W

White, Ellen G. (1827-1915) (född Harmon) SDA, förkunnare, författare, en av grundarna till Sjundedagsadventistsamfundet 1863. Gift 1846 med James White. Född i Gorham, Maine USA. W. kom från from metodistbakgrund, döpt 1842 på egen begäran genom nedsänkning. Tillsammans med sina föräldrar accepterade hon William Millers förkunnelse om Jesu snara ankomst. Efter oktober 1844, som kallades den stora missräkningen, började en del av dessa adventister att genom bibelstudier försöka få klarhet i vad som hänt; detta blev grunden till läran om Jesu medlarroll i den himmelska helgedomen. W:s speciella roll grundades på de visioner hon förmedlade genom bl.a. en ansenlig litterär produktion, anmärkningsvärd med tanke på att hon endast fått ringa skolgång p.g.a. en olycka i 9-årsåldern. SDA anser att hon hade "profetians ande" men skiljer på hennes allmänna kristna råd och andlig vägledning och direkt nedskrivna visioner. Hennes teologiska roll blev avgörande för samfundets utveckling. Starkt kristocentrisk balanserade hon de tidiga ledarnas fokusering på lagen, d.v.s tio Guds bud med det 4:e (sabbatsbudet) som det viktigaste (2 Mos 20: 8-11). Vid Generalkonferensen i Minneapolis 1888 slogs det, inte minst tack var hennes inflytande, fast att det är Kristus som är vår rättfärdighet.

I förbindelse med samfundets expansion (fr.o.m. 1874) och budskap till hela världen kom hon att under långa perioder vistas i Australien och Europa (1885-1888) för att där stödja de växande församlingarna och förlags- och hälsoverksamhet. Sverige besökte hon tre gånger under dessa år, då hon var stationerad i Basel. Midsommar 1887 predikade hon i Stockholm i det mötestält som satts upp vid Karlberg. Upp till 1000 åhörare kom till flera av mötena. Själv var hon förvånad över det stora antal människor från "de bättre klasserna" som lyssnade till henne. Genom hennes besök blev också förståelsen betydligt förbättrad vid huvudkvarteret i USA för de villkor som mötte förkunnare, kolportörer och vanliga medlemmar i 1880-talets fattiga Sverige där det fanns lite förståelse för befrielse från arbete på sabbatsdagen (lördagen).

Wiberg, Anders (1816-1887) SB, pastor, SB:s främste ledare och teolog i pionjärgenerationen. Gift i USA 1855 med Caroline Lintemuth. Född i hälsingebyn Vi, därav namnet Wiberg. Efter gymnasiegång i Gävle studerade han till präst i Uppsala. Han prästvigdes 1843 och tjänstgjorde som präst i norra Hälsingland till 1846, då han återvände till Uppsala och Stockholm för fortsatta studier. Där lärde han känna den nyevangeliska väckelsen och dess ledare Carl Olof Rosenius. I de kretsarna önskade man fira nattvard med enbart troende deltagare. Wiberg ledde sådana nattvardsfiranden och gjorde sig därmed skyldig till tjänstefel. Som följd av sin konflikt med domkapitlet i Uppsala begärde och fick han avsked från prästämbetet 1851. Vid den tiden var han medlem av en separatistisk, "dopsinnad" läsarkrets i Stockholm. I samband med en resa till Hamburg tog han starkt intryck av den framstående baptistledaren J.G. Oncken. Från Hamburg medförde W. en engelsk skrift som var kritiskt inställd till barndopet. Under studiet av sådan litteratur och Nya testamentet befästes hans tvivel på barndopets giltighet. W. utvecklade sin nya dopuppfattning i boken Vilken bör döpas? och Varuti består dopet? som trycktes 1852. "Ett så revolutionerande teologiskt arbete hade aldrig förut utkommit på vårt språk" (Gunnar Westin). Som teolog gjorde W. sig till tolk för en lutherskt-reformert sakramentssyn och en konsekvent baptistisk församlingssyn. Plågad av sjukdom och ensamhet blev W. erbjuden en resa till USA. På vägen dit, den 23 juli 1852, tog han i Köpenhamn emot de troendes dop av F.O. Nilsson. I USA blev han ordinerad till baptistpastor och där lärde han känna den världsvida baptismen. När han 1855 återvände till Sverige blev han pastor för den nygrundade Betelförsamlingen i Stockholm. Där tjänstgjorde han till 1870 och sedan från 1878 till sin död 1887 i Stockholm Salem. W. var den självskrivne ledaren för SB under dess första kvartssekel. Bräcklig till hälsan var han likväl intensivt verksam som allianssinnad teolog, predikant, själasörjare, författare, tidningsutgivare, förespråkare för absolut nykterhet och aktiv inom ett vidsträckt internationellt baptistiskt nätverk. W. utgav Evangelisten 1856-1873.

Wickberg, Erik (1904-1996) FA, officer. Gift 1929 med Frieda de Groot, officer FA. Gift 1932 med Margarete Dietrich, officer FA. Gift 1977 med Eivor Lindberg, officer FA. Son till Betty Wickberg och David Wickberg, som var frälsningsofficerare i Schweiz varför W. blev soldat i Berns andra kår. W. utbildade sig till officer vid internationella krigsskolan i London, gjorde tjänst vid kårer i England och därefter vid krigsskolan och högkvarteret i Berlin och vid internationella högkvarteret i London, sekreterare för efterkrigshjälpen och internationell samordnare i Sverige under andra världskriget då FA i Sverige ansvarade för kontakter med stora delar av FA-världen, divisionschef i Uppsala, chefsekreterare i Schweiz och Sverige, ledare för FA i Tyskland, stabschef vid internationella högkvarteret, av Höga Rådet vald till general den 23 juli 1969. General fram till 1974. Kommendör av Vasaorden, Sverige, Das grosse Verdienstkreutz, Tyskland, Mo Koong-Whaorden, Korea, Konungens medalj 12:e storleken med Serafimerband, Sverige.

Widegård, Arne (1916-1983) MK, pastor, psalmförfattare, översättare, lärare. Gift med Anna-Stina Åkerström. Född i Bengtsfors och fick flytta runt i landet eftersom fadern var metodistpastor. W. utbildade sig på Överås varifrån han utexaminerades 1937. Så följde tjänst i Kolsva-Odensvi samt ungdomsevangelist på östra distriktet, Stockholm Trefaldighet bitr. Finspång-Lotorp, Göteborg Tabor. Samtidigt med Göteborgstjänsten blev W. också lärare på Överås 1946 och fortsatte med det fram till 1973. Fil.kand. i Göteborg 1956, fil.mag. 1960, utvidgad högre studiekurs i teologi i Lund 1963. W. var en flitig diktare och psalmförfattare. Han översatte gärna psalmer, bl.a. psalmer av Charles Wesley. I Psalmer och Sånger (1987) finns 14 egna eller översatta psalmer av honom. W. fanns med i psalmbokskommittén till MK:s tidigare psalmbok 1940-1951. W. hade också flera andra förtroendeuppdrag inom MK, bl.a. som ordförande i MKU-styrelsen, ledamot av kyrkostyrelsen, examensutskottet och Överås. Efter 1960 tjänstgjorde W. som adjunkt inom Göteborgs skolväsende i ämnena religion, svenska och engelska. W. fanns också med i bildandet av Kortedala Frikyrkoförsamling och var dess pastor ett kort tag.

Widström, Carl Ulric (1833-1906) EFS, hovrättsråd, riksdagsman. Gift 1866 med Clementine Lönnerberg (1845-1924). Efter studier i juridik och en närmare tjugoårig tjänstemannabana blev W. 1875 hovrättsråd i Svea hovrätt. Han var även under ett antal år riksdagsman i första kammaren. W. efterträdde år 1867 Carl Olof Rosenius i EFS styrelse och var styrelsens ordförande 1899-1906. W. kom att under drygt trettio år ha stort inflytande på EFS arbete i egenskap av styrelseledamot, expeditionsföreståndare och ledamot i ett flertal centrala utskott och råd. W. var en varm anhängare av den evangelisk-lutherska bekännelsen och värnade EFS kyrkolojalitet men samtidigt också dess självständighet.

Widén, Svante Erik (1938-2007) PR, musiker, arrangör, producent. Född i Avesta. Efter utbildning vid Uppsala universitet och Kungliga Musikhögskolan i Stockholm arbetade han med musik hela sitt liv, bl.a. som lektor vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm 1977-1990. W. var organist och körledare i Södermalmskyrkan, Stockholm 1959-1968, inspelningschef för Hemmets Härold 1968-1972 och startade skivmärket Prim Records. W. medverkade vid många olika slags inspelningar och framträdanden, exempelvis O store Gud i Sveriges television 1964-1967 och Minns du sången. Han skrev också artiklar, debattinlägg och musikrecensioner.

Wik, Karl August (1860-1938) MK, pastor. Gift med Hanna Petersson. Född i Ölme, Värmland. W. verkade som rallarevangelist i Norrland redan som 18-åring. Efter att ha anslutit sig till MK utbildade han sig på Metodistkyrkans Teologiska skola i Stockholm 1881-1982. Han tjänstgjorde från 1882 i Heby, Högfors-Fagersta, Loftahammar-Vråka, Landskrona, Karlskrona, Slite, Visby, presiderande äldste först på Gotland sedan för norra distriktet, Stockholm S:t Peter, distriktsföreståndare södra distriktet, Göteborg S:t Jacob, superintendent i Finland 1922-1924. W. arbetade för nykterhetsfrågan. Han ivrade för barnen och ungdomarna. Han var ordförande i FVBU under många år och en nitisk styrelsemedlem. Han var med i Evangeliska Alliansens svenska avdelning

Wikander, Nils (1848-1914) SMK, predikant, lärare, rektor. Född i Vendels församling, Uppsala län, studentexamen vid Uppsala Lyceum 1873, informator 1874. Började under 1874 att predika och inskrevs på hösten vid Uppsala universitet, men måste på grund av försvagad hälsa avbryta studierna. Verkade senare som predikant i norra Uppland, samt senare delen av 1876 som predikobiträde hos en kyrkoherde i Södermanland. Flyttade 1877 till Kristinehamn för att tjänstgöra som predikant vid missionsföreningen samt biträda som lärare vid missionsskolan i Kristinehamn. Kallades av SMK som vikarierande lärare på Missionsskolan 1879, blev ordinarie lärare 1880 samt skolans rektor 1888 och följde med till Stockholm då skolan flyttade dit, samt till Lidingö 1908. W. var skolans föreståndare t.o.m. 1910.

Wikholm, Otto Fredrik (1859-1893) SMK, missionär. W. kom till Kina 1890, som en av de första fyra missionärerna som SMK sände ut till Kina. I dagboken, skriven ombord på ångfartyget Shannon under utresan 17 oktober 1890, står bl.a. om W:s barndom samt om dennes avskedspredikan över Apg. 20:17-35. Efter en undersökningsresa utförd av missionärerna Lund och Engdahl bestämdes att områdena Macheng och Songbu var särskilt lämpliga att börja missionsarbete i. W., liksom Anders Daniel Johansson, stationerades i Songbu, ett område där det vid tiden, 1892-1893, rådde en hel del oroligheter. Den 1 juli 1893 samlades en folkmassa utanför huset där svenskarna bodde och begärde att dessa skulle komma ut. W. och Johansson misshandlades och mördades där. Efter denna händelse började området kallas för martyrdistriktet och det dröjde fram till 1901 innan man åter började arbeta i Macheng.

Wiklander, Gösta (1923-2014) född i Nyhyttan,Järnboås. SDA. Pastor, missionföreståndare. Döpt 1938 av sin far Alfred Anderson. Gift med Astrid Rudholm 1944.

GW började sin samfundstjänst redan som 15-åring på Skandinaviska Bokförlaget. Efter avslutad pastorsutbildning på Ekebyholms Missionsskola 1944, blev han ledare för kolportageverksamheten. Ordination 1954, ledare för den sydsvenska avdelningen 1962-1969. Bibelbrevskolan, senare Hoppets Röst kom han att utveckla med skrifter och kurser under sina år som ledare 1969-1977. Han utvidgade Hoppets Röst till också att omfatta närradioverksamheten. Som ledamot av massmediegruppen vid det Kristna riksmötet 1975 blev GW drivande tillsammans med andra frikyrkor till att närradio blev möjligt 1977.

Religionsfriheten var ett annat område där GW gjorde betydande insatser, bl.a. som medlem av Frikyrkosamrådets religionsfrihetskommitté 1991-1997,där han medverkade till den nya religionsfrihetslagen om trossamfund (SFS 1998:1593). Åren 1977-1985 ledde han Adventistsamfundet i Sverige, men även efter pensionen 1986 förblev han en kreativ evangelisk förkunnare med öppenhet gentemot andra kristna samfund. Hans främsta insats blev då inom samfundets historia i Sverige, där han gjorde ett grundläggande forskningsarbete och författade flera biografier. GWs hela liv präglades av tjänst för Herren där han förenade en visionär kreativitet med en djup och varm evangelisk syn parad med SDAs syn på Bibelns profetiska budskap. GW var en av de mest tongivande ledarna bland adventistförkunnare under den senare delen av 1900-talet. Han ledde samfundet in i en mer evangelisk och öppen linje.

Winge, Carl (1863-1923) FA, officer, missionär i Indien. Gift 1893 med Anna Larsson-Lager, officer FA, missionär. Gjorde sin första tjänst i Ängelholm och blev där övertygad om att han var kallad till Indien som missionär. Då han visste att FA:s missionärer antog indiska levnadsvanor, klädsel och namn började han öva sig att gå barfota på gatorna i Ängelholm. Hans indiska namn var Jang Bahadur (Tapper i strid). I mer än 30 år var han verksam i Indien. I den svenska officersrullan står följande notering: "Afgick till Indien d. 7.7.91 för att inträda i tjänst där".

Winqvist, Elsie (Elisabeth) Rebecka Wilhelmine (1863-1957) (född Hefter) EFS, lärare, missionär, bibelöversättare. Gift 1883 med Karl Winqvist. Född i Budapest, Ungern. W. fick sin utbildning i Tyskland, var missionär i Eritrea 1883-1910, lärare vid Johannelunds Missionsinstitut 1913-1918, därefter återigen i Eritrea 1930-1935, då hon med övriga svenska missionärer utvisades av italienarna. Tillsammans med sin man och inhemska medarbetare översatte hon Nya testamentet till tigrinja 1909, och efter makens död fortsatte hon med Gamla testamentet som tillsammans med en reviderad utgåva av Nya testamentet utkom 1957.

Witting, Anders Gustaf Victor Maximus (1825-1906) MK, svensk-amerikansk pastor, pionjär för metodismen i Sverige. Född i Malmö. W. kom till USA som sjöman 1847, följde i beundran Erik Jansson och hans flock till Bishop Hill 1848, blev omvänd, anslöt sig till MK 1850 och blev predikant där 1855. Han blev därefter bl.a. den förste redaktören för Sändebudet i Chicago. År 1866 gjorde W. en lång predikoresa i hemlandet, inledd i Stockholm där han "predikade i till trängsel fyllda lokaler". Resan sammanföll med besöket av en metodistisk biskop, C. Kingsley, som omedelbart förflyttade honom till Göteborg 1867, och 1868 utnämnde honom till landets förste metodistiske superintendent. W. inledde därmed "en ny epok i den svenska metodismens historia". Han behöll denna position fram till 1876. W. blev därefter presiderande äldste (distriktsföreståndare) i Göteborg 1878-1879. Därefter återvände han till USA och dog där 81 år gammal.

Wrangel, Carl Magnus eg. Carl Magnus Wrangel af Sage och Waschel (1727-1786) präst, hovpredikant. W. utnämndes en tid efter prästexamen till svensk kyrkoherde i Wisconsin och till prost över samtliga lutherska församlingar i USA. Efter återkomsten till Sverige hade W. bl.a. direktkontakt med John Wesley i England. W. har bl.a. blivit känd för att 1771 ta initiativet till det alltjämt existerande Samfundet Pro Fide et Christianismo vars syfte var att främja mission, kristen pedagogik och spridandet av kristen litteratur. Inspirationen kom från Storbritannien och metodistiska kretsar där. W. spred på så sätt metodistiska idéer i Sverige utan att själv vara metodist.