L

Leidzén, Erik jr W.G. (1894-1962) FA, musikdirektör. Gift 1916 med Valborg Svanström. Gift 1923 med Maria Sundström. Son till Elenor Leidzén och Erik Leidzén, föddes fyra månader efter faderns död. Hornmusikant i Templets musikkår Stockholm. Vid 18 års ålder hedrade han sin musikkår med att komponera marschen Stockholm I, studier vid Kungl Musikaliska Akademin, Stockholm 1911-1915, musiker i Danmark och USA, utvandrade till USA 1915, ledare för FA:s New York Staff Band, musiklärare vid universitet och högskolor, kompositör, sångförfattare. En av FA:s internationellt mest kända kompositörer vars verk har nått långt utanför FA. Komponerade även musik för profana orkestrar. Bror till Carin Leidzén, gift med Axel Lydahl.

lekmannapredikant, person som predikar utan att vara prästvigd eller ordinerad till pastor. I Sverige förekom redan på 1700- och 1800-talen inom vissa väckelserörelsen att lekmän – alltså icke prästvigda personer – förkunnade, trots att det enligt Svenska kyrkans ordning inte var tillåtet. I övre Norrland utvecklades en form av lekmannaförkunnelse i de från sockenkyrkan avlägset belägna byarna. Denna av kyrkan sanktionerade form för lekmannaförkunnelse leddes av s.k. bönpräster. Med den nyevangeliska väckelserörelsen från 1840-talet utvecklades lekmannaförkunnelsen. Olika rörelser sände ut kolportörer som hade som uppgift att sprida litteratur, men många av dessa kom också att predika genom att folk bad dem förklara innehållet i den litteratur som de sålde. Inom EFS bromsades länge utvecklingen från kolportör till l., men från 1868 godkände EFS att dess kolportörer även predikande. Sveriges mest kände l. är Carl Olof Rosenius.

I sin ursprungliga form hade l. ett borgerligt yrke och förkunnade enbart på sin fritid eller under vissa perioder av året. Efterhand medförde professionaliseringen av predikouppgiften att många l. blev heltidsanställda som förkunnare. I den separatistiska delen av den nyevangeliska väckelserörelsen och i den baptistiska rörelsen kom l. ganska tidigt att utvecklas till pastorer. Inom den kyrkotrogna delen av den nyevangeliska väckelserörelsen var denna utveckling betydligt senare.

lektorernas översättning, översättning av Nya testamentet. När EFS bildades 1856 fanns redan från början ett intresse i styrelsen att revidera den då gällande översättningen av Bibeln, därför fattades 1857 beslut om att låta göra en språklig revision av Nya testamentet. Uppdraget gick till en kommitté där bland andra Per Magnus Elmblad ingick, men arbetet tycks inte ha fungerat särskilt bra. Därför fortsatte Elmblad, lektor i teologi och filosofi, och två andra lektorer – Axel Falk och Gustaf Löwenhielm – arbetet ensamma. Det resulterade i en nyöversättning av Nya testamentet som utgavs av EFS-förlaget 1863. L. präglas av ordagrannhet mot grundspråket och trohet mot det som då var modern svenska.

Lenti, Oswald (1892-1969) PR, musikledare. Född i Helsingborg. Rekryterades 1919, från en tjänst som kapellmästare i Stockholm, av Lewi Pethrus till musikledare i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. L. kvarstod i denna uppgift till år 1955. Han ledde Stora strängmusiken i Filadelfia och hans stil blev under 1930- och 40-talen stilbildande för många pingstförsamlingar. Turnerade även med Lentikvartetten. Gjorde 1931-1955 skivinspelningar för Hemmets Härold, elva med Stora strängmusiken, fyra med Lentikvartetten och tre med violinsolo.

Lewi Pethrus förlag, bokförlag startat 1966 av Lewi Pethrus. Denne startade redan 1912 Förlaget Filadelfia. Efter att han avgått som föreståndare i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm hade han inte längre kontroll över detta och det nya förlaget startades för att han friare skulle kunna föra fram sin övertygelse. Två år senare startade han även månadstidskriften Något för Alla och skivbolaget Hoppets Röst. Efter ekonomiska bekymmer köptes förlaget av LP-stiftelsen, men övertogs 1970 av Tidnings AB Dagen.

Libris Media AB, bildades 1985 genom samgående mellan Bokförlaget Libris och Westerbergs förlag. ÖM var ägare till 70 % och SB till 30 %. Förlaget, med kontor i Örebro, expanderade med bred utgivning om tro och livsåskådning, bokklubb, onlinebutik och tidvis annan verksamhet på mediaområdet, såsom bokhandlar, filofaxprodukter m.m. 1990 förvärvades Gullers förlag, 1997 HF:s förlag och 1999 PR:s förlagsverksamhet. I samband därmed breddades ägarskapet med Dagengruppen AB. Efter en omstrukturering blev Libris förlag dotterbolag till Swedmedia AB och ingår sedan 2010 i den norska koncernen Mentor Medier.

Lidingö folkhögskola, SMK. En yrkesutbildning för ungdomsledare startade 1966 vid Ledarinstitutet med anknytning till Teologiska seminariet. År 1981 öppnades, efter en omfattande om- och tillbyggnad, L. med allmän linje samt utbildning av fritidsledare, diakoner och missionärer. L., som numera har verksamhet även på Kungsholmen, relaterar sedan 2002, när den teologiska utbildningen flyttade till Bromma, till Utbildningscentrum Lidingö, UCL. UCL erbjuder också fortbildning och andra kurser för SMK:s församlingar och anställda.

Lidman, Carl Henrik Sven Rudolfsson (1882-1960) PR, författare, predikant. Gift 1908 med Carin Thiel. Gift 1920 med Brita Otterdahl. Född i Karlskrona, Blekinge. Efter studier i Uppsala jur.fil.kand. 1901. Debuterade som poet 1904 i högspänd sensuell stil och skrev under 1910-talet en rad romaner som speglade militära och aristokratiska värderingar. Som redaktör för Svensk Lösen 1916-1918 verkade han för svensk militär insats på Tysklands sida.

År 1917 gjorde han en dramatisk omvändelseupplevelse. Hans förändrade livssyn kom till uttryck i romanerna Huset med de gamla fröknarna, 1918, och Såsom genom eld, 1920. Han tolkade också sin frälsningsupplevelse i dikten "O salighet, o gåtfullhet", 1918, som tonsattes och blev en ofta sjungen psalm, senare införd i Svenska psalmboken. Ett annat tecken på hans nyorientering var hans översättning från latinet av Augustinus bekännelser, 1921, med en mycket personlig inledning.

År 1921 anslöt han sig till PR och utsågs 1922 till redaktör för Evangelii Härold. Hans språkliga virtuositet och breda bildning gjorde honom till en av landets mest uppmärksammade kristna förkunnare. Med sin intellektuella och konstnärliga läggning blev han en lysande medarbetare till den pragmatiske och handlingsinriktade Lewi Pethrus, och tillsammans utgjorde de under många år en framgångsrik ledarduo för PR. L. blev en omtyckt predikant inte bara i Filadelfiakyrkan, Stockholm, utan också i möten och konferenser i hela landet och en stridbar försvarare av den omdebatterade pv. Till hans popularitet bidrog i hög grad de många predikosamlingar han publicerade. De har betecknats som "enastående i svensk litteratur". (NE).

Hans predikostil var högst personlig med insprängda litterära citat, ofta på originalspråket, rik på bilder från vardagslivet och exempel från aktuella händelser och vetenskapliga rön. De var inga textutläggningar och inga föredrag utan kunde snarast liknas vid färgrika prosapoem (Erik Hjalmar Linder). De manade till radikal Kristusöverlåtelse och avståndstagande från världslighet och ytlighet. Hans egen omvälvande frälsningsupplevelse fanns ofta med som en grundton i hans förkunnelse.

När Lewi Pethrus 1945 startade tidningen Dagen hörde L. till dem som motsatte sig tidningsprojektet. I stridsskriften Resan till domen, 1949, berättade han, att han inför tidningens start varnat Filadelfiaförsamlingens ledning för att "en väckelse som ger sig in i dagsgläfset på gatan kommer förr eller senare att hamna i 'rännstenen'". Under de följande åren växte motsättningen mellan de båda pingstledarna, och 1948 riktade L. en rad anklagelser mot Pethrus i en artikel i Aftonbladet. Därmed var Lidmanstriden, PR:s svåraste kris, ett öppet faktum. L. uteslöts samma år ur Filadelfiaförsamlingen och blev medlem i Östermalms Fria Församling, en annan av Stockholms pingstförsamlingar.

Under 1950-talet gav L. ut sina memoarer. I fyra volymer blottade han med hänsynslös uppriktighet bl.a. sina moraliska och sexuella förvillelser från tiden före sin frälsningsupplevelse. Böckerna väckte stor uppmärksamhet och berömdes av litteraturkritiker men sågs som grovt stötande inom PR, viket ledde till att han lämnade också Östermalmsförsamlingen.

L. och Pethrus försonades på det personliga planet 1953, men något fortsatt samarbete blev inte aktuellt. Han kom aldrig mer att predika inom PR, men anlitades som förkunnare inom andra kyrkor och samfund.

Lihndaker, Herbert (1885-1955) (född Lindström) MK. Gift med Nanna Charlotte Pettersson. Född i ett metodistiskt lantbrukarhem i Ljuders socken, Kronobergs län, utbildades vid Teologiska skolan i Uppsala 1904-1907 och tjänade på följande platser 1907-1948: Vetlanda, Karlshamn, Skutskär-Harnäs, Alingsås, Göteborg Emanuel, distriktsföreståndare på norra distriktet, Stockholm S:t Peter, Göteborg S:t Jakob, under 15 år distriktföreståndare på södra, norra och östra distrikten och till sist Stockholm S:t Paul. L. hade många förtroendeuppdrag inom MK, bl.a. mångårig medlem i kyrkostyrelsen, 1918-1937 styrelsemedlem i Metodistkyrkans Ungdomsförbund och dess förbundssekreterare under flera år. L. beskrivs som en god förkunnare.

Liljegren, Elisabet (1867-1914) FA, officer. Som ung småskollärarinna i Dala-Järna påverkades hon av det hon läste i Stridsropet. Det fanns ingen FA-kår i Västerdalarna men väckelsepredikanten Nils Jernberg och gårdfarihandlaren Nol Karis Erik Larsson från Äppelbo sålde Stridsropet. "Lassa Lisa" som hon kallades, reste till Stockholm för att anmäla sig till tjänst hos Hanna Ouchterlony. Hon antogs och fick börja med att skura det nybyggda Templet. Hon gjorde sedan tjänst vid några kårer men assisterade snart Hedvig Lagercrantz med det nystartade arbetet bland slummens folk. Ett imponerade socialt arbete byggdes upp över hela landet. L. blev ansvarig för detta arbete och fick hedersnamnet "Slummens Överste".

Liljeholmens folkhögskola, grundad 1952 i Rimforsa, Östergötland med dåvarande ÖM, numera EFK, som huvudman. Det var samfundets första folkhögskola och syftade till att låta ungdomar få möjlighet att studera i kristen miljö. Förutom allmän kurs, kortkurser och uppdragsutbildningar har skolan utvecklat särskilda kurser med inriktning på bibel, musik, bild, diakoni och själavård. Flera bibelkurser har varit utlokaliserade till olika platser. Åren 1974-2009 bedrevs en allmän kurs i Åtvidaberg. Folkhögskolan har i samverkan med Örebro missionsskola bedrivit fritidsledarutbildning 1971-2008, Bibelinstitut 1978-2011 och från 2011 en församlingsledarakademi.

Lind, Ruth Hanna-Britt (1919-1995) MK, betaniasyster, barnmorska, missionär. Född i en metodistfamilj i Göteborg. Avskild 1954. Utbildad på Betaniastiftelsen samt Selly Oak, Birmingham, England. L. tjänstgjorde som sjuksköterska i Alingsås och Falköping innan hon som MKK:s missionär sändes ut till Mutambara och Nyadiri i Syd-Rhodesia/Zimbabwe 1954-1972, där hon arbetade med sjukvård och hälsoundervisning, barn- och mödravård, tuberkulosbekämpning m.m. L. startade Kissykliniken i Freetown, Sierra Leone 1973 och ledde den fram till sin pensionering 1980. Efter hemkomsten engagerade hon sig i sin hemförsamling S:t Jakob i Göteborg. Hon var även inspiratör för missionsverksamheten samt under ett antal år husmor för MK:s semesterhem Framnäs utanför Gränna.

Lindberg, Carl Johan (1821-1904) EFS, lärare, predikant. Gift 1854 med Johanna Svensson. Efter att ha blivit väckt genom roparrörelsen upplevde L. ett evangeliskt genombrott och kallades 1853 till Jönköpings Traktatsällskaps förste kolportör. I denna uppgift kvarstod han till 1856. När EFS bildats kallades L. som provinsombud. Åren 1865-1895 var han periodvis anställd som EFS reseombud. När Carl Olof Rosenius hälsa började vackla 1867 kallades L. – enligt Rosenius önskan – att vikariera för honom som predikant i Betlehemskyrkan. L. kom sedan att efterträda Rosenius på denna post från 1868 till 1901. L. var även under samma år medlem av EFS styrelse.

Lindberg, Simon Leonard (1900-1988) MK, pastor. Gift med Carla Kunigunda Peterson. Född i en metodistfamilj i Helsingborg, Utbildade sig på Teologiska skolan i Uppsala. Pastor sedan 1924 i Varberg, Mölndal, Örebro-Gällersta, Stockholm S:t Peter, distriktsföreståndare östra distriktet, föreståndare för MK:s expedition, biskopens biträdande i vissa frågor, ordförande i MK:s Inre Mission 1943-1967, föreståndare för MK:s Centralmission i Stockholm. L. var även under många år ledamot i styrelsen för MK:s semesterhem Framnäs utanför Gränna.

Lindborg, Karl Johan (1854-1926) MK, bagare, predikant, missionär i Sverige och Finland. Född i Kalmar. Han kom till Sundsvall där han började predika och snart bildades där en metodistförsamling 1878. Många predikoplatser upptogs i sågverken runt omkring, som Eriksdal, Vivsta, Sund, Bergegforsen, Härnösand, men L. kände kallelsen till Finland. 1880 flyttade han till Wasa, började predika och efter ett år bildades där den första metodistförsamlingen, trots försök från stadens präster att stoppa honom. L. kom att ge först 17 år i Finland och vara med att starta nya församlingar på flera platser, sedan efter några år i Sverige ytterligare 20 år i Finland. Han betjänade Kristinestad, Gamlakarleby, Björneborg, Lovisa, samt Kristinestad igen, Jakobstad, Kotka och var sjömansmissionär i Trångsund utanför Viborg. Åren 1897-1907 tjänstgjorde han i Limhamn, Loftahammar-Vråka, Bjuv, Roma-Follingbo-Kräklingbo-Östergarn på Gotland, Odensvi.