N

Nordström, Nils Johan (1880-1943) SB, inflytelserik baptistteolog, samfundsledare, ekumenisk förgrundsgestalt. Gift 1914 med Hanna Strandberg. Född i en hemmansägarfamilj i Nederluleå. Han döptes vid 20 års ålder, studerade vid Betelseminariet 1904-1908, tog studenten i Stockholm 1912 och blev fil.kand. i Uppsala 1914. Från 1913 var han lärare vid Betelseminariet, som ordinarie från 1917 och som dess rektor 1927-1943. N:s huvudämnen var grekiska och exegetik, men han undervisade också i religionshistoria, filosofi och engelska. Han var sekreterare i Svenska Baptisternas Ungdomsförbund 1912-1920, ordförande i Sjöviks styrelse 1920-1927, medlem av SB:s missionsstyrelse 1921-1943, vice president i Baptist World Alliance 1934-1943, och hade flera andra SB-uppdrag. Han var ordförande i Fria kristliga studentföreningen 1922-1925, dess representant i World Christian Federation 1926-1929, sekreterare i Frikyrkliga samarbetskommittén 1923-1940 och dess ordförande 1940-1943. Han var styrelsemedlem i Nordiska Ekumeniska Institutet, Svenska Ekumeniska Nämnden m.fl. ekumeniska organ samt i styrelsen för folkpartiets Stockholmsavdelning. Amerikansk hedersdoktor, produktiv publicist och författare.

Norman, August V. (1866-1952) MK, predikant, distriktsföreståndare. Gift med Anna Sofia Liljedahl. Gift med Anna-Maria Lindholm. Född i Växjö. Han utbildades vid Teologiska skolan i Uppsala 1884-1886 och var pastor från 1886 i Skutskär, Arboga (två perioder), Falun, Åmål-Bengtsfors, Halmstad, Oskarshamn, Norrköping Bethel, Eskilstuna, Visby, Göteborg S:t Jakob och därefter distriktsföreståndare från 1918 för västra och sedan östra distriktet. N. sägs ha varit en färgstark personlighet som gick sin egen väg, men också en ömsint person som brydde sig om de svaga i samhället.

Norström, Karl Edvard (1859-1918) MK, predikant, distriktsföreståndare, psalmförfattare. Gift med Eva Stave. Gift med Nina Lagerlöf Broms. Född i Strömstad och från 1880 pastor i Eksjö, Jönköping, Norrköping, Stockholm Trefaldighet, Göteborg S:t Jacob, distriktsföreståndare för södra distriktet, Stockholm S:t Peter och Uppsala. N. var inspektor för Betaniastiftelsen 1905-1918. N. beskrivs som en visionär med ett stort socialt patos. Han var drivande under Betaniastiftelsens första år i Sverige och samlade in pengar till bl.a. sjukhusbygge i både Göteborg och Stockholm.

Nya slottet Bjärka-Säby, slottsbyggnad utanför Linköping som används som kurs-, konferens-, församlings- och retreatgård med ekumenisk inriktning. Slottet är bl.a. bas för en ettårig bibelskola samt tidskriften Pilgrim. Slottet ägs av Sionförsamlingen i Linköping, PR, som mottog detta genom en donation från familjen Oscar Ekman år 1980, då Samuel Halldorf var församlingens föreståndare. Redan under Ekmans tid blev platsen ett andligt och kulturellt centrum i ekumenisk anda – en tradition som Sionförsamlingen fört vidare.

nyevangeliska väckelsen, kallas också nyevangeliska rörelsen eller helt enkelt nyevangelismen och betecknar den i huvudsak lutherska, lågkyrkliga väckelserörelse som drog in över Sverige i mitten av 1800-talet. Väckelsen hade sina rötter framför allt i pietismen och delar många av dess drag som personlig omvändelse, betoning av bibeltro och andaktsliv, men definierar sig samtidigt i viss mån mot den. Medan pietismen var en helt inomkyrklig rörelse var n. öppnare för samverkan även med sammanhang som inte var lutherska. Den sanna kyrkan fanns inom alla kristna samfund och bestod av "alla levande kristna". N. var kyrkokritisk och särskilt kritisk mot prästerskapet. Så länge en präst också tillhörde n. och ledde dess nattvardsgångar kunde de troende finnas kvar i kyrkan, men när så inte var fallet kunde det leda till splittring. På så sätt utkristalliserades t.ex. Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, som organisatoriskt blev kvar inom lutherska kyrkan, och Svenska Missionsförbundet som lämnade den lutherska kyrkans organisation. Kända personligheter inom n. är bland andra Ebba Boström, Lina Sandell-Berg, Carl Olof Rosenius, Gustaf Emanuel Beskow och Paul Peter Waldenström.

Nyhemsveckan, nationell konferens för andlig uppbyggelse och förnyelse som årligen arrangeras i Nyhem utanför Mullsjö, PR. I vardagligt tal även kallad Nyhem. N. var 2010 PR:s största årliga sommarkonferens följd av Lapplandsveckan i norra Sverige. Åren 1918-2005 arrangerades och ägdes konferensen av Betaniaförsamlingen i Nyhem. I mars 2010 upphörde Betaniaförsamlingen i Nyhem som självständig församling och blev en del av den större Pingstförsamlingen i Mullsjö. En förändring hade dessförinnan skett när Föreningen Nyhemsveckan år 2006 blev arrangör av N. Under hösten och vintern 2008/2009 uppfördes en möteshall på konferensområdet. Den s.k. Nyhemshallen blev en kombinerad konferens- och idrottshall för drygt 3000 mötesbesökare, ägd av Nyhemshallen AB bestående av Pingstförsamlingen i Mullsjö-Nyhem, Föreningen Nyhemsveckan och en privat entreprenör.

I PR:s början benämndes dessa samlingar bibelstudieveckor och riktade sig främst till predikanter. År 1916 samlades 24 deltagare i Korsberga till vad som senare har beskrivits som PR:s första rikskonferens. En liknande samling följde året därpå i Linderås, Linderås-konferensen. Från år 1918 tog den då tre år gamla Betaniaförsamlingen i Nyhem ansvaret för att årligen bjuda in till konferensen. Först hölls samlingarna på en bondgård i Skogslund, Kölingareds socken, därav namnet Kölingaredsveckan som användes under flera årtionden. Redan år 1921 flyttades dock samlingen till Betaniaförsamlingens kapell i Nyhem. Från år 1926 hölls samlingen i tält. Under sessioner och spontana möten samtalades om frågor som var angelägna inom den växande PR och N. fick stor betydelse för rörelsens konsolidering. Även om samlingen var informell utan valda ombud fick uttalanden och riktlinjer från konferensen stort genomslag i pingstförsamlingarna. Utförliga referat publicerades i veckotidningen Evangelii Härold. Deltagarantalet växte kraftigt från mitten av 1920-talet och så småningom kom även allt fler deltagare som inte var predikanter. Betoningen kom allt mer att ligga på andlig uppbyggelse och förnyelse för en vidare målgrupp. För de mer interna frågorna etablerades predikantveckan som en årlig samling från 1943.

För att möta expansionen inköptes ett större konferensområde i Nyhem vid sjön Stråken år 1950 och från 1951 hölls samlingarna där. Området erbjöd stora ytor för camping och under årtiondena som följde växte lokaler för bespisning, service, sanitet, logi och utställning fram på området. Efter flera utslitna mötestält inköptes ett nytt 1972 som skulle rymma 5000 personer. Det användes tills Nyhemshallen invigdes 2009. Särskilda möten och aktiviteter för ungdomar och barn etablerades, först med ungdomsmöten från mitten av 1960-talet sedan med barnmöten. Under 1980-talet började dessa samlingar hållas i egna tält och från 1989 blev den inledande helgen ungdomskonferens. Sedan Nyhemshallen tagits i bruk kunde ett nytt Barnens Nyhem ordnas på den gamla tältplatsen.

Nyhyttans Missionsskola, Nyhyttans Praktiska skola, utbildningsanstalt inom SDA, 1898-1932. SDA:s holistiska syn avspeglades i utbildningen: huvud, hand, hjärta, eller intellektuell, praktisk, andlig. Skolan drev ett pastors/evangelistseminarium samtidigt med en allmän förberedande linje (för gymnasiet), en handelsinriktning samt en missionslinje. Alla linjer var öppna för både män och kvinnor. N. blev därmed den första missionsskola som gav kvinnor en pastorsutbildning i Sverige. Missionskallet blev märkbart. Under 1920-talet reste ett antal f.d. elever till arbetsfält i Manchuriet, Mellanöstern och Afrika. Elever kom från hela Sverige. Under kriget 1914-1918 fanns en finsk avdelning med egna lärare. Praktiskt arbete ingick i elevernas vardag, dels för skolans underhåll, dels för att ge eleverna möjlighet att betala sin skolavgift. Framför allt skulle det praktiska arbetet vara fostrande, allt arbete skulle respekteras; förebilden fanns i Paulus tältmakeri. Skolans föreståndare1899-1905 Jon Blecko Karlsson var en nydanande och framsynt pedagog, 1907 grundade han Rättviks realskola efter samma principer. I sommarhalvåret kolporterade eleverna eller arbetade vid den badanstalt som skolan drev enligt Battle Creek och Skodsborgsmetoden. En av de första eleverna, Carl Oscar Carlstjerna, blev som föreståndare den som präglade åtskilliga blivande pastorer och bibelarbetare. När skolverksamheten förflyttades till Ekebyholmsskolan 1932 blev Nyhyttan helårskurort.

nykterhetsrörelsen, en lång rad personligheter inom den svenska frikyrkan påverkade framväxten också av den svenska nykterhetsrörelsen, främst då inom Blåbandsrörelsen och Godtemplarrörelsen. Inspirerade av grundaren John Wesleys idéer var många metodister engagerade i nykterhetsfrågan. George Scott startade redan 1831 Kungsholmens nykterhetsförening, som var den första i sitt slag i Sverige. Därefter följde en lång rad engagerade metodister: A.H. Berg, J.M. Erikson, Jacob Th. Jacobsson, K.A. Jansson, Hugo Magnusson, August Strömstedt, K.A. Wik m.fl. Den största gruppen kom möjligen från SB, t.ex. Carl Erik Benander, K.O. Broady, Hjalmar Danielson, Olof Hammar, Erik August Lindblom, Göran Lindgren, Olof Nilsson, Claes Fredrik Pira, Anna Stadling, Gottfrid Thorell, Rosa Thörne, Theodor Truvé och Clara Wangel-Bergsten. Inom SMK var t.ex. Joel Kullgren och Paul Peter Waldenström aktiva nykterhetsivrare. Inom SAM fanns bl.a. Josef Hamrin och Erik Räf, inom ÖM Efraim Borgström och Hanna Ongman, inom SDA David Östlund. Inom PR kanaliserades en hel del av nykterhetsarbetet genom den egna LP-stiftelsen, men som ett tidigt exempel kan Rikard Fris engagemang för nykterhet nämnas. Se även DKSN och Hela människan.

Nylander, Erik Gustav (1901-1984) EFS, präst, missionär. Gift 1930 med Ester Johansson (1897-1992). Efter studier vid Johannelunds Missionsinstitut utsänd som missionär till Juba i Somalia, där han arbetade från 1927 fram till italienarnas utvisning av alla missionärer år 1935. Efter hemkomsten till Sverige pastor i Betlehemskyrkan i Stockholm och resesekreterare för DUF. Missionär i Tanzania 1948-1964. Under en period president för det södra stiftet av den evangelisk-lutherska kyrkan i Tanzania.

Nylundh, Arnold (1914-1995) MK, pastor, själavårdare. Gift med Ruth Margit Gunvik. Född i Uppsala, uppväxt i en pastorsfamilj i Sverige och Finland. Utbildad på Överås i Göteborg. N. tjänstgjorde från 1939 i Lund, Halmstad, Linköping-Falerum, Stockholm Trefaldighet. N. var stark engagerad i S:t Lukasstiftelsens bärarlag, Konsulent i Förbundet Kristendom och Skola, direktor för Betaniastiftelsen. "N. var ofta reseledare, bl.a. till det heliga landet och till Rom. Men framförallt var han reseledaren i människors inre landskap, med en osedvanlig förmåga att hjälpa människor till en livsorientering".

nyläseri, eller nyläsarväckelse. Namn på den väckelse som gick fram över Norrland i början på 1800-talet men med följdverkningar långt fram i tiden. Betoningen låg på läsande av Bibeln och annan kristen litteratur. N. var i hög grad präglat av herrnhutismen och stod delvis i motsats till gammalläseriet som var mer påverkat av pietismen. Bland företrädarna för n. fanns bland andra Anders Larsson, Gerhard Gerhardsson och Johan Zakrisson. Även Maja Lisa Söderlund kan räknas till nyläsarna. Flera av den nyevangeliska väckelsen ledare hade sina rötter i eller kontakter med n. Det gäller t.ex. Carl Olof Rosenius.

Nyström, Johan Erik (1842-1907) SB, SMK, lärare, missionär, riksdagsman, sångförfattare, fil.dr. Gift med Amalia Wickström. N. var baptist och lärare vid Betelseminariet 1867-1872 men övergick till SMK i samband med dess bildande 1873. Han återvände för en tid till SB 1884-1886. N. var riksdagsman 1885-1887, därfter missionär för SMK i Algeriet 1887-1907 där han bl.a. verkade som bibelöversättare och översatte Nya testamentet till arabiska. N. var dessutom en flitig sångförfattare, bl. a. till "Gå, Sion, din konung att möta".

Nyström, Karl (1866-1946) EFS, BV, missionär. Gift 1896 med Agnes Palmér (1870-1952). N. kom som lekmannamissionär till EFS arbetsområde i Eritrea 1893 och anslöt sig därifrån till den s.k. fjärde gallaexpeditionen som var ett av EFS försök att nå oromofolket i det inre av Etiopien. År 1895 återvände N. till Europa för medicinska studier innan han 1896 för andra gången åkte ut till Eritrea. Denna andra missionärsperiod varade åren 1896-1935. År 1907 utgavs i Eritrea en sångbok på tigrinja med 100 sånger, varav N. hade översatt de flesta från svenska till tigrinja. Från 1912 var N. och hans hustru BV:s första missionärer i Afrika.

Nyström, Erik Gustaf Samuel (1891-1960) PR, missionär, missionssekreterare. Född i Österhaninge, Stockholms län. Gift 1916 med Lina Berggren. Samma dag avskiljdes de som Filadelfiaförsamlingens i Stockholm första missionärer för tjänst i Brasilien. Där var han i samarbete med övriga missionärer med och grundade församlingar, bibelskolor, tidningstryckeri och förlagsverksamhet i stor skala. N. var även verksam som skribent och var under en tid redaktör för den brasilianska pingstväckelsens tidningar Boa Semente och Mensageiro da Paz. Hans verksamhet var främst i Amazonas, Pará, Sau Paulo och Rio de Janeiro. Frånsett en period i Portugal 1936-1938 var han i Brasilien till år 1945, då han blev missionssekreterare i hemförsamlingen i Stockholm.