T

Torpkonferensen, årlig uppbyggelsekonferens och årskonferens för Helgelseförbundet, HF, fram till bildandet av Nybygget 1997 (senare Evangeliska Frikyrkan, EFK). Sedan dess är EFK konferensens arrangör. Den har sedan 1887 hållits årligen vid midsommartid på Torps Gård i Kräcklinge i Västernärke, ca 2,5 mil sydväst om Örebro. Den första konferensen innebar den officiella starten för HF. Inbjudare var arrendatorn E.L.M. Hedin som följande år köpte gården. Först 1967 övergick den från enskild ägo till HF. Deltagarantalet det första året beräknas ha varit ca 2000 personer med i huvudsak lokal förankring. Under de följande åren ökade både antalet deltagare och deras geografiska spridning. T:s uppkomst var ett resultat av den svenska folkväckelsens möte med angloamerikansk helgelseförkunnelse förmedlat bl.a. av William E. Boardman och Nelly Hall. Halls medverkan möjliggjorde att kvinnlig predikan blev en självklarhet från första början. T. har tydliga likheter med den engelska motsvarigheten Keswickkonferensen, även om direkta tidiga samband är svåra att påvisa. Konferensens karaktär har bestämts av dess fyra fokus: helgelse och uppbyggelse, mission, väckelse, samt årskonferens för HF. För missionsperspektivets plats var Fredrik Fransons medverkan under 1890-talet avgörande. Trots att T. varit en årskonferens har den alltifrån början varit ekumeniskt präglad med talare från ett brett spektrum av kristenheten vid sidan av HF:s egna evangelister. De två förkunnare som starkast förknippas med T. är Emil Gustafson och Frank Mangs. Mangs predikade på ett 60-tal konferenser och knöt an till och formulerade tanken på "torptonen" eller "torpklangen", vilken han härledde tillbaka till Gustafsons helgelseförkunnelse på 1890-talet. De senare missionsföreståndarna Stig Abrahamsson och Rolf Nordström har önskat bevara och betona denna "ton" som T:s särprägel. Konferensen varade först i tre dagar, men har successivt växt till att numera omfatta hela midsommarveckan. Mötena har under hela T:s existens hållits i ladan. Under senare år har dessa kompletterats med barn- och ungdomsmöten och seminarier av olika slag. Konferensområdet har byggts ut med campingplats, matsal och andra behövliga lokaler. En speciell företeelse på Torp är de bönestenar som finns i parken, där Sveriges landskap och HF:s missionsfält är representerade.

traktatsällskap, sällskap som organiserats för att sprida kristlig litteratur, främst då enstaka blad, traktater, och småskrifter. Tanken var att genom att trycka stora upplagor kunde priset sänkas och därför säljas till allmänheten för ett ytterst lågt pris eller delas ut gratis. Syftet var att genom att sprida det tryckta ordet frammana en kristen väckelse. I England bildades sällskap för traktatspridning redan under 1690‑talet. I Sverige brukar det ännu existerande Samfundet Pro Fide et Christianismo, grundat 1771, ses som det första traktatsällskapet. År 1808 bildades det mera evangelikalt orienterade Evangeliska Sällskapet och 1858 Jönköpings Traktatsällskap. Under frikyrklighetens etableringsfas speds dess idéer genom traktater och småskrifter med hjälp av kringvandrande kolportörer, en ursprungligen frivillig uppgift som t.ex. inom EFS institutionaliserades och omvandlandes till en funktion som påminde om predikantens. Traktaterna var oftast översatta från engelska och hade inte sällan ett kalvinistiskt innehåll, vilket bidrog till att förmedla nya teologiska impulser till det lutherska Sverige. Andra svenska traktatsällskap var Evangeliska alliansen, bildad 1853, Evangeliska traktatsällskapet, bildat 1853 och Stockholms missionsförening, bildad 1856, och, i dess tidiga skede, Evangeliska Fosterlands‑Stiftelsen, bildad 1856. Många av dessa traktatsällskap blev senare till missionssällskap eller förenades till samfund, t.ex. Jönköpings Traktatsällskap som blev en viktig del av Svenska Alliansmissionen.

Tro och liv, "tidskrift för kristen tro och förkunnelse", utgavs 1942-2011, först som kvartalstidskrift av Frikyrkliga samarbetskommittén och från 1946 av Pastorernas riksförbund (SMF/SMK), efter sammanslagning med Tidskrift för predikanter. T. hade en frikyrkoekumenisk redaktionskommitté och utgavs tidvis i samverkan med andra samfunds pastorsförbund med 10 nr/år under de första fem åren, därefter vanligen 6 nr/år. T. var en frikyrklig teologisk tidskrift med särskild inriktning på att betjäna pastorer, bland annat genom en homiletisk bilaga som från 1969 blev en fast avdelning i tidskriften. Till tidskriften knöts från 1995 även en oregelbundet utkommande skriftserie. Redaktörer var Ansgar Eeg-Olofsson (1942-1945), Ivar Wennfors (1946-1951), Nils Tägt (1952-1967), Sven Hemrin (1968-1986), Lennart Molin (1987-1996) och Johnny Jonsson (1997-2011).

Trons Segrar, TS, uppbyggelse- och missionstidning utgiven av C.J.A. Kihlstedt 1890-1915, övergick 1916 i Helgelseförbundets ägo som dess officiella organ. T. var från början månadstidskrift, men övergick till utgivning var fjortonde dag 1892-1949, var tionde dag 1950-1959 och som veckotidning 1960-1991. I vinjetten citeras 1 Joh 5:4 som inspirerat till namnet. Chefredaktör efter Kihlstedt var Jöns Sonesson 1916-1942, Ester Fredberg 1943-1948, Härold Norburg 1949-1975, Arne Bengtsson 1975-1976, Sven Kårbrant 1976-1989 och Håkan Wistrand 1989-1991. I februari 1991 gick T. samman med Upplysningens vän. Kent Andersson var redaktör 1991-1993 och Bernth-Åke Ottosson 1993. Tidningen uppgick 1993 i Veckomagasinet Petrus. T. nådde sin högsta upplaga på 17 000 exemplar några år under första världskriget. Dess viktigaste roll var från början att sprida helgelsebudskapet i Sverige, men fick senare en mer internt sammanhållande funktion inom HF.

trosbekännelse, flera kristna samfund och organisationer har särskilda t. som de använder för att formulera sin tro och samla sina utövare. Dessa har ofta kommit till i perioder av stridigheter då det varit viktigt att markera den egna särarten, det som upplevts vara den rätta läran. De äldsta trosbekännelserna har sina rötter i urkyrkan och hörde ofta samman med dopet. I vissa fall läses t. kollektivt under söndagens gudstjänst, i andra fall får en medarbetare skriva under den i samband med en anställning eller ett förtroendeuppdrag. Andra samfund, t.ex. PR, har sedan starten varit emot t., och sett sådana som mänskliga sätt att försöka skriva om eller göra tillägg till Bibeln (enl. Upp 22:18-19). I stället har då bibeltexten anförts som den enda behövliga t.

Truedsson, Nils Peter (1843-1931) FB, predikant, redaktör, missionär. Gift 1895 med Johanna Svensson. Han blev baptist 1867 och kom tidigt i kontakt med Helge Åkeson när denne kom till Halland på en predikoresa. Han följde med denne som sångare på flera av hans resor och kom 1872 att följa Åkeson vid brytningen med SB. Han var redaktör för Upplysningens vän 1888-1894 och missionär i Sydafrika 1894-1900 varefter han emigrerade till USA där han fortsatte predikoverksamheten och startade Sanningens Vän och var dess redaktör 1901-1931. Genom sina skrifter och sånger utövade han även under denna tid ett starkt inflytande över den svenska fribaptismen och formandet av dess trosåskådning och fromhetstyp.

tungotal, en oftast extatisk upplevelse av att i andlig hänryckning tala främmande ord. T. kan indelas i flera genrer: Xenolali betecknar tal på ett främmande språk som talaren inte själv behärskar, men som någon av lyssnarna känner igen. Detta liknas vid fenomenet som beskrivs i Apg 2:6 där "var och en hörde just sitt språk talas". Glossolali betecknar tal på ett främmande språk som ingen människa behärskar. T. kan antingen vara för egen uppbyggelse, med stöd t.ex. i 1 Kor 14:4 "Den som talar med tungor bygger upp sig själv"; eller som ett slags profetisk hälsning som uttydes i församlingen, i enlighet med 1 Kor 14:13 "Därför skall den som talar med tungor be om förmågan att tolka sitt tal".

Tyndal, Harry (1909-1995) FA, officer, kårofficer, socialtjänst, skribent, sångsolist, ledare för Stabsmusikkåren, administrativt arbete, kandidatsekreterare, divisionschef, nationell ungdomssekreterare, chefsekreterare, ledare för FA i Danmark och Sverige. Gift 1937 med Svea Tyndal. Första kontakten med FA fick han vid ett friluftsmöte i Malmö. Då han visade ett stort intresse för trumslagaren var det någon som sa: "Låt pågen slå ett slag på trumman." Trumslaget blev upptakten till ett livslångt engagemang inom FA, först som scout, scoutledare och frälsningssoldat sedan som officer. Som ung officer bereddes han möjlighet till en tids vidareutbildning vid The International Training College i London. T. var aktiv inom flera ekumeniska organ i Danmark och Sverige. Konungens medalj 12:e storleken med Serafimerband, Paul Harris Fellow (Rotary).

Törnberg, Allan Erik Hubert (1907-1956) PR, pastor, författare, poet, sångförfattare. Gift 1933 med Elsa Margareta Höök. Född i Hässjö, Västernorrlands län. Han adopterades födelseåret av inspektorsparet Anselm och Emy Törnberg. Studentexamen 1925, kort studiesejour vid Uppsala universitet 1925. Åren 1926-1927 arbete som banktjänsteman. Omvänd 1928 och blev samma år evangelist inom PR, i Ljusdal. År 1932 kom han till Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, och blev fram till 1942 kvar i denna tjänst. Händelserna kring Lewi Pethrus runt år 1940, med uppsägning och Amerikaemigration, samt ny organisation inom ledningen av Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, fick T. att söka "asyl" på västkusten. Han blev 1942 föreståndare för Smyrnaförsamlingen i Göteborg. T. var den milda personen som skapade samförstånd – herden med lyhördhet som särmärke – vilket passade i det skede som församlingen var i. Smyrnaförsamlingen absorberade under ett tiotal år, 1935-1945, sex andra pingstförsamlingar i Göteborgregionen.

T:s gedigna arbete i Göteborg ledde honom tillbaka till Stockholm. Kallelsen kom år 1945. Den innehöll löften att T. skulle efterträda Pethrus i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm när dagen var kommen, men tillsvidare vara vice föreståndare. På de grunderna glömdes gamla oförrätter, tidigare bråk rätades ut, försoning inträdde. Väl tillbaka i Stockholm verkade allt under tio år gå enligt beräkningarna. Men 1956 valde T. en politisk karriär. Han ställde upp på valbar plats på Folkpartiets lista, men Pethrus bekämpade sin egen medarbetare och rekommenderade pingstvänner att rösta på annan kandidat för Folkpartiet. Några månader senare, på ett evangelistrum i Falun, kvällen före första advent, dog T.

T. medverkade som skribent i PR:s publikationer, skrev flera böcker med teologiskt innehåll, var redaktör för Evangelii Härold 1950-1952, skrev dikter och var en uppskattad sångförfattare. Exempelvis hans "Namnet framför andra namn är Jesus" är översatt till fler än 30 olika språk. Sången "Gud är trofast" är nästan lika känd och älskad.