M

Metodistkyrkans litteraturarbete i Sverige Redan 1874 hade metodisterna ett tryckeri och bokförlag, Wesleyana, i Göteborg, där bl.a. John Wesleys predikningar och Adam Clarkes stora kommentar till Nya Testamentet utkom. År 1880 flyttades förlagsverksamheten till Stockholm. Jens Pedersen och J.M. Erikson drev bokförlagsrörelsen i eget namn, tills man 1895 enligt Kungl. Maj:ts resolution fick bilda Metodistkyrkans Bokförlags Aktiebolag, MBA. Namnet ändrades 1903 till Nya Bokförlags Aktiebolaget, NBA. Aktiebolaget övertogs 1975 av MK i Sverige, som fortsatte att under namnet Förlaget Sanctus utge och förmedla böcker, trycksaker, informations- och evangelisationsmaterial.

Till M. kan även räknas tidskrifter som Lilla Sändebudet, Svenska Sändebudet, Söndagsskolklockan, Vår ungdom, Juniorkamraten, Metod, I juletid, Vår julbok, Missionsbudet, MKK:s månadsblad, Metodistkyrkans kvinnor, Rätt kurs, Metodistkyrkans årsbok 1874-2012.

Metodistkyrkans psalmbok "Metodister är ett sjungande folk" alltsedan bröderna John Wesleys och Charles Wesleys dagar. Sången var ett viktigt sätt att sprida det kristna budskapet på. Därför har det utgivits psalmböcker genom hela MK:s historia. När metodismen organiserades i Sverige tog de hemvändande sjömännen och pastorerna med sig den s.k. Bredbergska psalmboken som de svenskspråkiga metodisterna i Amerika utgivit och använde sig av. En psalmbok med många översättningar från engelskan, men även starkt påverkad av både J.O. Wallins svenska psalmbok och J.L. Runebergs finlandssvenska psalmbok. Den innehöll 720 nummer. Redan 1868 utgav Victor Witting Sånger på vägen till Zion som var försedd med melodier i sifferskrift. År 1870 gav han ut Psalmer och Lofsånger för enskild och offentlig gudsdyrkan med 200 nummer. Några nya psalmer hade tillkommit, men var i stort sett ett utdrag ur den Bredbergska psalmboken från Amerika. Åren 1891-1992 gavs den första "riktiga" psalmboken ut. År 1919 kom nästa utgåva som hade 600 nummer. I den var bl.a. Gustaf Adolf Gustafson och K.E. Norström drivande. Flera nya psalmer skrevs och nya översättningar gjordes. År 1951 var det så dags igen, Metodistkyrkans Psalmbok med 690 nummer. Ytterligare nya psalmer tillkom, framför allt nyöversättningar av Wesleypsalmer. Theodor Arvidson Carl Thunström, Randolf Eimir, Arne Widegård och Henry Atterling var drivande i detta projekt. Redan 1942 fanns ett förslag framtaget, men det fördröjdes av olika skäl, bl.a. att det redan då fanns tankar på att göra en ekumenisk psalmbok, vilket inte var moget för då. Först 1987 blev detta verklighet genom att Psalmer och Sånger gavs ut.

Metodistkyrkans teologiska utbildning, startades 1874 i Örebro i Salemkapellet. Den flyttade 1876 till Stockholm S:t Paul. År 1883 fortsatte utbildningen i Uppsala S:t Johannis, då i mer akademisk stil. Där kallades den Teologiska skolan i Uppsala. Från 1908 har kurserna varit fyraåriga. Efter fyra decennier förlades utbildningen 1924 till Överås i Göteborg. Där bedrevs verksamheten på nordisk basis fram till och med 2007, då MK gick in som en av huvudmännen för Teologiska Högskolan i Stockholm.

Metodistkyrkans Ungdomsförbund, MKU, grundades redan 1892 med mottot "Se uppåt, Lyft upp!" och hette länge Epworthförbundet i linje med de internationella ungdomsförbund som med namnet minde om John Wesleys födelseort Epworth. Först 1933 bytte man namn till MKU. MKU:s uppgift var att fostra kyrkans medlemmar i en "levande och intelligent gudsfruktan". Grupperna hade fyra avdelningar: bibelstudium, mission, hjälpverksamhet, och kamratlig samvaro. De flesta Epworthföreningar var folkbildare och byggde upp egna bibliotek som användes flitigt. Ledande figurer var under många år Gustaf Wagnsson, K.A. Jansson, Fredrik Åhgren och Theodor Arvidson. Mellan 1906 och 1925 hette dess tidskrift Vår ungdom, vilken 1926 ersattes av Juniorkamraten. M. beslutade 2007 att ingå i federationen Equmenia, tillsammans med Svenska Baptisternas Ungdomsförbund och Svenska Missionskyrkans Ungdom. Förutom ungdomsverksamhet, 1892, startades juniorverksamhet 1894, scouter 1927 och Gott Gry 1935. Söndagsskolan kom också att ingå i M. med tiden från att ha varit en egen verksamhet från starten i Sverige. Redan 1869 fanns 921 barn i söndagsskolan, 1876 var det 5000 barn och vid kulmen runt 1920 var 22 458 barn inskrivna i söndagsskolan (medlemsantalet i kyrkan var då 16 641 medlemmar.)

mission, (lat. missio, "uppdrag"), beteckning på kyrkans uppdrag att sprida evangeliet och praktisera den kristna tron. I svensk frikyrklighet talades det tidigt om inre mission som syftade på evangelisation i Sverige, och yttre mission som syftade på det som gjordes utomlands. Ivern att sprida evangeliet utomlands stimulerades ofta av de tidiga upptäcktsresandenas skildringar av "gudlösa folk" i andra länder. Tanken var enkel: evangeliet förändrade vår situation, från gudlöshet till gudfruktighet, och från fattigdom till välstånd. Detsamma kan ske med dessa folk. Det var aktörerna i denna yttre mission som kallades missionärer. Missionen grundar sig ofta ideologiskt på den s.k. missionsbefallningen: "Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: 'Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut'." (Matt 28:18-20). Missionen har i Sverige bedrivits av samfunden på s.k. missionsfält av missionsföreningar, bildade enbart för denna sak, av speciella fristående insamlingsorganisationer (ibland kallade ministries), och enskilda individer.

missionshus, en liten kyrkolokal, ofta på landsbygden, jfr kapell och bönhus. M. började uppföras i stort antal i hela Sverige från mitten av 1800-talet. Det var utbredningen av väckelserörelserna som skapade behov av egna samlingsplatser, skilda från Svenska kyrkans. M. var enkla hus, ofta byggda av lokalbefolkningen och av lokalt material, företrädesvis trä. De var av praktiska och ideologiska skäl mycket enkla och sparsamt inredda. Ibland kallades de därför för himlalador. Många m. står fortfarande kvar på landsbygden som minnesmärken över den stora folkväckelsen, men aktiviteten i dem är nu liten. I dag har verksamheten följt med landsbygdens folk in till staden och m. har ersatts av missionskyrkor och baptistkyrkor och liknande. M. fick ofta benämningar som bestod av ortnamn (eller liknande) från Bibeln, såsom Betania, Betel, Betlehem, Ebeneser, Elim, Emanuel, Emmaus, Filadelfia, Immanuel, Salem, Saron, Sion, Smyrna och Tabor.

Missionsinstitutet (MI), ett sedan 2003 fristående institut som drivs av EFK tillsammans med SAM med inriktning på kyrkans gränsöverskridande missionsuppdrag. MI bedriver kurs- och seminarieverksamhet, bland annat terminskursen PROMIS, Programmet för mission och interkulturella studier, samt missiologisk analys och reflektion i utredningar, nyhetsbrev och en skriftserie. Från 1977 till 2003 var MI en del av Örebro missionsskola. Sedan 2012 samverkar Pingst med PROMIS. Samtal förs även med ett bredare nätverk av samfund och organisationer om att knyta an till PROMIS.

MissionsInstitutet PMU, MI, startades 1986 vid årsstämman för Pingstmissionens utvecklingssamarbete, PMU, för att utföra dokumentation och utvärdering av pingstförsamlingarnas mission, Pingströrelsen, mission. Föreståndare var Jan-Endy Johannesson. Från år 1988 gavs dokumentationer ut om svensk pingstmission i Kina, Indien, Brasilien, Centralafrika, Etiopien, Tanzania, Liberia, Pakistan, Sri Lanka, Argentina och Bolivia. Flera av böckerna översattes till andra språk. Arbetet bedrevs i nära samarbete med Pingströrelsens Informationscentrum och källmaterial samlades för arkivering. Intervjuer genomfördes och dokumenterades med omkring 400 missionärer. Flera typer av missionshandböcker publicerades också. Under början av 2000-talet avvecklades dokumentationsverksamheten och utvärderingsarbetet bedrevs integrerat med den ordinarie verksamheten i PMU.