krafterna hörde bl.a. kapten C.J. Berger och doktor Erik Nyström. Föreningens ursprungliga ändamål var "att bereda medlemmarna ett hem med tillfälle till kristligt umgänge, vilket i någon mån kunde ersätta det familjeliv, som mången kristlig yngling i huvudstaden saknar, samt att mot en billig avgift bereda herbärge så långt utrymmet medgiver åt dem som sådant behöva". Föreningen fyllde från början ett stort behov. Redan år 1876 räknade den 400 medlemmar.

Det digra verksamhetsprogrammet upptog, förutom härbärgering av unga män, traktatspridning, bönemöten, bibelstudier, evangeliska möten, bibelklasser för pojkar, föreläsningar i allmänbildande ämnen samt biblioteksverksamhet. Vid denna tid utgav föreningen en egen månadsskrift, Ynglingatidning. En manskör med 80 medlemmar gav mycket uppskattade konserter. En egen resesekreterare anställdes, som på sina resor bildade inte mindre än 65 ynglingaföreningar på olika håll i landet. Behovet av en egen lokal växte och 1870 kunde föreningen flytta in i Lutternsgatan 24. Där kunde föreningen bättre än tidigare ordna sin härbärgeringsverksamhet. Senare användes lokaler på Jakobsbergsgatan 22, Bryggaregatan 5, Brunkebergstorg 2 och Mäster Samuelsgatan 57. Först 1895 inköptes Bryggaregatan 10/Klara Norra Kyrkogata 13 där föreningen bedrev sin verksamhet med 32 hotellrum och samlingsrum. Det var framförallt denna hotellrörelse i kristen regi som gjort föreningen så väl känd både inom och utom landet. År 1981 upphörde hotell Ansgar. En omläggning av förvaltningen av fastigheten skedde. Den visade sig vara till gagn för föreningens fortsatta arbete. Den 1 juli 1990 försåldes fastigheten. Från denna tidpunkt utgörs föreningens tillgångar enbart av kapital som givit föreningen betydande möjligheter till ökad verksamhet.

Redan 1911 väckte grosshandlare C.E. Wikström ett förslag om "att stipendier skulle utdelas till studerande vid Baptisternas, Evangeliska Fosterlandsstiftelsens, Metodisternas och Svenska Missionsförbundets predikantskolor". Det beslut som då fattades gäller fortfarande. Från detta år har ett varierande antal studenter vid nämnda teologiska seminarier/högskolor årligen erhållit stipendier. Dessutom utdelas årligen anslag till de teologiska högskolornas själavårdsutbildning och till ekumeniska organisationer med verksamhet i Stockholm. År 1991, efter det att föreningen frigjort kapital i samband med fastighetsförsäljningen, beslöt årsmötet att ta initiativ till en särskild stiftelse. Föreningen hade sedan lång tid tillbaka genom stipendier förbättrat villkoren för dem som går ut i pastoral tjänst. Stiftelsens ändamål blev att förbättra möjligheterna till fortbildning för pastorer och diakoner. Stipendierna ges individuellt till dem som utöver respektive samfunds fortbildningsutbud vill fortbilda sig inom speciella ämnesområden. Stiftelsen har medverkat till att ett stort antal kunnat disputera i teologi samt genomgå kvalificerad själavårdsutbildning inom främst S:t Lukasstiftelsen.

Stora Missionshuset, Jönköping, SAM, uppfördes 1876 och fick då beteckningen Nya Missionshuset för att inte förväxlas med det äldre missionshus som byggts 1860, Gamla Missionshuset. Namnet S. härrör från 1800-talets slut och behölls till 1958, då namnet utbyttes mot Allianskyrkan. S. var centralkyrka för JMF/SAM, där bl.a. årskonferenser och s.k. kvartalsmöten hölls. Det var uppfört i två våningar med läktare runt hela huset och vars fondläktare hade utskjutande talarstol. Det ombyggdes i mera modern stil 1953 och kom därefter att utgöra modell vid ett flertal lokalrenoveringar inom samfundet i Jönköpings och angränsande län. Det revs 1979.

Storckenfelt, Aurore (1816-1900) skolföreståndare. Född i Varnum, Älvsborgs län. Från 1846 bosatt i Jönköping, där hon följande år startade en flickskola, som senare blev en åttaklassig elementarskola för flickor. Den var belägen i fastigheten Fridhem, där också missionsaftnar och syföreningssammankomster hölls liksom JMF:s styrelsesammanträden och predikantsamlingar. År 1852 startade hon söndagsskola i staden. S. hörde till kretsen kring Knut Wilhelm Almqvist, Thor Hartvig Odencrants och Lina Sandell-Berg med flera representanter för den nyevangeliska väckelsen. S. står tillsammans med sin förtrogna Lina Sandell-Berg staty utanför Fridhem i korsningen Odengatan-Målargränd i Jönköping.

Storm, August (1862-1914) FA, officer, poet, sångförfattare. Gift 1893 med Ellen Walldén, officer FA. Utbildad på handels- och lantbruksskola. Tillhört FA sedan 1887, officer 1890, sedan 1892 finanssekreterare med ansvar för den snabbt växande rörelsens finanser. Skrev ett stort antal dikter och sånger varav den mest kända är "Tack, min Gud, för vad som varit", nr 261 i den ekumeniska psalmboken. Fem av hans sånger finns införda i FA:s nuvarande sångbok. Trots livslång ohälsa präglas han diktning av ljusa nyanser.